Konst i stadsutveckling
Precis som LTH på 1960-talet och Universitetsplatsen med omgivningar på 1880-talet stod för omfattande förändringar av stadsbebyggelsen, ingår tingsrättens byggnad i en större pågående exploatering av området kring Lunds centralstation. Fojab Arkitekter har skapat en imposant byggnad som talar till kvarteret med sin tungt organiska form i koppar och sten. När hela området omgestaltas kommer Lunds tingsrätt att vara en central byggnad med sin skulpturala byggkropp fylld av domstolens funktioner. Meta Isæus-Berlins installation och fontän Rening är placerad i dammen utmed fasaden, några steg från Bjeredsparken och ett par minuter från stationen.
Rening i vatten och brons
På avstånd syns Rening som ett litet ting intill den monumentala byggnaden. Ljudbilden i området är intensiv från perrongerna och förbipasserande tåg, gatumusikanter och lekande barn. Först när en kommer närmre hörs fontänens skval när vatten faller ner i dammen. Bronsinstallationen med sängen och stolen blir vid byggnaden liten som en människa, storleken är baserad på mänskliga mått med möbler alla kan känna igen i skala 1:1. För Isæus-Berlin var materialet brons avgörande för att fontänen skulle bli av. Bronsen, patinerad i en brun ton, talar direkt med byggnadens kopparfasad. I sängen ligger ett rödpatinerat täcke och en kudde i vitt. I de föremål som omvandlats till brons finns omsorgen i varje detalj; i sängklädernas spetsar och täckets röda ullstruktur. Detaljrikedomen är betydelsefull och kan ses både från dammkanten och inifrån tingsrätten. Men de små skevheterna är viktiga, detta är ingen verklig säng, den hör lika mycket till myternas värld som vars och ens verklighet. Stolen symboliserar tvåsamheten och är ett varligt tecken för att människan inte är ensam. Vattnet som flödar ner från stolsryggen väcker nyfikenhet och undran. För Rening är också glädje, i att få vara vid vatten, det plaskar och leken ligger nära till hands. På vintern ersätts vattnet av värme då Rening får en temperatur så att is och snö smälter.
På många sätt är Rening en omfamning av Isæus-Berlins tidiga verk, till exempel Chair Beside Bed, vilken visades på utställningen ”På:Tiden, Ny svensk konst” på Moderna Museet 1996. Dock finns en tonalitet som påminner om konstnärens måleri. Isæus-Berlin har under flera år fokuserat på måleriet, för att då och då återvända till sina installationer. Bronsets möjligheter och begränsningar är en ny fas i konstnärskapet, där Rening blev inledningen till denna period.
