Tio argument för offentlig konst

Varför behövs offentlig konst i våra gemensamma rum? Här följer tio argument som svarar på varför offentlig konst är viktig i samhället:

Konsten tillför det unika

Konsten tillför det specifika och kan ge platser och miljöer karaktär och identitet. Det är en stor kvalitet, oavsett om det handlar om storskaliga boendemiljöer eller om detaljer, som till exempel en konstnärlig utformning av ett dörrhandtag till en förskola. Konstnärer utgår i sitt arbete från det specifika sammanhanget. I arbetet tar de ofta in platsens historia och de befintliga sociala, fysiska och kulturella värden som finns där idag. Genom konsten tillförs nya värden samtidigt som befintliga värden tillvaratas. När konsten integreras i människors närmiljö skapar den möjlighet till meningsfulla upplevelser i vardagen vilket kan bidra till ökad livskvalitet. Konsten har genom historien ofta varit ett sätt att markera värde, att visa på betydelsen av en plats. Det gäller också idag.

Konstprocessen bidrar till innovationskraft

Arbetet med offentlig konst bidrar till samhällsutvecklingen redan genom själva konstprocessen – också då den kanske inte leder till ett konstverk eller till någonting helt annat än vad som från början var tänkt. Konst och konstnärliga processer är viktiga för att stimulera ett kreativt innovationsklimat, vilket är en av anledningarna till att forskare och produktutvecklare idag arbetar med konstnärer som partners. På samma sätt bidrar konstnärliga perspektiv och arbetsprocesser till innovation i det framtidsprojekt som ett samhällsbygge är. Av offentliga och privata fastighetsaktörer i Finland instämmer 67 procent helt eller delvis i påståendet att samarbete med konstnärer skapat nya, kreativa lösningar för plan-och byggprocessen som helhet. De konstnärliga metoderna kan både skapa lokalt engagemang och synliggöra frågor och kvaliteter på en plats. De kan också lyfta fram möjligheter som andra inte ser och därmed aktivt bidra till modeller för ökad samverkan och problemlösning.

Konstprocessen tillför nya perspektiv

Det finns en stor och viktig skillnad mellan konstnärers och andra yrkesgruppers roller i arbetet med offentlig konst, oavsett om det handlar om konst i stadsutveckling, permanent konst eller tillfälliga verk. I kraft av sin profession kan konstnärer friare än andra hantera och förhålla sig till förutbestämda regler och förväntningar. De kan därför på andra sätt tänja ett uppdrags gränser och tillföra alternativa perspektiv. På så sätt ökar möjligheten att hitta innovativa lösningar i processen, även för andra. Det konstnärliga arbetssättet tillför möjligheter som annars kan förbises och som kan stärka våra gemensamma livsmiljöer över hela landet.

Tillgång till konst – en mänsklig rättighet som stärker hälsan

Att få njuta av konst är en mänsklig rättighet. FN framhåller i artikel 27 i sin deklaration om de mänskliga rättigheterna att ”Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.” Idag har bland annat forskningsprojektet Den kreativa hjärnan vid Karolinska Institutets Centrum för kultur, kognition och hälsa, påvisat konstens och kulturens påverkan på människors såväl psykiska som fysiska välmående. Samtal inför konstverk kan till exempel väcka glömda minnen och verbaliseringsförmågor till liv hos demenssjuka. Utövande av konst kan ge tillgång till uttryck och känslor som inte kan fångas genom språk som skrift eller berättande. En amerikansk återkommande undersökning har även den belagt att konst och kultur påverkar folkhälsan positivt: Tillgången till offentlig konst minskar stress, väcker förundran, ger energi och förenar människor oavsett ålder, förutsättningar och bakgrund.

Konst bidrar till att göra fler röster hörda

Politiker och planerare vill ofta veta vad invånare önskar och vill, när de planerar förändring av miljöer runt om i landet. Men hur kan frågor ställas som gör att många röster får höras? Vems röst ska sedan lyssnas på? Konstnärer har de senaste åren i sitt arbete utforskat hur invånarperspektiv kan stärkas och genom konstprojekt skapat metoder som ger invånare större möjlighet att påverka plan- och byggprocesser. På så sätt kan arbete med konst bidra till att lokala perspektiv och människors specifika kunskaper om sin närmiljö tillvaratas. Genom att bredda möjligheterna att lyssna till fler, på olika sätt, kan konsten bidra till att skapa delaktighet och tillhörighet.

Konsten erbjuder en arena för debatt

Konst och konstprocesser kan skapa utrymme för att konflikter och meningsskiljaktigheter kommer upp till ytan. Det kan skapa en arena där de kan tas omhand, där olika åsikter respekteras och får komma till uttryck. Frågor om konst förmår ofta locka människor som annars inte möts till samma bord. Då kan fastighetsägares och myndigheters verksamheter och identiteter diskuteras förutsättningslöst och ibland förändras. Genom att ta sig friheten att pröva gränserna för vad som anses möjligt lyfter både konstnärerna och de konstnärliga verken också de stora frågorna. Frågor som kan rubba hela tillvaron och ifrågasätta grundvalarna för vår existens, de viktiga tankar som vi inte hinner med i vardagen, när vi är upptagna av alla praktiska saker och måsten. Konsten ger oss möjlighet att reflektera över frågor som varför vi finns här och varför vi gör det vi gör. Meningsskapande och sammanhangssökande frågor som gör oss till människor, och som har stor betydelse för ett långsiktigt hållbart demokratiskt samhälle.

Offentlig konst skapar möten och sammanhang

Till den offentliga konstens största kvaliteter hör att den kan tilltala oss ordlöst och direkt. Det går också att säga att konst talar genom tid och rum. Det gör att vi idag, på 2000-talet, kan känna och leva oss in i våra förfäders liv då vi till exempel ser en 40 000 år gammal grottmålning. Konsten är intimt förknippad med vad det innebär att vara människa. Den spelar en viktig roll för hur vi förstår vår tillvaro och historia, och hjälper oss att reflektera kring hur människor tänkt före oss. Ny konst tillför möjligheter att möta oss själva och varandra här och nu, och kommer i framtiden att berätta något om vår samtid för framtida generationer. De samtal som konsten bidrar till kan öka vår förståelse för varandra, och vår respekt för andras åsikter. Den offentliga konsten är därför en hörnpelare i ett demokratiskt samhälle.

Konst stärker konkurrenskraften

Offentlig konst gör nytta. På en rad olika sätt. Undersökningar i USA har till exempel bekräftat att tillgången till konst kan avgöra vilka miljöer som besökare, invånare, medarbetare och kunder väljer att hyra, bo eller vistas i. Kontorshus i omedelbar närhet av offentliga konstverk har större uthyrningsprocent än andra kontorsfastigheter (Reston, Virginia). Turister som söker upp offentliga konstverk kan öka omsättningen för det lokala näringslivet. Det mest kända exemplet är Sauk County, Wisconsin, USA där omsättningen ökade med 300 procent. För drygt hälften av den så kallade millenniegenerationen avgör tillgången till konst var de vill studera och arbeta någonstans. Sju av tio amerikaner anser att offentlig konst stärker grannskapets identitet och bidrar till en mer positiv inställning till lokalområdet också hos andra. Gestaltning ligger tre-i-topp som avgörande faktor då amerikaner väljer bostadsområde. I Sverige finns ingen motsvarande undersökning, men däremot i Finland. 89 procent av näringslivet instämmer helt eller delvis att närhet till offentlig konst höjer fastighetsvärdet. 89 procent av näringslivet och 79 procent av den offentliga sektorn ser också att den offentlig konsten helt eller delvis gynnar det lokala näringslivet och ökar platsers attraktionskraft. Dessutom minskar kostnaderna för drift och underhåll, och offentlig konst bidrar till ökad trygghet genom nya målpunkter, rörelsemönster och flöden.

Offentlig konst – en tradition att värna om

Konst av hög kvalitet ska finnas i alla människors vardag. Det var ett självklart mål redan när det svenska välfärdssamhället växte fram på 1930-talet: ”Den moderna demokratiska staten har att inträda i de funktioner som utövades av furstar, aristokrater och kyrkan i de gamla tiderna”, skrev museimannen Axel Romdahl i en tidningsartikel 1933. I texten väcker han för första gången idén om enprocentsregeln som metod för att göra detta möjligt. ”Samhället skall hjälpa konstnärerna att finna vägen ut till folket (folket taget ej i bemärkelsen blott av kroppsarbetarna utan av alla medborgarklasser)”. Fyra år senare (1937) antog riksdagen en finansieringsprincip baserad på Romdahls idéer. Konst skulle ingå då nya bostadsområden och gemensamma livsmiljöer skapades. Dåvarande kulturministern (ecklesiastikminister) Arthur Engberg skrev: ”Konsten är på väg att bliva allas egendom. Såväl i offentliga byggnader och samlingslokaler som på arbetsplatserna, i fabrikerna och på kontoren”. På 1930-talet tog sig samhället aktivt råd att göra omfattande satsningar på offentlig konst för att bidra till ökad livskvalitet för befolkningen. Den allmänna uppfattningen var att ett samhälle utan konst helt enkelt är ett fattigare samhälle. Denna hållning präglar även dagens kulturpolitiska mål för Sverige och Politik för gestaltad livsmiljö.

Offentlig konst – en demokratisk rättighet

Konst är en demokratisk rättighet. Detta framgår tydligt av de kulturpolitiska mål för Sverige som har antagits av riksdagen. De framhåller att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. För att uppnå de kulturpolitiska målen ska det offentliga bland annat främja kvalitet och konstnärlig förnyelse. Vårt kulturarv ska också bevaras, användas och utvecklas.