Målningen Evig sommar av Ella Tillema utstrålar ett bedrägligt lugn. Det är ett konstverk med många lager av en konstnär med ett budskap. Evig sommar är ett av verken som har köpts in till Coronasamlingen, en satsning som syftar till att stötta det svenska konstlivet under coronakrisen.
”Til things are brighter, I’m the Man In Black”
Johnny Cash
Det vilar något precist och stämningsfullt över Ella Tillemas målningar. Oberoende av om hon avbildar människor, natur eller ett så enkelt motiv som utsikten mot en blå himmel så är bildrummet avskalat och berövat alla störande element som kan distrahera oss. Ibland ger motiven ett närmast meditativt intryck, men den känslan är bedräglig. Under ytan, bortom det vi ser, ruvar ett odefinierbart hot. En olust som bara växer och växer. Sida vid sida umgås behovet av kontroll med insikten om vår nakna maktlöshet.
– Det är den sorgen jag vill bearbeta i mina målningar, säger Ella.
– ”Til things are brighter, I’m the Man In Black”, sjunger Johnny Cash. Det handlar om sorgen över att vara maktlös, men också sökandet efter en gemenskap med betraktaren. En gemenskap som kan leda till handling.
Ella Tillema är en konstnär med ett budskap. Hon är djupt engagerad i vad som händer med planeten, stödjer den antikapitalistiska rörelsen och oroas av hur vårdslöst vi handskas med naturen. Till sin stora målning Evig sommar har hon skrivit ett ”brev” riktat till en tänkt vän som – i likhet med Ella – suttit instängd under pandemin. Ett stycke lyder så här:
Jag vill att du ska veta att jag behöver dig mer än allt annat just nu. Ilskan över världens tillstånd brinner mer och mer i mig för varje dag, men den brinner till ingen nytta här i min ensamhet. På kvällarna framför skärmen, när maktlösheten kommer över mig, då tänker jag på dig. Att du är mitt enda hopp, att mitt enda vapen är du. Vi är det enda vapnet som fungerar.
Att vanmakten faktiskt kan vändas till hopp är viktig för Ella. Vi kan vara rädda för att den totala kollapsen närmar sig, men ur den rädslan kan vi tillsammans dra varandra upp i ljuset.
– Det är något som pandemin lärt oss, säger Ella.
– Förut hörde man så ofta det talas om att det inte går att förändra något, att samhället är om det är. Nu har vi förstått att även drastiska förändringar är möjliga, bara vi behöver det och har viljan.
Ella Tillemas bilder av naturen är nästan förföriskt vackra. I en målning ser vi fartyget Titanic plöja fram genom vattnet, en trygg symbol för det eviga framsteget. Inte en skymt av isberget syns till, vi anar heller inte att livbåtarna bara räcker till ett fåtal av passagerarna.
– Jag tycker Titanic är en så bra metafor för vår civilisation, säger Ella.
– Allt ser ut att gå så bra, ändå vet vi innerst inne hur illa det kommer att sluta.
Evig sommar avbildar utsikten från Kebnekaises sluttning i en närmast höstlik skrud, där bara små rännilar av vitt återstår av snötäcket som i normala fall hade täckt landskapet. Det är en vacker målning, och en betraktare från södra Sverige skulle förmodligen gripas av skönheten hos det karga bergslandskapet. För en betraktare norrifrån, som sett snön smälta bort på Kebnekaise, berättar målningen snarare om hur klimatförändringarna vrider naturen ur led.
– Visst kan man få njuta av att se landskapet, men vi får inte glömma bort att naturen inte bara är något som ska konsumeras, säger Ella.
– ”Evig sommar” kan låta trevligt, men samtidigt illavarslande. Och naturen har ett eget värde som sträcker sig långt bortom vad vi önskar göra med den.
Ella Tillema beskriver sig själv som en politisk konstnär, men inte en plakatmålare som svingar slagord omkring sig. I hennes verk finns det ett otal lager, som varsamt placerats ovanpå varandra. Det gör att betraktaren själv måste skapa en relation till verket, det finns inget budskap som berättar vad vi ska tycka eller tänka.
– Är det ett enda budskap som jag vill förmedla med min konst så är det hur vi upplever att vara människor idag, säger Ella.
– Konsten måste få vara eftertänksam. Den kan aldrig användas för att bara basunera ut åsikter.
Konstnärsbiografi Ella Tillema
Ella Tillema, född i Stockholm 1983, bosatt och verksam som konstnär i Diö, Småland. Hon är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö 2005–2010.
