Ett kopparband bildar skulpturer och utgör den permanenta konsten i en ny domstolsbyggnad i Malmö. Talad textil i ett sammanflätat system, är namnet på verket av konstnärerna Bella Rune och Jonas Nobel.
Textilen och väven blir metafor för samhällets uppbyggnad
I samband med att Castellum Malmö Nyhamnen AB lät uppföra en ny domstolsbyggnad i Malmö fick Bella Rune och Jonas Nobel uppdraget att utföra en ny gestaltning för byggnaden.
Domstolsbyggnaden som är ritad av Henning Larsen Architects, rymmer Malmö nya tings- och förvaltningsrätt samt hyres- och arrendenämnd. Byggnaden markerar domstolens position och centrala funktion i samhället– en fri och självständig domstol är en av demokratins förutsättningar.
Byggnaden gör inte minst med sin storlek ett stort avtryck i området närmast Malmö centralstation. De lägre delarna av byggnaden är murade i bastant tegel. Ovanpå vilar en överbyggnad av glas.
Bella Runes och Jonas Nobels gestaltning består av ett brett kopparband som löper längs innertaket från entrén, in i och upp genom byggnaden. Det stannar upp på tre platser för att bygga upp väggfasta skulpturer. Bandet skjuter som en tråd genom vävstolens varp och Rune och Nobel använder textilen och väven som en metafor och som ett verktyg för att beskriva samhällets uppbyggnad. De beskriver samhället som en väv av olika enheter, individer, regler, överenskommelser och relationer.
Koppar med kopplingar till hantverk, kommunikation och media
Verket kopplar genom textilen och materialet de valt att arbeta med, koppar, även till hantverk, kommunikation, media och historiska skeenden. Kopparen har en lång historia och har använts till att tillverka kokkärl, takplåtar, vattenledningar, elledningar och kretskort. Den har också använts inom boktryckarkonsten och inom den grafiska konsten för att trycka på papper och tyg.
De tre väggskulpturer som kopparen bildar på vägen genom domstolsbyggnaden ser ut att koppla mot allt detta. Den första skulpturen tar formen av något som kan tolkas som en tryckpress. Den andra skulpturen påminner om stuprännor eller grova vattenrör, medan den tredje bildar en väv. Konstverket gör en lekfull och spänstig rörelse genom byggnaden, knyter samman rumsligheter men knyter också samman det fysiska och vardagliga med de mer abstrakta vävar som vävs av samhällets centrala institutioner.
