Rörelse

En enkel åtgärd kan göra rummet både större och mindre. Mette Winckelmans textila verk Rörelse är på samma gång en funktionell ridå och en mångfasetterad textil skulptur.

Mette Winckelmanns textila skulptur Rörelse har en direkt och tydlig funktion som rumsavskiljare i entrén för det Nya Studenthuset Campus Valla på Linköpings universitet. Den dubbelsidiga ridån kan skapa lugn och avskildhet, men också göra rummet till en estrad.

Färgerna grönt, grått och vitt knyter samman den samtida arkitekturen med den kringliggande naturen med växter, träd och blad som också har skänkt konstnären impulsen till mönstrets organiskt böljande linjer. Precis som de antydda bladens striktare ”ådring” har tagit intryck av arkitekturens mönster av upprepade kuber och rektanglar.

Skulpturen fungerar både utdragen i sin fulla längd och i mer kompakt hopdragen form. Mette Winckelmanns abstrakta och lekfulla formspråk möjliggör en mängd tolkningar av verket. Den föränderliga, mjuka skulpturen är dessutom en blinkning till de kretslopp som omger den. Naturens självklara cykler, studenternas förutbestämda terminer och den fria tankens successiva utveckling.

På nära håll syns också en utsökt detaljrikedom som vittnar om ett samarbete med sömmerskor från Handarbetets vänners. Och om den frukt som ett hårt och målmedvetet arbete bär.

Mette Winckelmanns konstnärliga arbete kan beskrivas som både abstrakt och konkret. Abstrakt för att det värjer sig från det direkt föreställande. Konkret för att det alltid utgår från en materiell och fysisk påtaglig verklighet. Med ett lekfullt, sökande anslag rör sig Winckelmann gärna mellan olika material och hon har återkommande tagit sig an komplexa frågor i det offentliga rummet.

Curatorstext av Marianne Jonsson

Konstnären Mette Winckelmann har skapat ett storslaget platsspecifikt textilt verk för det Nya Studenthuset Campus Valla på Linköpings universitet. Verket Rörelse är ett unikt textilt konstverk, en dubbelsidig skulptural ridå som mäter 7×14 meter, placerad i den stora generösa helt uppglasade entréhallen i det nya Studenthuset. Gestaltningen av ridån har vuxit fram utifrån platsen, där en viktig utgångspunkt för konstnären har varit studenterna, den omkringliggande naturen i dialog med byggandens stringenta arkitektur.

Linköpings stad och universitetet med 27 000 studenter växer gradvis samman och sammanflätas genom ny infrastruktur och med ett nytt bostadsområde till Campus Valla. Den nya storslagna, sju våningar höga byggnaden är indelad i tre delar. Huvudvolymen är upplyft och utformad som en röd kub och blir ett signum både för byggnaden och för hela Campus Valla. Det nya Studenthuset bildar universitetets och hela campusområdet framtida mittpunkt, hjärta och nav. Den övergripande visionen för hela Linköpings universitet är ett ”Universitet med internationell lyskraft – där människor möts och utvecklas”.

Konstnären har tagit sin utgångspunkt i behovet och platsens arkitektur och har skapat en textil ridå som både är en rumsavskiljare och ett konstnärligt verk i entrérummet. Ett flexibelt verk, en ridå som används vid föreläsningar eller för att skapa en mer avskild plats för studier och vila. Konstverket, ridån, är placerad i det stora uppglasade entrérummet som fyller ett stort antal funktioner med bl.a. en multifunktionsgradäng som kopplar samman biblioteket med platsen för föreläsningar och entrérummet. Ridån pendlar mellan att vara ett fristående textilt verk utdraget i sin fulla längd vid föreläsningar, för att sedan byta skepnad då den samlas ihop till en mer kompakt gestaltning. Ridån med dess bladformationer bildar då helt nya uttryck.

Den konstnärliga visionen, bygger på berättelsen om olika parallella cykler; naturen med dess karaktär och dess färger dras in i byggnaden, genomgår en process och transformeras sedan på sin väg i byggnaden. Studenterna skapar en rytm, en rörelse genom arkitekturen, en daglig rytm, en årlig rytm och en rytm relaterad till den process som var och en går igenom från universitetstidens första dag till dess sista.
Ridån Rörelse består av det gröna och det grå med olika strukturer och olika transparens. Den grundläggande bottenfärgen är grå, på vilken gröna områden applicerats, sydda med en tydlig mörkgrå söm med olika tjocklek som lockar fram uttrycket i bladens olika karaktärer. Mette Winckelmann beskriver själv sitt arbete med hur hon vid ett av sina besök på universitetet samlade blad från alla växter och träd, runt byggnaden. Från dessa blad kommer både den gröna färgen och själva bladkonturerna. Konstnärens avsikt med den gröna färgen är att komplettera den nya byggnaden med något levande och organiskt vilket speglas av själva det textila materialet. Den gröna textilen består av flera sammanvävda nyanser, trådar i grönt och lila som symboliserar mångfald, och samtidigt representerar det organiska, kroppen, det oförutsägbara, levande och individuella.

I det grå har konstnären utgått från material och strukturer som hon funnit i universitetsområdets arkitektur, i dörrpar, gångar och i markbeläggningar. Dessa har skapat en struktur i betong, gatsten och marksten som länkar samman alla de olika byggnadsvolymerna på campuset. Konstnären har valt att använda en grå textil med ett kvadratiskt mönster i ett rutnät som en bas i ridån. På avstånd upplevs färgen som endast grå men på nära håll framträder ett tydligt vävt rutnät, en grid. Verket består av textiler med olika täthet och strukturer vilket ger en levande transparens, bladen överlappar varandra och sys i flera lager, bladens konturer syns som grå linjer med olika tjocklek. Sömmarna är synliga på båda sidor och utgör ett av de visuella elementen i draperiet.

Mette Winckelmann har ett personligt konstnärligt uttryck som kan beskrivas som på en gång abstrakt och konkret. Abstrakt i meningen att den inte är föreställande eller en representation av en annan verklighet, och konkret eftersom materialiteten i sig utgör en så viktig del av uttrycket. Hon använder gärna både tyg, kakel och färg i sina verk och låter dem föra samtal sinsemellan. I mönster och färger låter hon sig gärna inspireras av folkkonst från olika kulturer såsom Navajoindianernas vävnader, svenska trasmattor, äldre lapptäcken mm. och hon vill på så sätt åstadkomma en inneboende rörelse mellan hantverkskultur och konst och spränga ramarna för vad verken idag associerar till. I sitt verk Rörelse på Campus Valla har hon fortsatt att utveckla detta formspråk och konceptuella förhållningssätt i Studenthusets entréhall.

I arbetet och produktionen av verket har konstnären haft ett mycket nära samarbete med Handarbetets Vänners sömmerskor. Dessa har bidragit med både stort tekniskt och konstnärligt kunnande i ett arbete som var mycket komplext. Konstnären har lagt stor vikt vid att handens spår blir synliga och att konstverket får minnen av handens beröring. Sömmarna med dess olika bredd och täthet bildar spår som skapar fördjupningar i tygets olika strukturer och täthet, i det gröna tygets olikfärgade trådar av grönt och lila samt i det grå tygets grid och transparens.

Mette Winckelmann har här lyckats skapa något så unikt som ett platsspecifikt måleriskt, skulpturalt textilt konstverk till universitetet. Det kommer att kunna ses och tolkas utifrån konstnärens vision om cykler för studenterna, för årstiderna med dess olika ljusförhållanden och på det viset skapas ett i framtiden ständigt skiftande konstverk.

Marianne Jonsson

Om Mette Winckelmann

Mette Winckelmann föddes 1971 i Sønderborg i Danmark och bor och verkar i Köpenhamn. Hon är utbildad på The Academy of Art and Design i Bratislava, Slovakien och på det Kongeliga Danska Kunstakademi, där hon utexaminerades 2003.