Sundsvalls kommun står inför en stor omvandling av den centrala stadskärnan. Förändringarna gäller främst infrastrukturen för resande i kollektivtrafiken. Här uppstår möjligheter för konstnärliga processer att påverka utvecklingen och utformningen av platserna som i dag till stor del utgörs av outnyttjade asfaltsytor och parkeringsplatser. Konstnärerna ska, utifrån sina perspektiv, undersöka hur tillfälliga rum och situationer kan öppnas upp, hur ytor eventuellt kan byta funktion och hur stadsrummet tillfälligt programmeras om. Målet är inte permanent fysisk gestaltning, utan att påvisa möjliga prototyper/tester för användning av en plats och möjligheter att skapa nya platser. Bussnavet befolkas dygnet runt av många olika grupper av människor, såväl boende som besökare. Därför blir även invånarperspektivet viktigt, och att nå grupper som annars inte blir hörda.
Kommunikation i fokus
Kommunikation och dialog är fokus för hela projektet och gäller även konstnärernas uppdrag. Kommunen vill lära av andra sätt att föra dialog. Därför är det viktigt att samtidigt se att en konstnärlig process och dialog inte är jämförbar med en klassisk invånardialog. När kommunen driver invånardialog är det viktigt att dialogen följer mallar kring återkoppling och uppföljning med tydliga kopplingar till resultat i en byggprocess. En konstnärlig process är oftast mer öppen. Mål och metod kan förändras under arbetets gång och dialogen eller samtalet avgränsar sig sällan till en specifik frågeställning.
Busslinje som utgångspunkt
Konstnärsduon Bastarder utgår från bussnätetför att undersöka vad ett bussnät kan vara. I sitt projekt Superstruktur undersöker de hur en befintlig struktur kan användas på alternativa sätt. En av busslinjerna blev utgångspunkten för ett möte mellan Superstickarna och det unga rollerderbylaget. Efter att ha annonserat på kommunens facebooksida fick de in ett gäng intresseanmälningar från stickningsentusiaster som ville delta i konstprojektet. Detta möte utvecklades till att en ny lagdräkt produkceras.
Skvallret riktar ljuset mot detaljerna
I Sundsvall kommuniceras redan den stora berättelsen om träindustrin, om stenstaden och branden. Konstnären och koreografen Stina Nybergs undersökande arbete Skvallret utgår ifrån en alternativ berättelse. Här sätts detaljerna i fokus. Skvallret är en koreograferad upplevelse av Sundsvall som berättar om staden från en hunds perspektiv. Genom att lägga märke till stadens till synes obetydliga historier, gathörn och kissfläckar flyttas uppmärksamheten från det storslagna till det intima. Under några förbokade ”föreställningar” på plats får besökare ta del av en utvidgad koreografi som utmanar till nya sätt att närma sig staden. Ljudslingan – hörlursguiden – lämnas sedan kvar som ett semipermanent verk med ingångar till andra perspektiv och alternativa läsningar av stadskärnan som planprocessen kan ta del av.
Nya idéer om vad invånarperspektiv kan vara
Deltagandet i projekten begränsar sig inte till det utåtriktade arbetet mot invånare, utan även in mot kommunens tjänstepersoner genom workshoppar och löpande täta avstämningar där tjänstepersoner deltar i den konstnärliga processen inifrån. Projekten är exempel på hur det genom konstnärens arbetssätt uppstår nya samtal både inom planprocessen och utåt, mot dem som annars inte deltar. Samarbetet mellan planprocess och konstnär har bland annat gett nya infallsvinklar till vad ett invånarperspektiv kan vara. Det finns ett behov av att fortsätta utforska konstnärens sätt att förmedla och gestalta olika perspektiv i relation till en traditionell invånardialog.