När tanken inte är tillräcklig

I en ljusgård i en av KTH:s anrika byggnader har Magnus Thierfelder Tzotzis skapat ett konstverk som vill vända på perspektiven och ifrågasätta det vedertagna.

När tanken inte är tillräcklig finns på väggarna och i luften i en ljusgård på KTH. Konstverket påminner om tankar som löper, binder samman och slår knut på sig själv. Det smälter samman med ljusgårdens arkitektur och finns i skärningspunkten mellan konst och forskning. När tanken inte är tillräcklig är en hyllning till utforskandet som vänder på perspektivet i sökandet efter ny kunskap. Det försöker få oss att nå bortom det vi redan känner till och tar för givet. Att vrida, vända och ifrågasätta det vedertagna.

Curator Johan Tirén om När tanken inte är tillräcklig

KTH:s byggnader på Valhallavägen på Östermalm i Stockholm uppfördes 1917, och redan 18 år senare blev campuset, som ritades av arkitekten Erik Lallerstedt, klassade som ett byggnadsminne. Det är här, i den östra ljusgården som Magnus Thierfelder Tzotzis fått uppdraget att tillföra en konstnärlig gestaltning.

Magnus Thierfelder Tzotzis konstnärskap präglas av en säregen blick på vardagen, där han ofta med små medel, laborerar med förskjutningar av betydelser och sammanhang. Det är också med lyhördhet och ödmjukhet som han tar sig an ljusgårdens rumslighet och väver samman den med den plats av lärande och forskning som präglar KTH.

Tidigt i processen besökte konstnären Visuliseringsstudion, ett lab där komplexa problem får ett visuellt ramverk. Det här besöket, som kretsade kring relationen mellan konst och forskning, hur vi i båda fälten vrider och vänder på frågor och problem, och försöker se världen på nya sätt, skapade en sorts klangbotten som till slut ledde fram till verket När tanken inte är tillräcklig. Konstverket är en sorts hyllning till ett utforskande, som vi också mötte på Visualiseringsstudion, ett utforskande som vänder på perspektivet i sökandet efter ny kunskap, men som också präglas av lek och nyfikenhet, element som Thierfelder Tzotzis fångar upp i arbetet.

Thierfelder Tzotzis gestaltning skär genom luften och tar plats på väggarna, för att avteckna sig mot ljusgårdens egensinniga och speciella arkitektur. Det påminner om tankar som löper, binder samman och slår knut på sig själv. Verket uppmanar oss på ett underfundigt sätt att nå bortom det vi redan känner till och tar för givet. Att vrida och vända på det vi ser, att ifrågasätta det vi kanske allt för ofta tar för givet.

Jag tänker tillbaka på sommaren som gick. Sanden som silade mellan fingrarna. När tanken inte är tillräcklig.