I juni 2020 lägger vi sista handen vid Kepsen – en plats för dans och rörelse. Det är första sommarlovsdagen och Råslätt är just så där underbart välkomnande som vi lärt känna det. Småtjejerna har kopplat upp sig med Bluetooth mot högtalarsystemet i Kepsen, väljer musik som blir vårt soundtrack medan vi gräver. Vi installerar en anslagstavla där evenemang och schema för dansklasser kan annonseras. Några småkillar hjälper oss med spett och spade.
Från dansvideor hemma till dansutbildning
Det var Rose Akdogan, mamma till Sibel Akdogan, som startade dansgruppen Mix Dancers. 2015 initierade Mix dancers projektet på ett områdesmöte när Kultur- och fritidsförvaltningen skulle formulera en ansökan till Statens konstråds projekt Konst händer. Mix Dancers dansade redan här sedan länge. Det som började med att härma dansvideor i vardagsrummet hemma hos familjen Akdogan, har femton år senare växt till dansutbildning i street dance, afrobeat, dance hall och hiphop, där årskullar av framför allt tjejer har lärt sig dansa, ta ansvar och skapa attityd. Uppträda och tävla. Få respekt. Ibland flyttade de ut förstärkare och högtalare från sin källarlokal, och använde byggnadens fönster som speglar för träningen. Föräldrar som följt sina barn till dansklassen, och andra som ville kolla och lyssna på musiken, hängde på gräset och staketet intill.
Samarbete för att skapa fler platser för tjejer
I december 2016, första gången vi är här, träffar vi Mix Dancers och representanter för Kultur- och fritidsförvaltningen samt bostadsbolaget Vätterhem som äger och förvaltar byggnaderna på Råslätt. Vi går runt i området och Vätterhems Annika Vikström, platschef, och Maria Carelli-Martinsson, från hållbarhetsavdelningen, berättar om utgångspunkten i sitt visionsarbete: att de har formulerat att det saknas offentliga platser för tjejer och kvinnor på Råslätt och att de vill ändra på det. Vätterhem ser sig som samhällsbyggare och förvaltar varsamt, med kontinuerliga renoveringar och stor närvaro i den dagliga skötseln av Råslätt. Sibel Akdogan och Rose Akdogan pekar ut de platser där de dansar; den eftersatta scenen där de uppträder på Råslättsdagen och asfalten utanför källarlokalen på Stadsgården. Tillsammans funderar vi över var den nya dansplatsen vi redan börjat drömma om ska byggas.
”Göra i grupp”-metoden skapar förankring
För att testa var vi ska bygga drar vi ihop till två ”dansa-måla-verkstäder”. Den första är utanför Stadsgården. Vi rullar ut transparent plast på asfalten, tejpar tvättsvampar på fötterna, häller upp färg i tråg och sätter på musiken. Mix Dancers doppar fötterna i färg och börjar dansa, först försiktigt sen allt vildare. Massor av barn och några vuxna strömmar till, de vill också dansa med färg. Vi rullar ut fler plaster och kör. Vår kladdigt materiella platsanalys ger tydligt svar, det är en fantastisk plats för dans, nära centrum, men ändå intill parken. Bostadshusen på andra sidan gräsmattorna bildar fond och rummet är både helt aktivt och enormt stort.
Sedan testar vi den andra platsen, den sorgliga utomhusscenen. Den lilla scenbyggnaden, röd med vita knutar, är allt annat än festlig. Det är en låda med pulpettak som mest påminner om parkförvaltningens skjul. Den är också väldigt sliten; några plankor från träpanelen är bortbrutna, scengolvet har eldade gropar och någon har sprayat FUCK med svarta spretiga bokstäver. Under en eftermiddag i juni 2018 är ett sextiotal personer, de flesta unga, med och dansar och målar om lådan. Vi har färger och gör mönster som matchar bostadshusens palett. Det är intensivt och varmt, Rose Akdogan ser till att alla får saft och snacks. Efter bara några timmar har vi en ny festplats. Resultatet blir otroligt snyggt.
MYCKET kallar denna metod för ett g-i-g (göra i grupp). Vi sätter grundförutsättningarna för ett gemensamt materiellt skapande, där alla deltagares bidrag syns både som enskildheter och som del av den sammanhängande gestaltningen. Ingen vet från början hur det kommer att bli. Det är sätt att samtidigt undersöka och gestalta. På Råslätt fungerar g-i-g:en, dessutom som platsanalys och skapar förankring bland de som bor här.
Ny offentlig plats efter fyra år
Under de fyra åren som har gått har vi varit med på Mix Dancers dansträning (vi grejade typ uppvärmningen), presenterat halvfärdiga skissförslag på områdesgruppsmöten (skisser som är för snygga och tillrättalagda inbjuder inte till konstruktiv feedback), utvecklat idéer och estetik med tonåringarna i Mix Dancers (vi bjöd på pizza varje gång så de skulle orka bidra med värdefulla perspektiv), sökte ekonomiskt stöd från Boverket för att förverkliga projektet (pengarna från Konst händer täckte skissarbetet, inte själva bygget av Kepsen), lajvat hur Råslätt tedde sig när det var nybyggt på 1960-talet (vi bodde i museilägenheten), bollat projektet med olika aktörer (hyresgästföreningen, ABF, Stadsbyggnadskontoret, skolan, fotbollsklubben, kyrkan och, inte minst alla hantverkare som realiserat Kepsen), ställt ut det på Jönköpings stadsbibliotek och lokalbiblioteket, sökt bygglov, projekterat och byggt.
Den lila kepsen är en hyllning till dansarna och verksamheten Mix Dancers Academy, samt deras stödgrupper, framförallt mammorna och kompisarna. Vi har arbetat med stil – estetiskt uttryck – för att skapa tillgänglighet genom att tilltala och attrahera den specifika gruppen. För att det ska fungera krävs omsorg, delaktighet, mod och lust. Vi har kollat av om vi är rätt ute, förkastat och återkommit till Kepsen. På så vis förverkligar vi en offentlig plats som är till för alla. Det materiella resultatet är viktigt, men vore ingenting utan det sociala samspelet med alla enskilda aktörer, föreningar, förvaltare och samhällsinstitutioner som tillsammans väver platsen genom sina drömmar och handlingar. Och tvärtom, genom sin gestaltning, permanenta närvaro och möjliga användningar bjuder den byggda miljön upp till dans och kan stötta det sociala livet.
