I ett samspel mellan ljus, skugga och rörelse uppstår ett drömlikt skimmer på skulpturens ojämna yta. Metallen i Miriam Johannesens verk Poikilía har något sinnligt över sig och verkar nästan levande.
En metallisk hud, en lav, en vattenyta eller ett geologiskt fragment? Aluminium har smälts, smidits och bearbetats till en form som påminner om något organiskt. Den centrala, mjukare delen övergår i den mer texturerade ytan längs kanterna, som om materien befinner sig i ett tillstånd av upplösning eller transformation.
Miriam Johannesson har inspirerats av bysantinska ikoners levande skuggspel och ljussken. Poikilía är ett grekiskt ord (ποικιλία) som betyder variation, mångfald eller brokighet. Det kan beskriva något mångfacetterat och skiftande – i det här fallet en yta som ändrar karaktär beroende på ljuset och betraktarens rörelser. Det flyktiga ljusskimret får verket att kännas levande, på samma sätt som ikonernas skimmer antyder att materien är besjälad.
I Johannessons arbete ställs ofta materialet i relation till ett begrepp, vilket förenar hantverket med ett filosofiskt och poetiskt utforskande. Hon återkommer till att undersöka kvaliteter hos ljus, mörker och transcendens. Samtiden präglas, som konstnären själv har formulerat det, av starkt upplysta miljöer och ett allt mer uppsnabbat tempo. Skulpturerna framstår som motpoler med sina lågmält suggestiva ljusspel.
Konstnärsbiografi Miriam Johannesson
Miriam Johannesson, född 1983, är baserad i Stockholm. Hon har en MFA (CRAFT!) från Konstfack, en fil.mag. i Samtidens estetik vid Södertörns högskola samt en fil.kand. i estetik och konstvetenskap vid Uppsala universitet. Hon har varit stipendiat vid Svenska Institutet i Rom, praktiserat som assistent till konservatorer vid The Peggy Guggenheim Collection i Venedig samt gjort praktik vid The Chinati Foundation i Marfa, Texas.