Två skulpturer tycks sväva i luften inomhus och utomhus vid den nya domstolsbyggnaden i Jönköping. Konstnären Ulrika Mårtensson Hanje har skapat verket Vågen och väven I & II. Ett verk där det personliga och det gemensamma smälter samman.
Småländsk hantverkstradition har satt spår i verket
En domstol präglas av centrala principer om oberoende och integritet. För konstnären Ulrika Mårtensson Hanje har tankar och reflektioner kring dessa principer varit en viktig del av arbetsprocessen. Den nya domstolsbyggnaden rymmer Göta hovrätt och Kammarrätten i Jönköping. Här i Småland finns en hantverkstradition med långa anor som sätter spår i verket och användandet av materialen lin och järn. Samtidigt tillför Ulrika Mårtensson Hanje ett mänskligt spår, en form, där handens arbete skapar en kontrast mot domstolsbyggnadens arkitektoniska språk.
Verk bestående av två skulpturala delar
Verket Vågen och väven I & II, utgörs av två skulpturala delar, en exteriör och en interiör. Den interiöra skulpturen pendlar ner i domstolsbyggnadens centrala rum. Den består av en knypplad sfär som är fäst i två punkter vid en knyppelpinne –en stång av ask med en tyngd i ena änden. Stången bär upp den knypplade sfären. Ner från stången faller en vepa av flätat lin. Stången balanserar likt en våg sfären och vepan i ena änden mot knyppelpinnens tyngd i den andra.
Den exteriöra skulpturen är placerad under det utskjutande taket vid domstolsbyggnadens entré, här framstår det som om sfären från den interiöra skulpturen har brutit sig ut i en annan sorts våg. En väv av trådar sveper in under taket och runt de pelare som bär upp byggnaden. En tredimensionell kropp, där varje tråd har sitt eget oberoende och integritet, men som också följer varandra i en sammanhållen form. Varje tråd tycks vara en del av ett större sammanhang men här finns också det mänskligt ofullkomliga, i skevheter och avvikelser.
Mårtenssons verk får liv i rummet mellan de större samhällsstrukturerna och den personliga erfarenheten. Det påminner oss om hur våra liv löper samman, om skörheten men också styrkan i den gemensamma samhällsväven.
