Hur kan vi öppna upp befintliga monument för att se dem i ett nytt sammanhang? Vilken roll kan konsten spela i synliggörandet av Sveriges koloniala historia? I seminariet Möjliga monument?/Possible monuments? diskuteras behoven av att hedra och uppmärksamma offren för historien och dess samtida konsekvenser genom möjliga monument och minnesmarkörer. Programpunkten är en av fyra i serien Breddat berättande.
I november 2020 anordnades ett digitalt seminarium om konstens roll i synliggörandet av svensk kolonialhistoria. Konstnärer och teoretiker bjöds in för att på olika sätt reflektera över Franska tomten, en plats i Göteborgs hamn med kopplingar till Sveriges koloniala förflutna i Karibien. Seminariet lyfte frågor om behoven av att hedra och uppmärksamma offren för historien och dess samtida konsekvenser genom möjliga monument och minnesmarkörer.
Hur kan vi öppna upp befintliga monument för att se dem i ett nytt sammanhang? Vilken roll kan konsten spela i synliggörandet av Sveriges koloniala historia? Hur kan nya monument, i fysisk form eller immateriellt, följa spåren från historia till nutid? Hur borde en framtida konstnärlig uppdragsprocess utformas för att inte reproducera rådande strukturer av ojämlikhet och exkludering? Finns det verkligen något sådant som ett möjligt monument, och i så fall, för vem och av vem borde dessa monument skapas?
Franska tomten fick sitt namn 1784, när den byttes mot den karibiska ön Saint Barthélemy som en del i en handelsuppgörelse mellan Sverige och Frankrike. Fransmännen fick rätt till frihandel i Göteborg, och Sverige tog över det koloniala styret på Saint Barthélemy. Fram till 1847 var Sveriges ekonomiska verksamhet på ön nästan uteslutande kopplad till slavhandeln. 1878 såldes ön tillbaka till Frankrike.
Idag finns ingen information på platsen som berättar om Sveriges inblandning i det koloniala våldet, och inte heller några minnesmarkörer som hedrar dess offer. Det finns faktiskt inga publika monument eller minnesmärken någonstans i landet som berättar om Sveriges koloniala förbindelser, eller om dem som blev offer för dess konsekvenser. Landets koloniala historia, där Saint Barthélemy bara är en del, ingår i allmänhet inte i narrativet när man berättar om hur Sverige blev en industriell välfärdsstat.
Det som finns kvar på Franska tomten är konstverk beställda under första halvan av 1900-talet av moderna transatlantiska skeppsrederier. Nu, när kolonialismens maktstrukturer, anti-svarthet och vit makt fortsätter att påverka vår samtid, bjuds konstnärer in för att reflektera över och kommentera dessa synliga spår av politiska och estetiska ideologier.
Seminariet arrangerades av Göteborg Internationella Konstbiennal (GIBCA) och Statens Konstråd och var en del av biennalens pågående arbete med Franska tomten och alternativ historiografi. Läs mer på GIBCA:s hemsida här. Digitalt seminarium och konstnärliga svar finns på Possible Monuments hemsida.
Deltagare: Aria Dean, Ayesha Hameed, Daniela Ortiz, Fatima Moallim, Hanan Benammar, Jimmy Robert, Morgan Quaintance, Runo Lagomarsino och Ylva Habel i samtal med Lisa Rosendahl, curator GIBCA 2021.
Språk: Engelska
I samtalsserien Breddat berättande för offentlig konst undersöker vi hur vi kan förstå hur historiska maktförhållanden fortsätter att forma vår samtid. Genom en dekolonial förståelse av vår tid, det vill säga genom ett antagande om att ett kolonialt maktförhållande formar samtiden, vill vi skapa ett ramverk för en samtalsserie som undersöker relationen mellan dekolonialitet och offentlig konst. Samtalsserien består av fyra delar.