Bild tagen på natten av upplyst röd godsvagn i gräs framför en skyskrapa

Enprocentsregeln världen runt

HemOm konst i offentliga miljöerFinansiering av offentlig konstEnprocentsregeln världen runt

Sveriges enprocentsregel är långt ifrån det enda procentprogrammet för konst i världen. Procentprogram för konstnärlig gestaltning är idag ett vanligt förekommande tillvägagångssätt i hela västvärlden för att finansiera konst och konstprojekt i de offentliga rummen.

Bild tagen på natten av upplyst röd godsvagn i gräs framför en skyskrapa
Bild 1 av 2. Prairie Logic av Janet Zweig, 2012, Kansas City, USA Foto: Dan Videtich
En röd godsvagn står bland högt gräs, i bakgrunder syns en låg skyskrapa och ett äldre hus
Bild 2 av 2. Prairie Logic av Janet Zweig, 2012, Kansas City, USA Foto: Mike Sinclair

Procentprogram innebär i allmänhet att offentlig konst finansieras, på nationell, regional eller kommunal nivå, genom att cirka en procent av offentliga byggnaders produktionskostnader avsätts för konstnärlig gestaltning. De olika procentsprogram tillämpas antigen obligatorisk genom lag eller på frivillig grund.

Det är på 1930-talet tankar om procentprogram börjar växa fram. Detta inte minst för att ge konstnärer möjlighet till försörjning genom uppdrag, men också för att sprida och tillgängliggöra konst för en större allmänhet och för att skapa sammanhang och gemenskap bland befolkningen i en för många turbulent och ekonomiskt svår tid. Efter andra världskriget formaliserades tankarna genom olika riktlinjer för finansiering av konst i samband med offentligt byggande. Procentsatsningar har visat sig vara en för den offentliga konsten framgångsrik väg att gå och är idag etablerade i större delen av västvärlden. Tack vare dem finns idag en mångfald av samtida offentlig konst tillgänglig för många.

Nordamerika

I USA introducerades det första federala procentprogrammet för konst år 1934 som del av New Deal-programmet. Det byggdes många nya offentliga byggnader som skapade många arbeten under den stora depressionen och så kallade New Deal-eran. Konstnärlig gestaltning för dessa byggnader var ett sätt att skapa arbeten för konstnärer samtidigt som det var ett verktyg för att stärka en nationell identitet, skildra nationens historia och demokratisera, sprida och tillgängliggöra konst för en större allmänhet. Det bestämdes att cirka en procent av byggnadskostnader för nya statliga byggnader skulle avsättas för konstnärlig gestaltning. Detta program pågick fram till år 1943. På federal nivå har General Services Administration (GSA) sedan 1963 upprätthållit programmet Art in Architecture, som anslår en halv procent av byggnadskostnaderna för konstnärlig gestaltning. Den första lokala förordningen av procentsatsprogram för konst beslutades av staden Philadelphia år 1959. Efter det följde alltfler städer varav flera arbetar idag med procentprogram som ofta avsätter minst två procent för konstnärlig gestaltning då det offentliga bygger. Flera delstater har också egna procentprogram för konst, Hawaii var först ut år 1967 och många andra tog vid under 1970- och 80-talen. Delstaternas och städernas olika procentprogram är lite olika utformade och anpassade efter var plats egna förutsättningar. Kanada startade ett första program för offentlig konst på 1950-talet och idag har över 50 kanadensiska samhällen (municipalities) program för offentlig konst. Flera städer har tillämpar också egna procentprogram, exempelvis Toronto som stadgat riktlinjer genom ett eget procentprogram före konstnärlig gestaltning i staden.

Europa

I Europa varierar det huruvida procentprogram tillämpas eller ej, och på vilka sätt.

Frankrike introducerade ett procentprogram för konst redan 1937. Idag har Frankrike två separata procentprogram, ett på nationell nivå och ett andra på regional och kommunal nivå. Programmen innebär att en procent av produktionskostnaderna vid offentligt byggande ska avsättas för konstnärlig gestaltning.

Nederländerna har sedan 1951 ett procentprogram med varierande procentsatser för offentlig konstnärlig gestaltning vid ny- eller ombyggnad av statliga byggnader. Procentsatsen är beroende av byggnadskostnaderna och gäller när dessa är högre än 1.000.000 Euro. Statens fastighetsbyrå Rijkgebouwendienst är den myndighet som har hand om implementeringen av programmet.

I Belgien har regionen Flandern ett procentprogram som liknar Nederländernas. Den har en arbetsgrupp, ”Kunstcel”, med uppdrag att realisera procentprojekt för konstnärlig gestaltning. Även i till exempel Estland, ska en procent av kostnaderna för nybyggnad eller renovering av statliga och offentliga byggnader avsättas för konstnärlig gestaltning. Detta enligt lag sedan 2011.

I Storbritannien finns inte något generellt procentprogram, och inte heller någon statlig myndighet som har i uppdrag att verka för ett sådant. Arts Council förordade 1988 ett procentprogram som avsåg att en procentsats för byggnationskostnader skulle avsättas för konstnärlig gestaltning. Arts Council har emellertid inte tillämpat detta program, men däremot har flera lokala myndigheter runt om i Storbritannien på eget initiativ tillämpat liknande program.

I Tyskland godkändes på 1950-talet den federala lagen Kunst am Bau, som innebar att en procent av kostnaden för offentliga byggnader avsätts för konstnärlig gestaltning kopplad till arkitektur. Lagen har under åren reviderats flera gånger och har skiftat mellan en och två procent och regleras idag genom riktlinjerna RBBau K7. Förbundsländer och lokala myndigheter i städerna har på eget initiativ introducerat liknande riktlinjer, exempelvis München som strävar att avsätta upp till två av byggnadskostnaderna för konstnärlig gestaltning.

Ovan nämnda länder är bara enstaka exempel på länder och deras tillämpning av procentprogram i Europa.

Läs mer om enprocentsregeln