Falkenberg kommun bygger ett kunskaps- och kulturcentrum. I samma kvarter finns en nu framflyttad plan för en stadspark centralt i staden. Konstnären Olivia Plender engagerades i ett tidigt skede för att ta fram ett verk som knyter samman kunskapscentret med den planerade parken. I projektet samarbetar kommunen med Statens konstråd, det är en del utlysningen Konst i stadsutveckling inom regeringsuppdraget Kunskapsnav offentlig konst (2018–2020). Projektet fortsätter 2021.
Det nya kunskaps- och kulturcentret Argus är en gigantisk satsning i Falkenberg. Byggnaden rymmer bland annat gymnasium, bibliotek och kulturskola och ska med en placering i stadens absoluta centrum bli ett nav fyllt av aktiviteter. Med satsningen Konst i stadsutveckling har den brittiska konstnären Olivia Plender engagerats för att göra en gestaltning både i den nya märkesbyggnaden och i den stadspark som ska anläggas i anslutning till Argus.
Att ta in en konstnär före upphandlingen av arkitekter som ska rita parken är mycket ovanligt.
– Vi tyckte att det fanns en poäng i att konstnären inkluderades innan alla ramar var satta, men då är ju också osäkerheten en faktor, säger Hanna Smekal, landskapsarkitekt på planenheten i Falkenberg.
Olivia Plenders processinriktade konst bygger ofta på workshops där konstnären lär känna de aktörer och brukare hon arbetar med. Den ursprungliga planen var tillbringa mycket tid i Falkenberg innan gestaltningsförslagen lämnas in. Det globala utbrottet av covid-19 har självfallet inneburit svårigheter. Dessutom visade sig marken där parken ska anläggas behöva sanering, vilket har inneburit att den skjutits på framtiden. Det för med sig att en del av konstnärens projekt rör en parkmiljö som till omfång och utseende i dagsläget är högst oklar. Att planerna ändras hör dock till uppdraget, tycker Olivia Plender.
– Jag har lärt mig att förseningar och förändrade villkor nästan alltid är en faktor när det handlar om offentlig konst. Om man jobbar inom fältet, vilket jag gärna gör eftersom jag vill stiga ut ur den begränsade konstvärlden, så måste man kunna förhålla sig till oväntade problem. Man måste ha förmågan att göra sig relevant i sammanhanget, säger hon.
Den slutgiltiga formen på de gestaltningar och koncept som hennes arbete kommer att resultera i är fortfarande oklar. Men projektet kommer att handla om kunskap. Under sin långa process har Olivia Plender strävat efter att kartlägga den dolda kunskap som existerar parallellt med skolans och bibliotekens tydligare och mer katalogiserade vetande.
– Det kan handla den dolda läroplanen, det vill säga de outtalade regler som också påverkar i skolan, och om olika hobbyer eller intressen. Jag har exempelvis träffat en entusiast med enorma kunskaper om medicinalväxter. Det finns mängder av kunskap som flyter runt och inte har en given och systematiserad plats, och det är den jag vill använda, säger Olivia Plender.
Att Falkenberg är en liten kommun som inte tillämpar enprocentregeln påverkar också projektet. Den process som Olivia Plender driver, och den eller de gestaltningar som den kommer att resultera i, handlar om mer än det enskilda verket. Projektet har en potential att bli språngbräda mot vidare satsningar på konst i det offentliga rummet, och det påverkar naturligtvis förväntningarna. Projektet har ett givet signalvärde.
– Vi har alltså ingen enprocentregel och ingen fast konstbudget. Det är ett faktum att vi har lagt till medel för offentlig konst i det här projektet, och det är viktigt och unikt för oss. Med det för ögonen har det varit angeläget att den konst vi får till här blir synlig, alltså att vi får till något i fysisk form. Vi behöver visa politiken vad det kan bli. Och vi som driver frågorna om offentlig konst i Falkenberg vill att det ska bli något som kan upplevas av gemene man, för att medborgarna ska förstå varför vi vill satsa mer på offentlig konst, säger Hanna Smekal.
Också för konstnären är det kännbart att projektet har stor betydelse. Men det påverkar inte processen i sig. Olivia Plenders arbete rör sig ofta över genregränser och lämnar gärna konstvärldens vita kub. I Falkenberg har hon bland annat genomfört workshops om att teckna serier och att göra lapptäcken. Hennes ståndpunkt är att den offentliga konsten bör bygga en relation till platsen.
– Man måste överbygga mellanrummet om man arbetar med offentlig kost. Man kan inte förutsätta att människor har en bild av vad konst är och kan vara som överensstämmer med den trots allt elitistiska konstvärldens definition. Man måste inleda med att diskutera vad konst kan vara och hitta en gemensam ståndpunkt. Orsaken till att jag jobbar mycket med workshops är att jag upplever att allmänheten ofta uppfattar offentliga verk som nedsläppta i deras verklighet. Jag har sökt efter en praktik där jag bygger upp en relation till platsen och människorna där. Jag bygger upp en efterfrågan på det jag kan erbjuda. Det handlar om att upplysa de styrande om vad konst kan innebära, men också om att skapa ett sug efter projektet. Man måste skapa en publik för det man gör. Jag hoppas lämna efter mig tillräckligt många människor med ett engagemang för verket, så att de vill och kan försvara det om det blir ifrågasatt. Inget är ju värre än offentlig konst som ingen bryr sig om.
Sebastian Johans