Akademiska sjukhuset i Uppsala

Gestaltningsprogram inför projektering och byggande av sjukhusmiljö. Maj 2012–juni 2013.

En trygg och harmoniskt utformad sjukhusmiljö inverkar positivt på läkningsprocessen och minskar stressen för sjukhuspersonal och patienter. Utifrån den grundinsikten tog landstinget i Uppsala län fram ett övergripande gestaltningsprogram för Akademiska sjukhuset i Uppsala genom samtal som ledde till nya, breda perspektiv.

Projektet är ett exempel på hur samarbete mellan olika kompetenser ger ny kunskap och förståelse för gestaltningsfrågor.

Projektets fokus var att ta fram program/planer för permanent gestaltning.

Om projektet

Vid tiden för projektet upplevdes sjukhusområdet som otydligt och fragmenterat med oklara samband, vilket gjorde det svårt att orientera sig där. Våren 2011 uppmärksammades behovet av att den gällande fastighetsutvecklingsplanen kompletterades med ett övergripande gestaltningsprogram. Detta skulle syfta till att strategiskt stärka arkitektoniska, konstnärliga och kulturhistoriska värden när landstinget de kommande decennierna stod inför mångmiljardinvesteringar i såväl byggnader som utemiljö.

Ett starkt motiv för att ta fram ett gestaltningsprogram var att samtida forskning visat att en trygg och harmoniskt utformad miljö har positiv inverkan på läkningsprocessen och bidrar till minskad stress för både sjukhuspersonal och patienter.

Visionen för gestaltningsprojektet var:
• dels att skapa en läkande miljö även där inte själva vården bedrivs
• dels att länka sjukhusområdet på ett bättre sätt till den omgivande staden och skapa en miljö som speglar den avancerade vård som bedrivs.

Projektet genomfördes maj 2012 till juni 2013 som en del av regeringsuppdraget Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer (2010–2013). Detta uppdrag var ett samarbete mellan Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet, Boverket och ArkDes.

Om Marianne Jonsson

Marianne Jonsson hade den konstnärliga rollen i den mycket breda grupp av kompetenser som ingick i samverkansprogrammet. Akademiska sjukhuset sökte en person med bred kompetens inom både konst, arkitektur och planering. Marianne Jonsson är både konstnär, arkitekt och projektledare för offentlig konst.

Inom Akademiska sjukhusets område fanns redan ett stort antal konstnärliga gestaltningar och genom att en konstnär var delaktig i arbetsgruppen synliggjordes sjukhusets rika samling av konst och dess betydelse för personalens, patienternas och besökarnas upplevelse av sjukhuset.

Om platsen

Akademiska sjukhuset är centralt beläget i Uppsala och en del av det institutionsstråk som sträcker sig från Uppsala universitets byggnader i norr till Lantbruksuniversitetet i söder. Direkt i anslutning till området ligger bland annat Uppsala slott, Stadsparken och Studenternas IP.

I mitten av 1800-talet uppfördes den första sjukhusbyggnaden, byggd efter dåtidens antika ideal och omgiven av en barockpark vars gångar och planteringar bildade ett centralperspektiv med sjukhusets entré som mittpunkt. Sjukhusområdet har byggts ut i etapper under 1900-talet i enlighet med respektive tids vårdideologi och arkitektoniska ideal. Byggnader, trädgårdar, planteringar och konst utfördes ofta av för tiden välkända namn.

Sjukhusområdet 2016 motsvarade i storlek stadens centrum, eller ungefär 20 stadskvarter, och rymde en rik kulturhistoria med bland annat platsspecifika konstnärliga gestaltningar som i flera fall samspelar med arkitekturen. ”Framtidens Akademiska” är en miljardsatsning på ny- och ombyggnation med en tidsplan bortom år 2020. Som grund för denna satsning hade Landstinget i Uppsala län tagit fram en fastighetsutvecklingsplan.

Om arbetet

Uppsala kommuns översiktsplan 2010 fungerade som ramverk för gestaltningsprogrammets övergripande idéer om hur sjukhusområdet förhåller sig till den omgivande stadens karaktär, byggnader, parker och historiska arv.
Tre huvudmetoder kombinerades för att utveckla kunskap om och förståelse för hur gestaltning kan tolkas och tillämpas på Akademiska sjukhusets miljöer. De skulle samtidigt bidra till förankring av arbetet och frågorna.

Metoderna var workshopar, Gåtur och Öppet hus.

1. Under hösten 2012 genomfördes två workshopar, organiserade efter White Innovation Process, WIP, i samverkansgruppen. De syftade till att underlätta hanteringen av multidisciplinära problemställningar i projekt, skapa gemensamma målbilder och ena organisationen kring vilka resultat som eftersträvas. Dessa workshopar bidrog till en analys av områdets kvaliteter, grundläggande problem samt möjliga och önskvärda lösningar från de olika parternas och kunskapsområdenas perspektiv.

2. I metoden Gåtur går deltagarna tillsammans enligt en förutbestämd rutt och gör egna noteringar av sina upplevelser för att sedan diskutera dessa med övriga deltagare. Det ger en bred kunskap om hur människor upplever platser. Sammanlagt 150 personer deltog, främst patienter, personal, studenter, skolbarn, sjukhusvärdar, projektledare, landstingspolitiker och medlemmar i projektorganisationen. Gåturerna blev viktiga för förståelsen av hur olika grupper upplevde området och hur det användes. De visade vilka delar som upplevdes som mer problematiska och vad deltagarna önskade. För personal och andra som dagligen eller regelbundet befann sig i området blev metoden för många en ögonöppnare: de såg den fysiska miljön och de nuvarande bristerna i orienterbarhet, entréer, avsaknad av sittplatser och liknande.

3. Öppet hus gav möjlighet att presentera projektet och föra en dialog med en vidare målgrupp. Ett öppet hus, där såväl allmänhet, sjukhuspersonal och andra yrkesgrupper bjöds in, arrangerades under ett par dagar i slutet av november 2012. Utöver detta hölls två seminarier – ett i projektets inledande fas och ett i dess avslutande. Där deltog samverkansgruppen, representanter för de fyra centrala myndigheterna och projektets intressenter i form av politiker (representanter för landstingsstyrelse och produktionsstyrelse), representanter från Akademiska sjukhusets ledningsgrupp och representanter från Uppsala kommun.

Samverkan

I alla 13 projekt inom ramen för uppdraget Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer gällde att pröva olika samarbetsformer för hur offentliga miljöer kan gestaltas. Lyhördhet och tydlig kommunikation identifierades som en grund för framgång. Se nedan en lista över medverkande.

Första idén

De första tankarna kring samverkan i projektet formulerades 2011 av projektledaren för offentlig konst på Kultur i länet och förvaltningsdirektören på Landstingsservice, som också var huvudansvarig för den långsiktiga fastighetsutvecklingsplanen.
De såg det som nödvändigt att utveckla kunskap kring hur arkitektoniska, konstnärliga och kulturhistoriska värden kan få samma utrymme som ekonomi, teknik och funktion när sjukhusområdet ska utvecklas med mångmiljardinvesteringar.
Idén om en storskalig samverkan för ett gestaltningsprogram växte fram stegvis. I dialog med Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet, Boverket och Arkitektur- och designcentrum sattes grunderna för ett gestaltningsprojekt som skulle involvera en mängd olika yrkesgrupper inom Landstinget i Uppsala län, men också andra organisationer i länet och kommunen, privata konsulter, patienter, landstingspolitiker, sjukhuspersonal och invånare i Uppsala.

Organisation

Det stod tidigt klart att det skulle komma att ställas höga krav på processledning för att alla parter skulle kunna samlas kring gestaltningsprogrammet. Förutom alla specialister som behövde kopplas till programarbetet skedde en stegvis parallell implementering genom att de över 50 projektledare som ansvarar för att koordinera pågående projekterings- och byggprojekt involverades.

Arbetet med att ta fram gestaltningsprogrammet skedde i en samverkansgrupp som utgjorts av en styrgrupp och en expertgrupp. Samverkansgruppen samordnades av en extern projektledare.Styrgruppen bestod av intressenter från Landstingsservice, Kultur i länet, Akademiska sjukhuset, Uppsala kommun, Uppsala universitet och Statens konstråd.

Styrgruppens sammansättning gjordes utifrån flera syften:

• Ett var att samla personer med chefsbefattningar inom landstinget för att förankra arbetsprocessen och ge en tyngd åt gestaltningsprogrammet i framtida projekt.

• Ett annat var att samla representanter från landstinget, kommunen och Uppsala universitet för att ta in deras erfarenheter och synpunkter i arbetet i den större samverkansgruppen, men också för att förankra arbetet i relation till deras verksamheter.
Speciellt väsentligt blev det att förankra arbetet gentemot kommunen för att underlätta framtida kommunikation kring detaljplaner och lovgivning inom sjukhusområdet.
Expertgruppen, som utgjorde operativ arbetsgrupp, bestod av
• arkitekt och landskapsarkitekt från White Arkitekter
• bebyggelseantikvarie från Uppsalamuseet
• externa konstnären Marianne Jonsson (länk)
• en extern samrådsexpert från Arkitekturanalys Sthlm AB

Möten ägde rum löpande under projekttiden, dels i samverkansgruppen som helhet, dels i styrgruppen respektive expertgruppen. Den externt anlitade husarkitekten blev huvudansvarig för att ta fram gestaltningsprogrammet.
Stora delar av arbetet skedde dock gemensamt i expertgruppen där var och en bidrog med analyser, texter och olika typer av underlag. Alla diskuterade gemensamt i gruppen, steg för steg, och enades om vilka aspekter och grundläggande principer som skulle genomsyra gestaltningsprogrammet.

Konstrådets roll

Statens konstråds konsult spelade en viktig roll när det kom till att organisera samverkansprojektet. Han skulle stödja projektet från tidig organisationsfas till genomförande. Det handlade bland annat om att ge strategiska råd kring val av arkitektoniska, antikvariska och konstnärliga kompetenser som skulle ingå i projektets arbetsgrupp samt val av arbets- och kommunikationsmetoder som skulle bidra till idéutveckling, problemlösning och förankring av gestaltningsprogrammet.

Samverkanspart/beställare: Landstinget i Uppsala län
Projektledare: Tony Corbell (projektledare, Hifab)
Statens konstråds konsult: Örjan Wikforss

I projektet medverkade också bland andra Carina Bräck (sekreterare/samordning, Landstingsservice), Sonja Ekström Boström (chef lokalplanering, Akademiska sjukhuset), Åke Forsgren (projektledare konst, Kultur i länet), Sören Hill (projektchef, Landstingsservice), Thord Hägg (förvaltningsdirektör, styrgrupp ordförande, Landstingsservice), Lennart Ilke (byggnadschef, Uppsala universitet), Anders E. Johansson (landskapsarkitekt, White Arkitekter), Marianne Jonsson (konstkonsult), Suzanne de Laval (samrådskonsult, Arkitekturanalys Sthlm AB), Per Lundgren (kulturmiljö, Upplandsmuseet), Calle Nathansson (kulturdirektör, Kultur i länet), Margaretha Nilsson (husarkitekt, White Arkitekter), Håkan Qvarnström (planarkitekt, Uppsala kommun), Björn Ragnarsson (tf sjukhuschef, Akademiska sjukhuset), Dan Thunman (kontoret för samhällsutveckling, Uppsala Kommun), Karin Åkerblom (processledare, kontoret för samhällsutveckling, Uppsala).

Resultat

Det yttersta målet – att det ska vara en positiv upplevelse att arbeta, vårdas och vistas på Akademiska sjukhusets område – låg till grund för gestaltningsprogrammet. Programmet skulle konceptuellt och konkret utgöra ett stöd för Landstinget i Uppsala län i alla frågor kring gestaltning i planering och projektering av förändringar inom sjukhusområdet. Det både dokumenterade befintliga gestaltningar och gav förutsättningar för bra samverkan och planering för framtida insatser.

Lärdomar

Genom att gestaltningsprogrammet implementerades i landstingets organisation för upphandling, projektering och byggande – och dess principer skulle användas konsekvent vid små och stora projekt – ökade möjligheten till en helhetssyn på områdets utveckling och skapandet av en läkande miljö. I samband med implementeringen ställdes frågan om vem som framöver skulle vara huvudansvarig för förvaltning och utveckling av programmet. Även behovet av en arkitekt eller gestaltningssamordnare för Akademiska sjukhuset blev tydligt. En person med ett sammanhållande ansvar för gestaltning hade saknats i många år, och efter projektets slut diskuterades hur gestaltningskompetens bäst skulle kunna komma in i organisationen för att säkerställa att gestaltningsprogrammet förvaltades och utvecklades vid fortsatt planering och ny- och ombyggnation.
En huvudansvarig skulle göra det möjligt för Landstingsservice att få kontroll över hur alla små och stora förändringar som löpande sker sammantaget skulle kunna bidra till att uppnå bättre offentliga utemiljöer. Utemiljöer som i sin tur förhoppningsvis resulterar i ökat välbefinnande för patienter, anställda och besökare. Landstingsservice planerade att omgående inrätta en gestaltningssamordnare i organisationen.