Loggbok

I takt med att gruvan breder ut sig ska Kiruna stad rivas, flyttas och byggas upp på nytt. Det är en storskalig, långsam förvandling som tar decennier. De första husen, närmast gruvan, revs våren 2015 och på deras plats tar gestaltningen Loggbok form – ett minneslandskap med spår av de gamla lägenheterna, gårdarna och promenadstråken.

”Vi ska flytta staden.” Så skrev Kiruna kommun i ett pressmeddelande i augusti 2004. Gruvbrytningen i Kiirunavaara orsakar sprickor i berget och markdeformationer. Successivt måste Kiruna stad flyttas längre bort från gruvan.

Minneslandskapet Loggbok skapas successivt och parallellt med rivningen av den gamla staden: kubiska gabionstrukturer fylls med krossat tegel och betong från de rivna husen. Husgrunder, enskilda ingångar, lägenheter eller enstaka rum markeras. Stadens struktur med dess vägar och platser finns kvar, men arkitekturen är numera ett eko av byggnaderna som stod här.

Vissa gabioner är högre och markerar den negativa formen av ett rum eller lägenhet. Andra bildar plattformar och murar där man kan stiga in i det forna huset eller uppfatta konturen av ett kök. Husens paneler har fått en ny funktion som sittplatser. I gestaltningen finns en inbyggd rörelse: Närmast staden är formerna mer sammansatta och monumentala, mot gruvan faller formerna isär. Det sker också en rörelse i hur materialet förvandlas: från hus till avfall, för att sedan bli till en gestaltning som bär på en historia och identitet. Och så småningom bli till plattformar för växtlighet.

Den slutgiltiga förvandlingen får Loggbok när Gruvstadsparken, som verket ligger i, hamnar bakom stängsel. Allteftersom rivningen fortsätter realiseras den konstnärliga gestaltningen successivt. Om några år kommer gruvans sprickbildningar så pass nära att säkerhetsstängslen behöver flyttas in mot staden. Parken hamnar då i det område som är avstängt för besökare. Formerna återerövras sakta av växtlighet och djurliv. Markdeformationerna kommer bryta isär och fragmentera avtrycken från de forna husen. Delar av materialet kommer att ramla ner i deformationssprickorna och tas tillbaka av berget. Kiruna omges av utsiktsplatser, och från dessa platser blir gestaltningen synlig som en loggbok över forna Kiruna. En loggbok som befinner sig i konstant rörelse.

Om Sofia Sundberg, Karl Tuikkanen och Ingo Vetter

Sofia Sundberg är en tvärvetenskaplig konstnär och pedagog baserad på Öland, där hon arbetar som kursledare vid Ölands konstskola. I Sundbergs konst ställs frågor om människans relation till naturen, klimatförändringarna och biologisk mångfald.

Karl Tuikkanen är konstnär och samhällsplanerare. Han bor och är verksam i Stockholm. Hans verk startar mestadels i en berättelse som manifesterar sig genom olika material och uttryck.

Ingo Vetter är konstnär och arbetar med skulptur, fotografi och installationskonst. Han ställer ut regelbundet internationellt samarbetar ofta med andra konstnärer. Sedan 2011 undervisar Vetter i skulptur vid konsthögskolan i Bremen.