Lokala konstnärer omvandlar handelsområde i Göteborg till kreativt nav

Backaplan ska utvecklas från ett 100 hektar stort handelsområde till blandstad med bostäder, kultur och platser för rekreation. Stadsdelsförvaltningen Lundby har befolkningsansvaret och vill därför arbeta för medborgarinflytande i stadsutvecklingen. De konstnärer som är verksamma i området engagerades tidigt i processen och har fungerat som projektledare, konstnärer och representanter för kreativa verksamheter på Backaplan. Ramverket för projektet fastställdes tidigt, att programmera ett område för konst med den konstnärliga forskningen i fokus. Projektledaren Christin Wahlström Eriksson och Hampus Pettersson gav projektet namnet Ångpannegatans Processer.

I närtid får Göteborgs stad riktlinjer för kulturplanering som en del i stadens kulturprogram. Kulturplanen tillämpas redan specifikt för Backaplan och i detta arbete har konstnärer och kreativa nätverk med geografisk anknytning till området bjudits in. De medverkande konstnärerna representerar flera perspektiv i stadsutvecklingsprocessen, som medborgare, professionella konstnärer och representanter för andra konstnärer verksamma i området.

Konstnärlig förstudie

Göteborgs stad har policydokument för finansiering av offentlig konst via enprocentsregeln. Men på Backaplan äger kommunen endast mindre än 20 procent av marken. I stadsdelen Lundby är konstprojektet delfinansierat genom ett resursnämndsuppdrag knutet till ett planerat kulturhus på Backaplan, några minuter från Göteborgs centralstation. Konstnärernas uppdrag var att skapa en konstnärlig förstudie för området som helhet, snarare än att skapa den offentliga gestaltning som enprocentsregeln ska finansiera i nästa skede.

Backaplans värden och potentialer

Konstnärernas utforskande arbete nyanserar bilden av vilka värden eller potentialer Backaplan bär på. Dessa är intressanta för stadsdelen att föra fram som medborgarperspektiv och något som arbetet med att utveckla staden nu kan förhålla sig till. Konstnärerna har medverkat i olika arbetsgrupper för stadsplanering och formulerat vad en programhandling för kulturplanering i området bör innehålla utifrån de konstnärliga resurser och verksamheter som finns där redan i dag. Det behöver planerande förvaltningar förstå och förhålla sig till så att förutsättningar för konst och kultur i området kan skapas i form av till exempel ytor och lokaler för konstnärlig produktion. Konstnärer har också givits utrymme för att konstnärers utforskande arbete ska kunna ta sig fysiska uttryck som ett resultat av den teoretiska kontexten. I denna process har kunskapsutvecklande tvärkopplingar genererats mellan privata byggbolag, kommunal förvaltning och lokalt konstliv.

– Något nytt för mig var att delta i dessa möten, lunchseminarier med mera om ”Levande bottenvåningar”, ”Göteborgs bostadssituation”, ”Medborgarmedverkan i stadsutveckling” och att sitta vid samma bord som stadsplanerare, projektledare, kommunaltjänstemän, fastighetsägare och presentera sig som konstnär, säger konstnären och projektledaren Christin Wahlström. Ofta var det som att sitta på två stolar: en som folk vill lyssna på, få idéer ifrån och den andra, som hyresgäst av en arbetslokal, någon som kan flyttas på eller som man kan höja hyran för. Konsten i stadsutveckling kan bidra med en rad olika kvaliteter men varje konstnärskap är unikt och bidrar därför på sitt sätt. Vad som är konstnärlig kvalitet måste därför ses utifrån det specifika projektet.

Konstnärer som projektledare

I projektet Ångpannegatans Processer är projektledarna konstnärer, som arbetat i nära dialog med kulturutvecklaren. Det har redan tidigt i projektet funnits strategi för hur de värden konstnärer tillför kommuniceras via arbetsgrupper in i till exempel program och i förlängningen kulturplanen. Strategin gäller synen på konstnärernas arbete, inte som något som ska leverera lösningar utan identifiera värden. Konst har inte hanterats separat och parallellt utan har varit en integrerad del i det övriga planeringsarbetet. Arbetssättet kan liknas vid Cultural Planning, fast här med konstnärer som ställer frågorna vilket leder till andra svar. Vi behöver samverka med olika parter för att metodutveckla en integrering av konstnärers perspektiv i program- och planeringsskeden.

– Backaplan kan bli ett pilotexempel på hur en fri yta för konstnärer kan skapas, säger utvecklingsledaren Barbara Ekström. Projektet rör sig från kunskapsutveckling om kulturkonsekvensanalys till praktik. Vi i kommunen behöver lära oss tillsammans med konstnärerna. Kommunen presenterar hur vi driver vårt arbete och konstnärerna presenterar sin metodik – då kan vi få en bild av hur processerna kan mötas. Vi har befolkningsansvar – konstnärerna är medborgare. Vi talar om stadens attraktivitet – attraktivitet för vem? Det finns stor oro i närområdet bland de med små verksamheter. Kommer konstnärerna få finnas kvar i området?

Så såg samrådsgruppen ut

En arbetsgrupp kan se olika ut. I stadsdelen Lundby ses konstnärernas medverkan som ett dialogarbete och leds därför av en kulturutvecklare som arbetar med att processleda de olika projekten som går in i varandra; programunderlag för ett kulturhus, planprocessen, framtagandet av en kulturplan, vidareutveckling av arbetssätt med medborgarinflytande.

I detta projekt har konstnärernas kunskap tagits in när sakkunskap efterfrågats. Därför har de suttit i olika arbetsgrupper. Projektet har haft en egen arbetsgrupp bestående av de två projektledarna Hampus Pettersson och Christin Wahlström, kulturutvecklaren Barbara Ekström samt Statens konstråds curatorer. Konstprojekten har växt fram i samtal inom arbetsgruppen och mellan projektledarna. Projektledarna har beställt verk från konstnären Sara Lännerström och kompositören Fredrik Hagstedt. De har också engagerat Frihetsförmedlingen och vitryska konstnärsduon eeefff. Samtliga verk är färdiga. Tre av dem kan ses på Backaplan.