Många kan berätta om intensiva känslor eller nya tankar som möte med ett konstverk har givit upphov till. Till skillnad från konst som finns på museer och gallerier möter den offentliga konsten dagligen en publik som varken har valt att möta konstverket, eller kan förutsättas ha den eventuella förförståelse som krävs för att till fullo uppskatta verket. Så hur väcker man engagemang kring offentlig konst och förankrar processen som leder från idé till färdigt konstverk?
För det första är det viktigt att vara medveten om att förankring och engagemang inte är en engångsföreteelse, utan ett arbete som måste drivas utifrån ett långsiktigt perspektiv. Om publiken får känslan av att konstverket bara ”släpps ned” i deras miljö blir resultatet lätt misstänksamhet eller rent av motvilja. Men den samtida konsten har många olika kvaliteter – estetik, sociala relationer eller platsens historia kan vara en relevant del av ett samtida konstverk – som gör att den är utmärkt som dörröppnare till samtal om större sammanhang än det enskilda konstverket. För att kunna delta i detta samtal krävs inga förkunskaper om konst, eftersom det handlar om grundläggande värden som vad det innebär att vara människa idag, vart samhället är på väg eller vilken roll kulturen ska spela i vår gemensamma vardag.
Förankring en del av hela konstprocessen
I produktionen av offentliga konstverk är det vanligt att arbeta med samrådsgrupper. En samrådsgrupp består ofta av representanter från de verksamheter som är engagerade på platsen, till exempel brukare, fastighetsägare, arkitekt, landskapsarkitekt och konstprojektledare/curator. Samrådsgrupper fyller en viktig funktion i projektet, och det är viktigt att gruppens medlemmar är motiverade inför uppgiften och förstår varför de har involverats. Det är ofta lätt att skapa nyfikenhet inför konsten och konstnären, men nyfikenheten får inte bli enkelriktad. Det måste råda en ömsesidig respekt och generositet inom projektet, så att beställare, curator, konstnär och samrådsgrupp tillsammans kan ha fruktbara samtal. Det är inte bara de omedelbart positiva rösterna som ska få höras, ett bra samtal förutsätter många olika röster med skiftande nyanser. Deltagare i en samrådsgrupp ska känna sig utvalda, och vara medvetna om vilket mandat som följer med uppdraget. Till detta hör att företräda bredare intressen, inte bara sig själv.
Platsen i fokus
För den ovane kan samtidskonsten ibland uppfattas som otillgänglig. Men det offentliga konstverket utgår för det mesta inte från sig självt, utan från den plats det befinner sig på eller situation som det skapats utifrån. Därför är det ofta bra att förankra verket genom att låta diskussionen utgår från just platsen eller den specifika situationen och dess förutsättningar. Vilken verksamhet bedrivs där? Hur ser människornas relation till platsen ut? Vilka människor bor och lever här? Finns intressanta bakgrundshistorier att skapa berättelser utifrån? De flesta av oss har en uppfattning om dessa saker, och konstnärerna vill gärna arbeta med detta som råmaterial.
När konsten är på plats
Ett väl förankrat konstprojekt lever vidare långt efter att konstverket har invigts och konstnären lämnat platsen. En del konstverk klarar att hålla intresset levande av sig själva, men för många andra krävs det aktiva insatser. Ett presentationsmaterial i tryckt eller digital form, återkommande visningar eller konstvandringar, konstnärssamtal och samverkan med lokala konstpedagoger kan vara exempel på aktiviteter som gör att engagemanget hålls levande. Viktigast av allt är att aldrig låta sig invaggas i tron att man levererat ett budskap med bäst-före-datum. Det offentliga konstverket får nya betydelser med varje möte med nya betraktare.
Engagemang från civilsamhället
Många konstnärer engagerar idag människor som bor och arbetar på platserna för kommande konstverk i sina arbetsprocesser, då de skapar konsten. Det gäller inte minst de många konstnärer som engagerar sig i olika samhällsfrågor, och i sin konst diskuterar och kommenterar de stora filosofiska frågorna i vår tid. Ingen känner platsen bättre än dem som bor där, och för konstnärerna kan den kunskapen vara avgörande i flera stadier av processen.
I dessa projekt är det extra viktigt att både den institution som står bakom projektet och konstnären är tydliga med vilken roll de som deltar kommer att ha i konstprojektet. Varför just deras medverkan behövs. Alla som är med i projektet ska vara involverade på ett jämlikt sätt, och få betalt för utfört arbete. Det är också värdefullt att förmedla vilka olika värden som konsten tillföra platsen där den skapas, placeras eller – om det till exempel är en performance – äger rum. Förankring är en mycket viktig och helt central del av konstnärens sätt att arbeta i dessa projekt. Sådana verk bygger helt på ett lokalt sammanhang och lokal förankring, de går inte att genomföra utan invånares engagemang.
