Till mitten hunnen

På Häktet i Umeå har konstnären Gerd Aurell arbetat med de häktades egna berättelser i form av stora teckningar i en korridor där de intagna passerar varje dag.

Häktena i Sverige är en sorts fickor i samhället som vi utanförstående sällan ägnar en tanke. Personer som häktas är inte dömda, något som inte hindrar att vissa personer kan sitta häktade under lång tid, satta på pausläge i en miljö som har reducerats på intryck. Pressen för den enskilde blir naturligtvis påtaglig.

I slutet av 2015 började Statens konstråd att arbeta med ett nytt format med mindre, temporära projekt i miljöer där konsten verkligen kan göra skillnad. Häktet i Umeå är först ut. Konstnären Gerd Aurell har valt att arbeta med de häktades egna berättelser. Hon målar, skriver och gör stora teckningar i en central korridor där de intagna passerar två gånger om dagen. Korridorens betydelse för den som är häktad kan inte överskattas. Den förmedlar nya intryck, ger stimulans eller till och med hopp. Den är en transportsträcka, men också en plats för rörelse.

Aurell har tillbringat tid på häktet, haft många samtal och upptäckt ett samband mellan de häktades historier och författaren Marguerite Duras texter. Häktets gemensamhetssamordnare Tomas Nordbo refererade i sin tur till Sång 1 i Dantes Gudomliga komedi: ”Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse”. Till mitten hunnen skapar en länk mellan världen utanför Häktet Umeå och dem – med Dantes ord – ”som här inträder”. Till konstverket hör också en separat framtagen publikation med de häktades berättelser som ska läsas på plats.