En stor vit skulptur som står på en stenplatta.

Maquette

Utanför lokalpolishuset i Malmö möter vi en modellvärld i sten. Här, i ett landskap i mindre skala, öppnar konstnären Christian Anderssons verk Maquette ett snitt genom tiden.

Lokalpolishuset i Malmö är en plats där institutionella strukturer möter individuella erfarenheter. För många innebär ett besök här en situation präglad av sårbarhet, oro eller osäkerhet. Byggnaden är robust och präglad av säkerhet, men samtidigt en plats för mellanmänskliga möten. Christian Anderssons verk tar sin utgångspunkt i detta möte mellan struktur och individ.

Titeln Maquette är ett ord som används inom konst och arkitektur för en modell eller förstudie till ett större objekt eller system, skapad för att pröva och förstå dess egenskaper. I sådana sammanhang fungerar maquetten som ett mellanläge där en idé fortfarande är i rörelse och där förändring ännu är möjlig.

I verket blir modellen i stället ett eget landskap: ett kilformat snitt genom tiden, skulpterat i marmor och granit.

Genom att presentera en modellvärld – ett system i mindre skala – kan verket öppna nya perspektiv och låta oss förflytta oss i tid och rum, och kanske också ge en kort paus från den oro som kan följa med ett besök. Verket består av fyra delar.

Den första delen för tankarna till en avlägsen urtid, där spiralformade fossil reser sig ur marken som spår av jordens geologiska historia.

Den andra delen visar ett utsnitt av en grotta – människans första skyddade rum och platsen för några av de äldsta spåren av bildskapande.

Den tredje delen för oss till antiken, en tid då begrepp som demokrati, stat och lag började ta form och lade grunden för många av de samhällsstrukturer vi lever med idag.

Den fjärde delen möter oss på vägen mot byggnaden. Här ser vi ett utsnitt av en fasad som anknyter till polishuset bakom och till vår egen tid. Men där modellen tycks ta slut öppnar den i stället mot något annat – människorna som rör sig omkring den, alla med sina egna erfarenheter och berättelser.

Maquette blir på så sätt ett snitt genom vår gemensamma historia – en plats att stanna upp vid ett ögonblick innan vi går vidare.