Ett offentligt konstverk ska uppföras i Hasselfors, en ort i Laxå kommun. Bland de 420 invånarna på orten finns ett stort engagemang i verket och många hoppas att det ska resultera i en mötesplats för både barn och vuxna. Konstnären Katja Aglert genomför den första delen av projektet: att samla ihop mikrohistorier om Hasselfors.
– Jag hoppas att det blir något som är användbart. Kanske inte att det var meningen från början men att det ska bli ett konstverk som man kan relatera till och umgås kring, berättar en av Hasselfors invånare.
;
Bild 1 av 1.
Konstnären Katja Aglert samlar in mikroberättelser från invånarna i Hasselfors, Laxå kommun.
Foto: Johanna Theander
Bild 1 av 1. Konstnären Katja Aglert samlar in mikroberättelser från invånarna i Hasselfors, Laxå kommun.
Foto: Johanna Theander
När Thomas Dahlberg tillträdde som kulturchef i Laxå Kommun hade kommunen inte arbetat med offentlig konst på tjugo år. Med hjälp av Statens Konstråd och initiativet Kunskapsnav offentlig konst fick man först hjälp med att formulera en konstplan för kommunen. Efter det initiala projektets slut beviljade sedan en förlängning på samarbetet för att arbeta specifikt med insamling av mikroberättelser för gestaltningen i Hasselfors.
Drivkraften bakom Konstprojektet Nygatan i Hasselfors kommer från kommunen, som vill satsa på konst förankrad i berättelser från orten. Projektet, som består av två delar, går ut på att först samla in berättelser från invånare i Hasselfors för att sedan använda dessa berättelser som grund för en generationsöverskridande gestaltning. Konstnären Katja Aglert anlitades för att genomföra första delen av projektet.
– Det är en av mina konstnärsroller, att ha detta samtal med dessa människor. Min förhoppning är att det ska innebära någon form av transformation för de inblandade, säger Katja Aglert.
Med hjälp av Hasselfors byalag kunde Thomas Dahlberg och Katja Aglert nå ut till invånarna i Hasselfors och samla dem till tre träffar. Vid första träffen fanns en tydlig plan, men deltagarna tog snabbt makt över processen, något som välkomnades av Katja. I slutet av träffen konstaterade man att fokus legat mest på historiska berättelser och beslutade gemensamt att viga det andra tillfället till samtida berättelser för att slutligen fokusera på framtiden vid den sista träffen. Thomas Dahlberg lyfter betydelsen av insamlingen av mikrohistorier som ett bidrag till berättelsen om Hasselfors. Han betonar också vikten av att förankra processen hos deltagarna för att engagera dem till samtal.
– Först måste man hitta en grupp människor, som byalaget, som är med på projektet och som sedan kan dra med andra människor. Det är jätteviktigt med en process som växer underifrån helt enkelt, menar han.
För mig är konst en staty eller en målning, men nu har jag fått fler tankar om vad konst kan vara utanför det.
Byalaget en central del
Caroline Selvin har varit engagerad i Hasselfors byalag i tjugo år, och menar att byalaget är en central del i varför människor engagerar sig i projektet. Precis som Thomas tycker även Caroline och byalaget att insamlingen av mikroberättelser är viktig för dokumentationen av Hasselfors. En av anledningarna till att människor ställer upp i denna typ av projekt, enligt Thomas Dahlberg, är för att de känner ett stort engagemang för Hasselfors. Där finns ett platsintresse snarare än ett sakintresse menar han.
– I Laxå centralort organiserar man sig efter intresse, som en sport eller liknande. Där finns inte den typen av organisering som man hittar på de mindre orterna i kommunen. Men den mobiliseringen är på samma gång stark och bräcklig. Stark eftersom det finns en kraft för att verka för orten och bräcklig på grund av att det krävs så pass mycket ideellt arbete och ett genuint intresse för orten man bor på, berättar Thomas Dahlberg.
Insamlingen en del av processen
Men engagemanget för Hasselfors verkar inte saknas hos deltagarna i Katja Aglerts träffar. Lilian Bohlin, som också är engagerad i byalaget och deltar vid träffarna, tyckte först att konceptet var en aning luddigt, men kände sig snart mer bekväm och kunde fokusera mer på samtalen och berättelserna som delades än på det färdiga verket. Hon känner att hon kunnat vara med och påverka genom att delta i träffarna och hoppas att gestaltningen ska kännas mer som deras när den väl är på plats.
– Det känns kul att ha varit med och bidragit med min berättelse. För mig är konst en staty eller en målning, men nu har jag fått fler tankar om vad konst kan vara utanför det.
För Katja Aglerts insamling av mikroberättelser är i sig en konstnärlig process, något hon varit intresserad av under hela sin konstnärliga karriär. Och med tilltro till de situationer som skapas, och ett ömsesidigt förtroende med deltagarna i processen, skapas (mikro)historia i Hasselfors just nu.
Text och foto: Joanna Theander
Fakta/Mikroberättelser
Genom mikroberättelser blottläggs ett samhälles, en grupp människors eller en individs sammanhang och nuläge. Detta sammanhang och nuläge är i sin tur del av ett större social, ekonomisk, ekologisk och kulturell kontext.
För invånarna i Hasselfors var det tydligt att dåtiden, samtiden och framtiden alla spelade in i att beskriva sitt sammanhang med mikroberättelser. En sådan berättelse som många deltagare landade i och som var signifikant för nuläget i Hasselfors var hur verksamheter (kiosk, mataffär, fritids och liknande) lades ned för ett antal år sedan. Genom deltagarnas olika berättelser om mataffären som en mötesplats, om kiosken där ungdomarna träffades och liknande så växte en större berättelse fram.
Projektet ingår i Statens konstråds satsning Första gången – steget vidare, där ett tjugotal kommuner och regioner utvecklar sitt arbete med offentlig konst i samarbete med Statens konstråd. Första gången – steget vidare ingår i regeringsuppdraget Kunskapsnav offentlig konst, 2018–2020.
Vi använder cookies för att din läsarupplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Läs mer.AccepteraAcceptera ej
