Kollektivet DisOrder om arbetet med Konst händer i Amiralsstaden

Johanna Bratel och Karin Andersson utgör gruppen DisOrder. Inom Konst händer undersökte de hur invånarinflytande kunde lyftas in i stadsutvecklingsprojektet Amiralsstaden.

Johanna Bratel, berätta om verket?

– Vårt förslag var att göra det stora stadsomvandlingsprojektet Amiralsstaden i Malmö transparent. Vi ville utforska hur slutna processer kunde göras öppna. Genom att bjuda in specialiserade aktörer inom arkitektur och statsutveckling, ville vi ringa in var dialog och möten kunde göra skillnad. Man kan säga att vi ville jobba i tre steg; en workshopbaserad process med kommun och invånare, ett grafiskt kommunikationsarbete med invånarna och en konstnärlig gestaltning i området. Aktörerna vi föreslog var New York-baserade CUP (Center for Urban Pedagogy) som är experter på urban pedagogik, Public Works från London och svenska arkitektgruppen MYCKET.

Hur föddes idén?

– Innan Konst händer hade Jag och Karin hade jobbat med Amiralsstaden i ett år. De processer som rullar på internt inom Malmö Stad syns oftast inte ute i området. Man efterfrågar invånarnas inflytande i arbetet, men det saknas strukturer för det och när boende väl får chansen att tycka till är det ofta redan för sent. Vi tänkte utforska vad som händer om man öppnar upp processerna i ett väldigt tidigt skede. För att förstå var dialoger gör skillnad och vilka offentliga mötesplatser de boende i området vill ha insåg vi att vi måste börja med kommunikationen mellan invånare och stad.

Hur har ni arbetat?

– Arbetet inom Konst händer handlade mycket om att förstå hur Statens konstråd och Malmö stad kunde jobba tillsammans. Vi utforskade ganska förutsättningslöst vilken riktning projektet kunde ta, och vilka externa aktörer som skulle kunna vara intressanta i den fortsatta processen. Det har varit många turer och många möten. Efter ungefär ett år ville Statens konstråd att vi skulle göra en förstudie och ta fram ett förslag på fortsatt arbete. Förslaget togs inte vidare av Malmö stad.

Vilka var de största utmaningarna?

– Det var en utmaning att förstå vilka vägar vi skulle gå. Vi hamnade också i en dubbel position i projektet, eftersom vi representerade Malmö stad men samtidigt representerade vårt kollektiv DisOrder. Det fanns inte heller någon bestämd budget och vi kunde inte säga till Malmö stad exakt hur mycket pengar som det fanns att jobba med. På det stora hela var utmaningen att hitta en samarbetsform som fungerade.

Ditt tips till andra som vill göra liknande projekt?

– Smid medan järnet är varmt. Vi hade stora möjligheter att bygga något från grunden i Amiralsstaden när vi gick in i Konst händer. Sen förändrades förutsättningarna under projektets gång, och det blev mycket svårare för oss att göra verklighet av våra planer.