På ett torg stöter du på dansare i en koreografi av rörelser eller en konstnär som sjunger en sång. Du ser installationer i neon eller hör ljudet av en sällsynt fågel bland parkens träd. En tyst vandring med slutna ögon erbjuder nya sätt att uppleva en plats. Allt detta kan vara uttryck för tillfälliga konstnärliga gestaltningar. Performance eller andra tillfälliga konstverk spelar en allt större roll för konstnärer och konstinstitutioner som vill pröva nya former för engagemang och skapa oväntade möten i våra gemensamma miljöer. När gestaltningen inte är begränsad av de många yttre krav som följer i arbetet med permanent offentlig konst, kan konstnärerna arbeta på nya sätt.
Offentlig konst mer än statyer
Vi lever i en tid med stora samhällsförändringar. Våra städer växer i snabb takt. Migrationen är omfattande. Och digitala världar är idag lika stora delar av våra offentliga rum som gator och torg. Hela tiden förändras det sätt på vilket vi delar och rör oss i våra gemensamma rum. Vad som är offentlig konst utvecklas också, både i Sverige och internationellt, till stor del som ett svar på samhällsutmaningarna. Offentligt konst är idag långt mer än statyer på torg. Också i de offentliga rummen har samtidskonsten utvidgats till nya områden som film och design, politik och journalistik, självorganiserade initiativ och aktivism. Tillfälliga och nyskapande konsthändelser tar plats i stadsrummet. Konstnärer prövar nya former för att skapa engagemang och oväntade möten.
Den tillfälliga konsten är just nu ett dynamiskt utvidgat fält, ett experimentellt övningsområde för nya metoder och kritisk reflektion. Utgångspunkten skiftar. Ibland är den en reaktion på en pågående samhällsförändring. Ibland är syftet istället att provocera fram en förändring eller att helt ignorera det som pågår.
Exempel på konstnärens roll
Arbetsprocessen för att skapa ett tillfälligt konstverk utgår oftast från konstnärens egen praktik, men den kan också ta avstamp i en specifik situation eller ett specifikt tema. Konstnären presenterar ett förslag på gestaltning efter att ha gjort en närmare undersökning av hela situationen, alternativt utgår konstnären från en idé som sedan påverkar valet av plats. Alla delar i verket diskuteras med curatorn eller initiativtagaren till projektet. Konstverken har olika förhållningssätt. De kan vara en spegling av en situation, en fysisk förändring av rummet, en poetisk upplevelse eller en interaktiv process.
I arbetet med att ta fram en film kan processen till exempel ske i samarbete med boende på en plats. Konstnären tar del av deras berättelser om en situation eller hur de upplever platsen och skriver sedan ett filmmanus utifrån samtalen. Konstnären ansvarar för filminspelningen men utbyter idéer med deltagarna även under klipparbetet. Verket blir i det här fallet relevant genom att ge de boende en röst, en möjlighet att bli hörda.
Vid ett annat tillfälle kanske konstnären föreslår en installation av ett skulpturalt verk, där en specialskriven text installeras på en offentlig plats med syfte att skapa en diskussion om lokala samhällsfrågor identifierade av konstnären. Konstnären kan också se att ett mer konfrontativt uttryck är mer relevant – exempelvis att regissera oväntade möten med människor som rör sig på platsen för att få igång en dialog, en reaktion om de aktuella frågorna.
