Nu står det klart vilka residentkonstnärer som tar plats på Centrum för medicinsk humaniora, CMH, vid Uppsala universitet. Det är konstnärsduon Goldin+Senneby, bestående av Simon Goldin och Jakob Senneby, som under läsåret 2026-27 kommer att arbeta med sitt projekt Lucs darrningar, i samarbete med forskare vid universitetet.
Residenset organiseras i samarbete mellan Statens konstråd, Centrum för medicinsk humaniora, CMH och Akademiska hus och syftar till att ge förutsättningar för konstnärliga och vetenskapliga praktiker att mötas i ett öppet och utforskande arbetssätt. Projektet är en del av Statens konstråds och Akademiska Hus satsning Konst på campus, som vill öka konstens närvaro på campusområden genom tillfälliga och permanenta konstverk.
Tidigare har konstnären Anna Odell varit residenskonstnär vid CMH då hon under hösten 2023 arbetade med det uppmärksammade verket Rekonstruktion – Psyket. Verket köptes in av Statens konstråd och installerades sedan permanent på Biomedicinskt centrum, BMC, vid Uppsala universitet.
Utgångspunkten för Goldin+Sennebys projekt på CMH är Marie-Elisabeth Luc, som var personlig betjänt åt neurologen Jean-Martin Charcot. Genom Charcots systematiska studier av hennes skakningar lades grunden för diagnosen multipel skleros (MS), och Luc har i efterhand kommit att kallas den första MS-patienten. Charcot mätte och dokumenterade Lucs darrningar i form av en serie så kallade ”tremogram”.
Dessa kurvor – Lucs darrningar inristade i sotat papper – är det som finns bevarat av hennes sjukdomserfarenhet. Men, darrningen är inte neutral. Den är i Lucs fall ett resultat av en specifik social situation: en svag, sjuk anställd vars kropp successivt övergick från att vara ett redskap för arbete till att bli ett studieobjekt. Maktasymmetrin är en del av mätapparaten. Goldin + Senneby vill undersöka om det går att utifrån de historiska tremogramen återskapa Lucs darrningar. Vad finns kvar av henne i detta dokument – går det samtidigt att återupprätta Lucs agens och subjektivitet?