Blomman från Weena, en tidsresa (H. G. Wells)

Blomman från Weena, en tidsresa (H. G. Wells) är ett grafiskt verk i Humanistiska teaterns plåtfasad i Uppsala. Konstnären Ann Lislegaard har skapat grafiska former av en blomma som bildar ett vackert ljusspel. Den stora koniska byggnaden skruvar sig ned mot jorden och temat knyter samman verket till en av science fiction-genrens pionjärförfattare.

Om Blomman från Weena

Med utgångspunkt i H. G. Wells novell The Time Machine utforskar Ann Lislegaard återigen tidsresan. I boken reser en vetenskapsman, tusentals år framåt i tiden och återvänder med två okända blommor, en gåva från framtidsvarelsen Weena som blir beviset för resan till framtiden.

Blomman från Weena, en tidsresa (H. G. Wells) är ett grafiskt verk i byggnadens plåtfasad. Utifrån stillbilder av en muterad blomma har fasaden perforerats och ljussatts inifrån. Om dagen skapas ett skimrande mönster och när solen går ned tänds långsamt ljuset och byggnaden lyser upp. Inuti Humanistiska teatern finns även den animation som ligger till grund för gestaltningen.

Konstnären leker med tanken att Humanistiska teatern i Uppsala är en tidsmaskin. En plats där klassisk tradition möter ny teknik, idéer flödar genom tid och rum och sammanförs i nya tankevärldar. Blomman som använts i konstverket är Morning Glory, en växt som bland annat Aztekerna använde för att få tillgång till framtiden.

Curatorstext av Peter Hagdahl

Ann Lislegaard har omvandlat science fiction-genrens pionjär H.G. Wells berättelse om tidsresan till en plåtfasad i Uppsala. Den mystiska blomman som i Wells värld är en gåva från framtidsvarelsen Weena har perforerat Humanistiska teaterns plåtfasad.

Det är spännande att se Ann Lislegaards idévärld ta form i ett så pass grafiskt konstverk som i Blomman från Weena, en tidsresa (H. G. Wells). Lislegaards konstnärskap utforskar genomgripande vår samtid i relation till framtiden, ofta genom att bryta upp kroppslighet och identitet, där en röst eller ett medvetande har fått ta plats i en ny konstruktion eller en avatar. Referenser plockas från populärkultur, science fiction, konst- och arkitektur och det finns en mättad kontext som kondenseras till det platspecifika verket i Uppsala.

Vid Humanistiska teatern i Uppsala vrider sig byggnadens fasad och smalnar koniskt av nedtill. I fasaden har Lislegaard skapat ett kristalliskt mönster som har ursprung i en animation av en muterande blomma. Animationen visas även i Humanistiska teaterns foajé och liknar hur man tänker sig en genetisk mutation. Rörelsen i blommans variationer och förlopp förstärker även rörelsen i fasadens vridning och vice versa. Gestaltningen är också ett exempel på hur konsten på ett unikt sätt kunde integreras i fasaden genom ett nära samarbete med White Arkitekter och arkitekten Jacob Melin.

Peter Hagdahl
Curator Statens konstråd

Om Ann Lislegaard

Ann Lislegaard (f. 1962), baserad i Köpenhamn och New York, är främst känd för sina 3D animationer och sin fascination för science fiction-genren. I hennes verk Crystal World (2006) flätas text från ett av den engelska författaren J. G. Ballards sci-fi-verk samman med 3D animerade framtidsskildringar av arkitekterna Oscar Niemeyers och Lina Bo Bardis verk. I Time Machine (2011) hittar vi, liksom vid Lislegaards konstnärliga gestaltning av Humanistiska teatern i Uppsala, referenser till H. G. Wells verk med samma namn.