Om fund øst for elven vides intet av Silje Figenschou Thoresen

Valben, frigolit, rispapper, björkbark, armeringsjärn, patentband, slangklämma, buntband, tyg och en och annan helt vanlig pinne – materialbeskrivningen för Silje Figenschou Thoresens verk har en slags fysisk-poetisk klang över sig. Det är som om man med korta ord skulle försöka beskriva hur en gammal vän ser ut, en person man tycker sig känna men som man inte funderat över hur den individen egentligen ser ut.

Om fund øst for elven vides intet är ett av verken som har köpts in till Coronasamlingen, en satsning som syftar till att stötta det svenska konstlivet under coronakrisen.

Vad vill pinnen?

I Silje Figenschou Thoresens verk speglas ett djupt intresse för detaljer, och för hur detaljerna förskjuter helheten när man arrangerar om dem på ett annat sätt. Hennes arbetsmaterial finns överallt: i naturen, i hemmet, på arbetsplatsen, överallt där vi brukar föremål och material som vi sedan kastar bort. De objekt som hon plockar samman i nya konstellationer bär oftast spår av naturens krafter eller mänsklig påverkan. Och vart och ett av dem bär på den tysta frågan: vad vill du att jag ska göra?

– Vad har man, och vad kan man, det är frågan, säger Silje Figenschou Thoresen.

– Jag tänker så här: vad vill pinnen? Och så förändrar jag inte materialen, jag låter dem bestämma formen i stället för att påtvinga dem en form utifrån.

Till det yttre kan hennes skapande påminna om en form av konstnärlig arkeologi, men i själva verket handlar det om motsatsen. Hon vill inte avtäcka en faktiskt eller fiktiv förhistoria, utan låter föremålen stråla samman i en ny gemenskap som bringar förändringarna vidare, närmast i det oändliga.

– Jag har en djup relation till min samiska kulturtradition, säger Silje Figenschou Thoresen.

– I den samiska kulturen har man alltid gjort sina egna saker, beroende på vad man velat använda dem till. Att plocka saker ur sin gamla kontext och använda dem i ett nytt sammanhang är något helt naturligt, inget politiskt statement.

Hon är medveten att hon i de fall hon använder naturmaterial lätt kan råka ut för att omvärlden skriver in henne i vad man uppfattar som en ”samisk tradition”.

– Jag tycker att det inte bara är organiska former tagna ur naturen som är vackra och viktiga, säger Silje Figenschou Thoresen.

– Även industriellt tillverkade material och föremål är betydelsefulla, och värda att få ett nytt liv.

Hennes arbetsprocess är långsam, och bygger på att låta olika objekt och material ”ligga till sig”. Hela tiden flyttar hon om dem, prövar dem i nya kombinationer, låter dem hitta en relation till nyfunna föremål. Utmaningen är att se vad de klarar av att bära på egen hand, hon vill undvika att styra för mycket om hur det slutliga resultatet ska se ut. Och ofta händer det att verken fortsätter att förändras långt efter det att hon trott dem vara färdiga.

– Jag litar till att materialet någonstans är klokare än jag själv, säger Silje Figenschou Thoresen.

Konstnärsbio

Silje Figenschou Thoresen, född 1978 i Kirkenes, Norge. Utbildad vid Konstfack och Bergen Academy of Art and Design.