Ifrågasatt konst ställs ut hos Statens konstråd 

Konst stör och berör, sägs det. Borde vi skriva en varningstext? I vårens utställning Varning för konsten! Verk från Statens konstråds samling visas cirka trettio verk ur statens samling som genom åren har stört och berört. Men det är inte konsten i sig som har upplevts som problematisk utan kontexten. Verken har varit en del av människors vardag, placerade på olika statliga arbetsplatser såsom tingsrätter, myndighetskontor och universitet. 

– Med Varning för konsten! vill vi reflektera kring hur synen på konst ändras över tid och undersöka varför det är så. Vi kan drabbas av konst och alla möjliga slags känslor kan uppstå. Den humoristiska titeln är vald med tanke på konstens kraft samtidigt som den anspelar på vår tid där vi pratar om begrepp om cancelkultur och där den offentliga konsten och den konstnärliga friheten debatteras, säger Henrik Orrje, vikarierande direktör på Statens konstråd.

I dag har Statens konstråd en omfattande samling av ungefär 100 000 verk som under nästintill ett sekel satt sin prägel på offentliga miljöer runtom i Sverige – en skatt av konstnärskap, ett tidsdokument och en viktig del av vårt gemensamma kulturarv sedan 1937. Tidsandan präglar inte bara verken utan också hur vi tolkar dem och de offentliga miljöer där offentliga konstverk visas påverkar ofta i hög grad hur verk från olika epoker betraktas och tolkas. Konstverk som var möjliga att visa igår kan vara omöjliga idag. Med utställningen vill Statens konstråd bjuda in att reflektera över varför det är så och vad det säger om oss som upplever konsten.

Varför kan femtio år gamla verk som varit okontroversiella eller kontroversiella på sin tid upplevas på ett helt annat sätt när de visas på en arbetsplats idag?

– Idag finns det en hög medvetenhet om olika aspekter som påverkar vårt sätt att se på konst. Det kan handla om grundläggande mänskliga aspekter som till exempel jämställdhet och människors lika värde men även estetik och moraliska normer. Samtidigt påverkas våra konstupplevelser av att ta del av andras sätt att se på konst och en förståelse för hur konstnären tänkt och hur kontexten såg ut vid den tidpunkt då verken skapades. Den dialogen mellan oss och människorna på platserna där verken ska hänga är otroligt viktig, säger Henrik Orrje, vikarierande direktör på Statens konstråd.
På utställningen finns både exempel på konst som inte kunnat placeras ut och konst som först ifrågasatts för att sedan omfamnas.

Verk av följande konstnärer visas i utställningen:

Annika Johansson, Björn Sjöstedt, Blue Falkholt, Britt Hillbom, Carl Magnus, Cecilia Parsberg, Esaias Thorén, Eva Mossing Larsen, Eva Nyberg, Gösta Grähs, Hans Hamngren, Håkan Nyberg, Ignacio Alonso, Johan Zetterquist, Jonas Kjellgren, Mamma Andersson, Kristina Eriksson, Lenny Clarhäll, Lennart Mörk, Maria Sundström, Marie Simonsen, Mats Nilsson, Merete Herrström, Patrik Qvist, Peter Dahl, Pär Broman, Ragnar Sandberg, Roj Friberg, Rune Hagman, Signe Johannessen, Sven Ljungberg, Sven Lundqvist, Tom Krestesen, Tor Söderin.

Grafisk form: Stefan Engblom.