Här kan du se förslagen på konst för stationerna Haga och Korsvägen, en del av Västlänken! Sju konstnärer har lämnat in idéförslag på hur stationsmiljöerna kan utformas. Vinnarna tillkännages i oktober 2017.
Här kan du se förslagen på konst för stationerna Haga och Korsvägen, en del av Västlänken! Sju konstnärer har lämnat in idéförslag på hur stationsmiljöerna kan utformas. Vinnarna tillkännages i oktober 2017.
Chronophonia är ett ljudverk som spelas över hela Haga station, stationens entréhall, trappuppgångar och plattformar. Förslaget bottnar i Göteborgs musikhistoria, med specifik anknytning till Hagaområdet som har varit ett nav för musiker och kompositörer sedan 1850-talet till idag.
Ljudinstallationen består av tolv ljudkällor som är placerade över hela stationsanläggningen. Varje högtalare innehåller konstnärens(/-ernas) fria tolkning av tolv olika musikers verk, vilka alla har en relation till Göteborg eller Haga.
De tolv ljudspåren har olika längd (från 45 till 60 minuter). När musiken spelas simultant överlappar ljudspåren varandra, de sammanblandas på varierande sätt och genererar samtidigt en dynamisk och föränderlig musikslinga. Den övergripande effekten blir ett konstant flöde av toner som harmoniskt sammanflätas och formar en mjuk men samtidigt komplex, omslutande atmosfär.
Vilka de tolv musikerna blir är ännu inte bestämt, men intentionen är att göra ett urval som representerar både kvinnliga och manliga musiker vars verk spänner över ett och ett halvt sekel. Idén är att utmana en föråldrad distinktion mellan hög- och lågkultur och blanda åldrar och genrer såsom orkesterkompositioner, jazz, rock’n’roll, punk, klassisk, elektronisk och experimentell musik. Idéförslaget Chronophonia omfamnar tävlingens curatoriella tema och föreslår en rumslig resa genom Göteborgs musikhistoria.
Idéförslaget Cinetopia – History in Motion´s intention är att belysa de processer som formar hur minne och historia konstrueras. Med projektet avser konstnären(/-erna) att utmana de makthierarkier och den snedfördelningen som sker vid urval av källmaterial, arkivering och historieskrivning. Genom att undersöka det förflutna ställer förslaget krav på framtiden.
Förslaget presenteras i fem delar: The Film, The Portal, The Platform, The Archive och The Guardians. The Film spelas in under stationens byggnadsperiod till förmån för det kollektiva minnet. Den ringar in stationen under en viss tid och plats: byggprocessens varaktighet och det samhälle som omringar stationen.
The Portal är ett mångbottnat collage som består av tapeter och ljuslådor placerat på den tillfälliga vägg som spärrar av rulltrappan till den plattform som byggs nu men som tas i bruk vid en framtida expansion av stationen.
The Platform är en platsspecifik installation som innehåller akustiska speglar som är infällda i sten och som brutits från utgrävningsplatsens berggrund.
The Archive är en konstnärlig gestaltning som graveras på centralplanets golv och som består av delar från olika platser där historia skrivs och produceras.
The Guardians är tre marmorskulpturer i fullskala av barn i symboliska positioner.
Ornament of Labor handlar om en central aspekt i vårt ekonomiska system: det fysiska arbetet som omdefinierats genom automatiseringens utveckling. Idéförslaget bygger på rörelsemönster från en mängd olika yrkesgrupper som är involverade i byggprocessen (från arkitekterna till ingenjörerna och byggnadsarbetare). Från och med tunnelbyggets början kartläggs och spåras deras rörelsemönster. Informationen läses sedan in i en virtuell 3D-modell av stationen, som gradvis tar form när konstruktionen utvecklas och nya strukturer uppförs under jord.
Den slutliga versionen av 3D-kartan kommer slutligen att överföras på ytskikt och noggrant utformade skulpturer gjorda av betong, keramik samt glas, spår som representerar delar av den socioekonomiska cykeln. De geologiska sedimenten som finns i Haga-området kommer också att kopplas samman med det material som används i relieferna.
Användningen av traditionella material och reliefernas robotiserade tillverkning illustrerar en spänning mellan olika traditioner. Även om den nuvarande tekniken för rörelsespårning metodiskt sett ganska lik den som togs fram under 1910-talet för att optimera industriproduktionen så har tekniken utvecklats oerhört mycket. Likaså har tekniken potential att utvecklas betydligt mycket mer under det närmaste årtiondet och därmed är det här idéförslaget öppet för nya tillämpningar inför stationens invigning år 2026.
Förslaget Rainbow Serpent består av ett 320 meter långt ormskelett vars kurviga kropp slingrar sig över jordlagren och genom de kommande rumsligheter som planeras för station Haga. Skelettets knotor binder samman stationens underjordiska plattformar med marknivån, där ormens kranium gapar fram intill stationens cykelentré. Somliga delar av den gigantiska kroppen kan skymtas utifrån, genom parken, medan den största delen ligger under jord, över tågstationens plattformar. Ytan på skelettformationerna har en skimrande effekt och återger ett ljusspektrum i regnbågens färger.
Som en hybrid mellan en fossil och ett levande djuphavsmonster skapar varelsen en poetisk länk mellan insida och utsida och det förflutna, nutid och framtid, i en ständigt växande stad och samhälle. Den åtföljer besökare och resenärer samtidigt som den uppmanar till reflektion över en mänsklig uppfattning av tid och rum.
Ormen finns närvarande i de flesta kulturer, myter och religioner som ett kraftfullt och mångsidigt symboliskt djur. Den förknippas ofta med uttryck för förnyelse, förändring och rörelse och representerar en figur med beskyddande egenskaper. Idéförslagets uppförstorade skelett är som ett stycke arkitektur i sig självt. Samtidigt imiterar det stationsdesignens båglinjer liksom tågets former och rälsbanans vägkrökar.
Idéförslaget Eternal Employment är en ”anti-performance” mitt i stadens evenemangscentrum. En person är anställd på Korsvägen. Anställningen innebär inga plikter eller ansvarstaganden, annat än att den ska utföras på Korsvägen. Vad än arbetstagaren väljer att göra är själva arbetet. Anställningskontraktet är heltid och på obestämd tid. Skulle arbetstagaren avgå eller gå i pension rekryteras en ny anställd.
Korsvägens station har en klocka där arbetstagaren förväntas checka in och checka ut varje arbetsdag. Klockan är ansluten till lampor ovanför plattformen som slår på ett fluorescerande ljus – ett ”arbetsljus” – när arbetstagaren är på jobbet.
Vad gäller idéförslagets ekonomiska genomförbarhet realiseras Eternal Employment genom en långsiktig strategisk investering i den avsatta produktionsbudgeten, som ska förvaltas av en stiftelse särskilt inrättad för detta ändamål. Trots sin, till en början, subtila karaktär, har projektet potential att ackumulera en rik historia av rykten, skämt, nyheter eller berättelser vilka smyger sig in i Göteborgs muntliga historia.
Idéförslaget, som baserar sig på arbetstagaren som fenomen, behandlar arbetets historia. Det förbinder framtidens osäkra utveckling med att rikta fokus på dagens ekonomiska förhållanden i samtidens kapitalistiska tidevarv. Eternal Employment erbjuder inte bara en annan förståelse för arbete och arbetstagaren, utan ifrågasätter själva föreställningen om tillväxt, produktivitet och framsteg, vilket är modernitetens kärna.
Future Sand föreslår ett konstnärligt ingrepp på Korsvägens golv- och väggsektioner. Även om dessa till en början kan tyckas vara natursten eller terrazzo, avslöjar en närmare titt en mängd konstgjorda mönster som skapats genom att blanda olika sorters sand, stenar och glas. Dessa kompositioner sammanfogar material från avlägsna delar av världen, inklusive den sand som finns där Korsvägen ska byggas. På så sätt avser konstnären(/-erna) att skapa en förbindelse mellan människor och återge våra konstanta förflyttningar över världen.
Med avstamp i tävlingens kuratoriella tema Kronotopia fokuserar idéförslaget på sand som huvudelement: sandens naturliga egenskaper kopplat till tid och rum och sandens förbindelse med mänskliga avtryck. Sand som material bär referenser till en naturlig och geologisk tidsskala samtidigt som materialet idag tillverkas och förädlas på bara några timmar. På liknande sätt pågår sandtransporter över hela jorden vilket påverkar vår samtida uppfattning av geografiska avstånd.
Under idéförslagets utveckling kan andra typer av råmaterial eventuellt beaktas, till exempel porslin eller glas. Idéförslaget rymmer även tankar kring att involvera medborgare i att föreslå ursprungsplatser för sanden och de andra materialen.
Idéförslaget Infinity Station utgår från den tvillingtunnel som planeras i byggprojektet för möjlig framtida expansion och öppnar en passage mellan nutid och framtid. Medan en tunnel med två spår kommer att öppnas för allmänheten år 2026, kommer dess tvillingtunnel vara tom och stängd tills stationen når full kapacitet och en utbyggnad behövs.
Infinity Station föreslår en konstnärlig gestaltning på plattformsnivån, där den plattform som först tas i bruk benämns Open Station och den tomma tvillingtunneln Ghost Station. Idén är att skapa en optisk illusion genom en uppsättning speglar som installeras på plattformarna. Speglarna återger en oändlig passage (Ghost Station) som visar sig utifrån resenärens synvinkel när de befinner sig på plattformen, identisk med den plattform resenären befinner sig på men utan mänsklig närvaro.
Detta ovanliga perspektiv undersöker förhållandet mellan plats och tid och skapar en illusion av en parallell värld eller alternativa dimensioner. Är den ändlösa stationen ett fönster till en fiktiv plats i nuet eller är den en verklighet som inte har någon exakt plats i tiden? Är den en passage, en oändlighet eller ett kosmiskt maskhål som leder till Göteborgs framtid? Hur är staden då? Om och när Ghost Station öppnar för allmänheten, kommer konstverket att anpassas till den planerade expansionen.