När arbetet med konst kommer in i ett så tidigt skede, finns möjlighet för konsten att utveckla undersökningar, dialoger samt fysiska och materiella experiment som föregår den konkreta utbyggnaden av den nya stadsdelen. Här finns fortfarande barmark i dubbel bemärkelse. Det tidigare regementsområdet P18 ligger söder om Visby och kommer att stå klart om cirka tio år. Ambitionen på sikt är att området ska integreras med staden. Våren 2018 inleddes den första av flera kommande stadsutvecklingsetapper. Denna första etapp berör ett delområde inom nordvästra Visborg, där detaljplan och infrastrukturplan, med stort fokus på hållbarhetslösningar, ska tas fram. Förhoppningen med att involvera konstnärer i projektet är att Region Gotland ska utveckla sina arbetsmetoder när det gäller att inkludera konst i stadsutvecklingsprojekt och på så vis försöka hitta nya och andra perspektiv i stadsbyggnadsprocessen och området än de direkt förväntade.
Konst i ovanligt tidigt skede
Region Gotland tillämpar enprocentsregeln. Men när konsten kommer in så här tidigt i processen är regeln inte tillämpbar, eftersom det ännu inte finns något ”bygge” att beräkna utifrån. I detta fall tas medlen för konst därför direkt ur stadsbyggnadskontorets projektbudget. I år har regionen också fattat ett ovanligt, och för finansiering av offentlig konst, banbrytande politiskt beslut om att enprocentsregeln även ska gälla för infrastrukturprojekt framöver. Förhoppningsvis kan det inspirera fler kommuner och regioner att följa efter.
Lokal aktör med internationellt perspektiv
En lokal och viktig aktör inom konstområdet identifierades tidigt i processen: BAC. Baltic Art Center representerar ett såväl lokalt som internationellt perspektiv. BAC spelar en viktig roll genom sin specialistkompetens inom konstfältet och visar på hur professionella konstaktörer kan stärka och stötta dialogen mellan konstnär och planprocess. Att ta in konstkompetens i form av en konstprojektledare eller curator redan då planeringsarbetet inleds, öppnar för en fördjupad samverkan och analys kring konstens möjlighet och potential i just det här specifika sammanhanget. Det kan leda till ett kvalitativt resultat som berikar hela planprocessen. Konstprojektledare Helena Selder från BAC fungerar lite som en buffert för att samla ihop konstnärernas medverkan till en helhet och att stärka konstnärernas röst genom hela processen. Strategin från konstprojektledaren har här varit att föreslå tre olika konstnärskap; ett lokalt, ett nationellt och ett internationellt.
Tre processer som stärker varandra
Det har funnits en avsikt med de konstnärer som valts för att synliggöra att det finns olika konstnärliga metoder och sätt att närma sig processen, och att de tillsammans kan komplettera varandra. De tre konstnärskapen ger tre olika ingångar till platsen som alla bär på stor komplexitet och fördjupning inom sina respektive intresseområden.
Juri Markkula visar genom sitt förslag till permanent konstnärlig gestaltning, ANNO MMXX, på ett väldigt konkret sätt hur ett fysiskt gestaltningsförslag som tar fasta på platsens historia, befintliga kulturmiljö och landskapets naturvärden kan knytas direkt till de programhandlingar för området som tas fram i nära samverkan med landskapsarkitekterna.
Ingela Ihrmans Tågandet på Visborg, som utgår från avloppshantering och begrepp som gråvatten och svartvatten, föreslår däremot ett performativt verk – ett faktiskt tågande som kommer att gå genom Visborg. Hennes arbete lämnar inte någon fysisk eller permanent gestaltning efter sig utan består av ett fördjupat utforskande i dialog med andra kompetenser inom planprocessen.
Det tredje konstnärskapet – Gediminas och Nomeda Urbonas – förhåller sig till de biologiska villkoren som finns på plats. Tillsammans med lokal kunskap utforskar de omgivningen i relation till de dagvattendammar som det planeras för.
Tre konstnärskap ger tre olika ingångar som alla bär på stor komplexitet och fördjupning inom sina respektive intresseområden. Projektet i Visborg visar på de olika möjligheter som finns med att ta in konst i tidiga skeden och hur värdefullt det är att identifiera lokal kunskap och nya samarbetspartners. Utmaningen framåt handlar om att säkra konstnärens medverkan i planprocessen över längre tid.