Hur kan arbetet med gestaltade livsmiljöer bidra till ett samhälle som håller ihop? Det frågar sig ArkDes i den årliga rapporten om politik för gestaltad livsmiljö. Rapporten lyfter bland annat Statens konstråds samarbete med konst- och arkitektgruppen MYCKET. Ett fyraårigt projekt i miljonprogrammet Råslätt i Jönköping som resulterade i en gestaltning – paviljongen “Kepsen”.
Det nationella målet för politikområdet gestaltad livsmiljö är att arkitektur, form och design ska bidra till att skapa ett hållbart, rättvist och mindre segregerat samhälle, där alla har möjlighet att påverka utvecklingen av de gemensamma miljöerna. Att ta tillvara och utveckla konst och kulturhistoriska värden är även det centralt i arbetet med måluppfyllelsen.
Idag släpper ArkDes rapporten “Ett samhälle som håller ihop”, på uppdrag av Kulturdepartementet – en uppföljning av politiken och en redogörelse för några av de områden som fortfarande behöver arbetas hårdare med för att uppnå politikområdets vision om hållbara och inkluderande livsmiljöer som medborgarna kan vara stolta över.
– Vad gäller konsten så finns pengarna oftast där det byggs, som skolor, sjukhus eller infrastruktur. Det betyder ju att små kommuner på landsbygden eller i glesbygd ofta saknar medel att överhuvudtaget kunna arbeta med våra frågor. Det är ett stort hinder. Vi kan bara jobba med dessa kommuner när vi har särskilt riktade regeringsuppdrag, och de kommer inte ofta. I det här läget behövs det nya riktade uppdrag, säger Statens konstråds direktör Patrick Amsellem som intervjuas i rapporten tillsammans med cheferna för de andra myndigheterna inom politikområdet; ArkDes, Riksantikvarieämbetet och Boverket.
Ett sådant projekt var gestaltningen “Kepsen”. Under rapportsläppet berättade arkitekten Thérèse Kristiansson från MYCKET om arbetet med paviljongen. Den kom till för att möta ett behov bland unga tjejer i området Råslätt i Jönköping som behövde en övningsplats och en mötesplats för sin dansgrupp. Dansgruppen Mix Dancers var själva med och utformade paviljongen som fortfarande används både av gruppen och av andra boende i området.