The Orchard of Resistance

Med den offentliga gestaltningen The Orchard of Resistance vecklar Meriç Algün ut en komplex och sammanvävd berättelse där omvandling, omförhandling och transformation är centrala begrepp. Det tredelade verket – placerat i ett monumentalt trapprum på Göteborgs universitet – brer ut sig, sammanbinder och skapar en rytmisk rörelse med utgångspunkt i fikonträdets vidunderliga värld.

Om The Orchard of Resistance

Humanisten, den humanistiska fakulteten på Göteborgs universitet, har byggts om. I samband med ombyggnaden har konstnären Meriç Algün skapat The Orchard of Resistance, en konstnärlig gestaltning i tre delar som breder ut sig genom hela byggnadens interiör och diskret men distinkt bidrar till dess identitet. Utgångspunkt och inspiration är fikonträdet med sin frukt och sina blad. Dess mångbottnade symbolik och plats i ekosystemet ges genom konstverket en direkt relation till den forskning och utbildning som bedrivs i huset, inom bland annat språk, kultur, historia, litteratur och filosofi.

Curatorstext av Lotta Mossum

The Orchard of Resistance tar utgångspunkt i Galata-kvarteren, ett område i Istanbul där fikonträd under 100-talet odlades på då lantliga fruktträdgårdar. I de numera centrala stadskvarteren i mångmiljonstaden genomförde konstnären under fyra dagar 2014 en systematisk kartläggning av dagens fikonträdssläktingar. Som faktainsamlare och kvinna, både främling och infödd, stötte Meriç Algün i det samlade materialet slumpmässigt på olika sociala situationer som exponerade både patriarkalt förtryck och urbaniseringsprocessens undanträngningsmekanismer. I verket korsbefruktar och kompletterar olika perspektiv varandra: fikonlövens betydelse i västerländsk konsthistoria, ordets etymologi, samspelet mellan vissa fikonarter och en insekt, förflyttning mellan det privata och det publika, lövens faktiska form och formlöshet.
I det monumentala trapprum som förbinder nya Humanistens fem våningsplan ligger nu tio tunga, unika bronslöv i naturlig storlek utspridda, som om de singlat ner från rummets takfönster. Tillsammans skapar löven en rumslig rytm i det storskaliga rummet. Brons som material kan associera till offentliga skulpturer och människans längtan efter permanens. Men om materialet ofta har förknippats med makt och monument, vill Algün i trapprummet understryka motivet – lövens – täckande funktion. I den västerländska konsthistorien har fikonlöv ofta använts för att dölja, men därmed också peka ut, det som inte ska ses. Under en viss period censurerade ett stort fikonlöv exempelvis repliken av Michelangelos kända David-statys naturalistiskt återgivna genitalier på Victoria and Albert Museum i London. I Algüns gestaltning rubbas lövens döljande aspekt av dess omsorgsfulla, sinnliga gestaltning som drar blicken till sig och inbjuder till intimitet, beröring.
Dynamik alstras dessutom mellan motsatsparen permanent och efemärt genom de glaspartier som omsluter gradängens två grupprum. Här har konstnären samlat in fikonlöv i hemstaden Istanbul som hon låtit torka och därefter söndersmula till små fragment som laminerats in i de omgärdande glasväggarna. De spröda, torkade fikonbladen kontrasterar mot det robusta bronsmaterialet. Fragmenten silar ljus och hindrar insyn, och kan föra tankarna till skörhet och flyktighet. Den konstnärliga leken mellan paradoxer och dikotomier påvisar ett ömsesidigt beroende hos språkliga motsatspar, där en pol hjälper till att definiera den andra. I avtäckandet av olika språkliga lager synliggör The Orchard of Resistance hur språk formar vår verklighetsuppfattning men också själva språkets formbarhet.

Som en tredje del av verket har en tvåkanals-video installerats i byggnadens markplan i ett lugnare utrymme, i anslutning till dramasalen. Videoverket gestaltar en suggestiv befruktning mellan ljud, röst, berättelse och visuellt material. Konstnärens egna bilder från kartläggningen i Galata-kvarteren går i dialog med filmklipp där den brittiske zoologen David Attenborough beskriver ett invecklat samspel mellan en särskild fikonsort och en för detta fikon särskild insektsart, som under evolutionen uppstått i arternas respektive reproduktionscyklar. Bilder av insektens geléartade kropp som pressar sig in genom fikonfruktens öppning, på fikonfruktens mjuka, håriga, hårda skal, på fruktsaft som rinner när händer trycker isär frukten, och på insekter som kryllar ut ur fruktens innanmäte blandas med bilder från renässanskonstnären Masaccios målning Utdrivandet ur paradiset, citat av filosofen Walter Benjamin och en rytmisk uppläsning av fikonets etymologi. Ordets ursprung härleder till grekiska, latinska och persiska begrepp för kvinnors könsorgan och den kvinnliga sexualiteten.

Med The Orchard of Resistance vecklar Algün ut en komplex och sammanvävd berättelse där omvandling, omförhandling och transformation är centrala begrepp. Centralperspektivets logik utmanas när besökaren uppmanas att nå sin förståelse av konstverket i rörelse mellan de olika delarna av verket, utifrån hur betraktaren själv upptäcker och sammanfogar sina upplevelser över tid. I västerlandets idéhistoria har centralperspektivet strukturerat vårt tänkande sedan 1400-talet. Det utgår från att subjektet zoomar ut eller in men betraktar ett skeende från en viss fast punkt. I centralperspektivet finns idén om att kunna applicera ett synsätt på något som en inte är en del av. Detta förhållningssätt skiljer sig från den rumsuppfattning som kan återfinnas till exempel i japanska trädgårdar eller i processinriktade måleriska och/eller skulpturala installationer där en helhetsbild skapas genom kroppslig förflyttning. Som här. Vy läggs till vy, ett skeende till ett annat, utan klimax eller höjdpunkt.

På Humanisten ekar kroppar i rörelse de rörelser som Algün utförde under sin kartläggning i Istanbul. Genom förbindelser under och bakom trapprummet kan besökaren nå den rumsliga vrå där tvåkanals-videon är installerad. Videon förstärker berättelsen om hur kunskap och vetande traderas över tid; muntligt och i skrift men även genom bilder. Så träder en mångfasetterad värld fram i spänningsfältet mellan undanglidande men styrande maktstrukturer och individers drivkrafter att synliggöra och förändra över- och underordningar. Framför de två skärmarna i videohörnan erbjuds besökarna på Humanisten möjlighet att i enskildhet och i bekväma fåtöljer reflektera över de frågor som konstverket väcker om motstånd och integritet.

 

Konstnären Meriç Algün har skapat The Orchard of Resistance, en konstnärlig gestaltning i tre delar som breder ut sig genom hela Humanistens interiör. Utgångspunkt och inspiration är fikonträdets mångbottnade symbolik. Foto: Ricard Estay

Om Meriç Algün

Meriç Algün är född och uppvuxen i lstanbul men hon är numera verksam och bosatt i Stockholm. Hon har medverkat i flera nationella och internationella utställningssammanhang, bl.a. Venedigbiennalens huvudutställning 2015. Meriç Algün arbetar i olika konstnärliga format och hennes verk behandlar ofta identitet och tillhörighet som direkt återspeglar hennes erfarenhet av rörelser över nationella gränser, kulturer, språk och byråkratier.

Hitta till konstverket

Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige