Längs med Regnbågsallén, ett ca 300 meter långt gång- och cykelstråk som skär genom hela campusområdet på Luleå tekniska universitet, har konstnären Johannes Heldén skapat konstverket Sediment.
Längs med Regnbågsallén, ett ca 300 meter långt gång- och cykelstråk som skär genom hela campusområdet på Luleå tekniska universitet, har konstnären Johannes Heldén skapat konstverket Sediment.
Verket består av sexton stora laserskurna plåtar, gjorda i Cortenstål, som monterats på kortsidorna av cykelskydden längs båda sidor av Regnbågsallén.
Med inspiration från Charles och Ray Eames kortfilm Powers of Ten och vetenskapsjournalisten Carl Sagan, är gestaltningen en berättelse, en resa som startar i jordens innandöme, genom sediment och grundvatten, via den tunna biosfären och planetens yta, ut i stratosfären, månen, solsystemet, vintergatan och slutligen det kända universum.
Besökaren befinner sig på en resa från jordens innandöme mot universums yttersta gräns.
På de laserskurna plåtarna gestaltas resan i grafiska illustrationer som skiftar mellan nästan abstraherade detaljer och detaljrika teckningar. Besökaren som rör sig längs Regnbågsallén befinner sig på en resa längs en ut- eller inzoomning från jordens innandöme mot universums yttersta gräns.
Utgångspunkten för konstgestaltningen var att på cykelställens kortsidor skapa en sammanhängande berättelse längs den 300 meter långa Regnbågsallén. Här skulle verket, i likhet med gestaltningsformer hämtad från den tecknade serien, koppla ihop olika bilder som tillsammans kunde tolkas i en förbestämd sekvens, för att på så vis skapa en berättelse.
Några referenspunkter för projektet var grottmålningarna i Altamira, piktografisk skrift, fornegyptiska gravmålningar, Trajanuskolonnen, Dresden Codex, manuskript från mixteker och mayaindianer och den franska Bayeuxtapeten, som alla är tidiga exempel på sekvenskonst. I samtidskonsten finns många exempel på konstnärer som tar sin utgångspunkt i serier eller sekvenser; som exempel på detta kan nämnas Roy Lichtenstein, Agnes Martin, Öjvind Falhström och Lena Svedberg – men listan kan göras lång.
Johannes Heldén (född 1978), Stockholm, är konstnär, författare och musiker. Han arbetar multimedialt med objekt, text, bild, musik och animation. Hans huvudsakliga tema är vårt mänskliga språks möjliga eller möjligtvis omöjliga samröre med våra livsbetingelsers outgrundliga förutsättningar – i form av ett stjärnklart universum och den naturliga naturen som omger oss.
Johannes Heldéns sätt att gestalta detta har ofta tagit hjälp av formspråk från science fiction och populärvetenskap. I hans verk finns ett fruktbart, tvärkonstnärligt förhållningssätt, där ett poetiskt, litterärt skapande förenas med ett plastiskt, visuellt och även musikaliskt sinnelag. Fantasin får förgrena sig i multipla omloppsbanor runt vårt evinnerliga mysterium, med hopp om att på någon breddgrad få en skymt av det oerhört sköna.
Det finns också i Johannes Heldéns konst ett intressant eko från sextiotalets avantgardistiska och pluralistiskt öppna konstsyn. Detta har resulterat i ett estetiskt uttryck där samtidens digitala och ekologiska diskurser tagit plötsliga, oväntade sen- och genvägar.
Luleå Tekniska Universitet, Luleå, Sverige