IO

Den konstnärliga gestaltningen IO på Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitetet är en skulptur i form av ett gigantiskt betongblock. Det sträcker sig från bottenplanet av byggnaden, genom en öppning i entréplanet upp mot våning två. Skulpturen lutar något och skapar en kontrast i höjd- och sidled mot de arkitektoniska linjerna i omgivningen. Genom sin placering och storlek ger skulpturen en känsla av någonting välkänt, som om det faktiskt är ett byggelement, men det ger samtidigt en känsla av att något är fel – att den är främmande, felplacerad, ut och invänd, kvarglömd, inbyggd. Verket IO är en monumental påminnelse om betydelsen av misstaget, felet, störningen eller glitchen.

Binära datasystem och Zeus dödliga älskarinna

Verket IO består av två delar: en fysisk gestaltning samt en poesibok. Titeln IO refererar till en rad kulturella och naturvetenskapliga begrepp som figurerar som berättande element i boken, vilka i sig utgör en idévärld för verket. Exempel på dessa element är input/output, etta/nolla i binära datasystem, Jupiters måne samt Zeus dödliga älskarinna, som här symboliserar relationen mellan människan och den större ordning hon ingår i.

Grundtanken med verket är att ny kunskap uppnås dels genom traditionellt akademiskt arbete, dels genom plötsliga genombrott som uppstår av en slump, ett brott mot en ordning, ett misstag eller en irrationell impuls.

Om Konstnären

Karl Larsson (född 1977), är konstnär, poet och redaktör. Han har utifrån dessa olika positioner skapat en egen konstnärlig praktik som är en sammansmältning av text, bild, skulptur och rum.

Hans arbeten utgår ofta från en litterär metod och erfarenhet men han arbetar inte med text i en konventionell mening utan skapar konstnärliga uttryck med fokus på den rumsliga upplevelsen, i utförandet och i en aktivering av rummet. Centralt för Karl Larsson är hur en poetisk upplevelse kan ha en relevans och få en gestaltning utanför poesin själv.

Karl Larsson har en unik förmåga att i sina verk skapa rumsliga spänningsfält som på ett djupt egensinnigt sätt iscensätter berättelser om tid, vetenskap, litteratur och historia. Hans gestaltningar skapar poetiska betydelseförskjutningar mellan fiktion, verklighet och materialitet.