I Interplanetary Species Societys första internationella samling föreslog aktörer från fält som konst, arkitektur, design, teori och vetenskap alternativa vägar för hur vi blir interplanetära varelser. Vidare diskuterades ämnen som interplanetär infrastruktur, hur vi kommunicerar med icke-mänskliga subjekt och visioner om ett fritt kosmiskt styre.
Med organisationer som Space X som avser att kolonisera Mars under nästa årtionde, företag som planerar att terraformera planeter som reservplatser dit miljardärerna kan fly undan klimatkatastrofen, och Trump som vill exportera nationalismen till rymden via sin rymdarmé ”Space Army”, bevittnar vi framväxten av en auktoritär och företagsmässig intergalaktisk ordning.
Interplanetary Species Society Assembly kräver att jorden blir hållbar innan vi ger oss in i interplanetära åtaganden. Planetär jämlikhet måste vara grunden för ett framtida interplanetärt liv, och nya extraplanetära perspektiv måste gå hand i hand med ett fördjupat intraplanetärt samförstånd. ISS tar också avstånd från koloniseringen av rymden och föreslår istället interplanetärt samarbete, där vi lär oss att betrakta oss som gäster istället för pionjärer.
Samlingen ägde rum i en installation utvecklad av konstnären Jonas Staal som föreslår en alternativt politiserad biosfär där människor, ammoniter, proletariatiska plantor och meteoriter samlas, som en tänkt infrastruktur för hur vi kan bli interplanetära varelser. Interplanetary Species Society Assembly utspelades 25 meter under markytan i Reaktorhallen i Stockholm, där Sveriges första kärnreaktorsrum tidigare låg, och förvandlades bokstavligt talat till vår planet för att reflektera över hur vår framtid som interplanetära varelser kan och bör se ut.
Deltagare: James Bridle, Kristine Dannenberg, iLiana Fokianaki, Vincent W.J. van Gerven Oei, Sam Hultin, Klaas Kuitenbrouwer, Charl Landvreugd, Aurélie Nyirabikali Lierman, Sven Lütticken, Felicity Scott och Anton Vidokle.
Interplanetary Species Society är ett projekt av Jonas Staal.
Installation: Jonas Staal i samarbete med arkitekten Paul Kuipers och formgivaren Remco van Bladel.
Produktion: Younes Bouadi och Evelien Scheltinga (Studio Jonas Staal) i samarbete med Statens konstråd och Kungl. Tekniska högskolan.
Med stöd av: Mondriaan Fund
Om Jonas Staal
Jonas Staals arbete behandlar relationen mellan konst, propaganda och demokrati. Han är grundare av den konstnärliga och politiska organisationen New World Summit (2012–) och kampanjen New Unions (2016–). Tillsammans med BAK (basis voor actuele kunst, Utrecht) var han medgrundare av New World Academy (2013–2016). Med Florian Malzacher driver han nu det utopiska träningslägret Training for the Future (2018–) på Ruhrtriennale i Tyskland. Hans senaste utställningsprojekt inkluderar Art of the Stateless State (Moderna Galerija, Ljubljana, 2015), After Europe (Konceptet, Aten, 2016), Museum as Parliament (med Demokratiska Federationen i Norra Syrien, Van Abbemuseum, Eindhoven, 2018) och det skotska parlamentet (CCA, Glasgow, 2018).
Jonas Staals projekt har ställts ut i stor utsträckning, bland annat vid sjunde Berlin-biennalen (2012), 31:e São Paulo-biennalen (2014), Oslo Architecture Triennial (2016) och Göteborgs Biennalen (2017). Tidigare publikationer och kataloger inkluderar Nosso Lar, Brasília (Jap Sam Books, 2014), Stateless Democracy (med medredaktörerna Dilar Dirik och Renée In der Maur, BAK, 2015) och Steve Bannon: En Propaganda Retrospective (Het Nieuwe Instituut, 2018). Hans bok Propaganda Art in the 21st Century kommer från MIT Press hösten 2019. Staal avslutade sin doktorandforskning på propagandakonst på PhDArts-programmet vid Leiden University, Nederländerna.