I serien Blue skapar Charlotte Wallentin målningar som rofullt ihopvikta hänger på osynliga beslag i väggen. Blue 5 och Blue 6 är två av konstverken som har köpts in till Coronasamlingen, en satsning som syftar till att stötta det svenska konstlivet under coronakrisen.
Simplicity of shape does not necessarily equate with simplicity of experience.
Robert Morris
”Färg på duk” bör vara en av konsthistoriens allra vanligaste materialbeskrivningar. Den är fysiskt lättbegriplig, men man kan nästan känna med osynliga händer vad det handlar om. Samtidigt är ”färg på duk” detsamma som måleri, från renässansens mästare fram till modernismens avantgardister och nutida konstnärers mindre ideologiskt laddade verk. Landskapsmotiv, religiösa allegorier, porträtt av historiska personer, spel med abstrakta former eller helt sonika färg som droppats på den plana ytan – alla delar målningarna materialbeskrivningen ”färg på duk”.
De tre orden rymmer med andra ord en spännvidd som är hisnande, och som genom alla tider varit en utmaning för konstnärerna. De möjliggör också ett utforskande av det egna konstnärskapets gränser och identitet, materialbeskrivningen blir ett laboratorium för att testa de konstnärliga teoriernas förhållande till verkligheten.
Verken i Charlotte Walentins serie Blue motsvarar också materialbeskrivningen ”färg på duk”, men det är likväl inga målningar på spännram vi möter. Hennes ”målningar” hänger i stället rofyllt hopvikta över osynliga beslag som körts in i väggen.
– Verkens ursprung handlar egentligen om gravitationen och materialets tyngd, säger Charlotte Walentin.
– Jag hade tidigare gjort verk med bara ett eller ett par veck, nu ville jag gå ett steg längre i riktning mot att skapa verk med större objektkaraktär.
I serien Blue arbetar Charlotte Walentin med canvastyg i sexmetersrullar, och hon utgår från rullens hela bredd som hon sprayar på med vattenblandad tusch som sedan borstas in i tyget. Ett viktigt moment i arbetet är att hon aldrig ser hela duken samtidigt. Hon rullar ut, sprayar, borstar och viker bit för bit.
– Jag stimuleras av att inte ha total överblick, säger Charlotte Walentin.
– För mig handlar verken lika mycket om det jag ser som om det jag inte ser. Ofta händer det också saker under arbetets gång, saker som jag inte kunnat förutse.
Hennes inspiration kommer från flera olika håll, bland annat från postminimalismen och konstnärer som amerikanen Robert Morris, vars verk av hopvikta filt har samma vilande karaktär som Charlotte Walentins verk. Men där upphör eventuella likheter.
– Jag har alltid fascinerats av tyngden men också tystnaden i Morris Feltworks, säger Charlotte Walentin.
– Jag ville gå i dialog med dessa och prova vad som händer när man för in ett flödigare element som måleriet i ekvationen. Processen blir rytmisk, den svänger mellan det kaotiska när tuschen rinner och det kontrollerade när jag viker duken.
På ett sätt upplever man Charlotte Walentins verk som mycket enkla, men sitt djup hämtar de genom små, repetitiva förskjutningar som ger upphov till något nytt, något annat.
– Genom att inte visa allt får jag göra avkall på vissa saker, säger Charlotte Walentin. Det finns ett egenvärde i den ödmjukhet som sådana begränsningar medför.
Konstnärsbiografi Charlotte Walentin
Charlotte Walentin bor och arbetar i Malmö, och hon är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö. Hon har ställt ut på institutioner som Ystad konstmuseum, Lunds konsthall och Malmö konstmuseum.
