Med dagens perspektiv på samhällsutvecklingen i 1900-talets Sverige är det naturligt att intresset har ökat för att kartlägga den offentliga byggnadsanknutna konsten som kulturhistoriskt bevarandevärda delar av välfärdssamhällets kulturmiljöer. Den offentliga konsten ger oss kunskap om den moderna tidens samhällsförändringar och är en viktig källa till förståelse för de offentliga miljöernas betydelse som platser tillgängliga för alla i det demokratiserade Sverige. Den offentliga byggnadsanknutna konsten förknippas främst med det offentliga samhällets aktörer och den s.k. enprocentsregeln, men dess historia inleddes redan vid slutet av 1800-talet då föreningar och enskilda mecenater bidrog till att ge konsten en framträdande ställning vid uppförandet av offentliga platser. Sett i ett längre perspektiv har den offentliga konsten även en äldre motsvarighet i byggnader och miljöer som kyrkor, slott och herresäten, där de konstnärliga verken idag är centrala i både konstvetenskapens och kulturmiljövårdens forskning och praktik.