I Beirut började han samarbeta med konsthistorikern Nour Helou, och tillsammans kunde de konstatera att skönhetsidealen inte bara varierar mellan olika kulturer, de är heller inte könsbundna. Egenskaper som persikohy, rosiga kinder och rosa läppar förekommer på handkolorerade porträtt runt om hela Mellanöstern. Många av de avporträtterade männen som begåvats med detta utseende skulle vi nordeuropéer klassificera som feminina.
– Man måste komma ihåg, att de som handkolorerade fotografier inte försökte återge verkligheten, deras mission var snarare att främja ett visst skönhetsideal, säger Afrang Nordlöf Malekian.
– Den fotografiska tekniken importerades från väst, och därigenom sipprade även västerländska skönhetsideal in i länderna i Mellanöstern. Men där fanns redan andra skönhetsideal, så en kollision var oundviklig.
I projektet The Eclipse of the (Fe)Male Sun återvänder Afrang Nordlöf Malekian och Nour Helou till Persien i slutet av 1700-talet. Den härskande Qajar-dynastin skapade bilden av den manliga såväl som kvinnliga solen som symbol för sitt rike, en sol som hade både kraftiga ögonbryn, mustasch, lockigt hår, stora ögon och en liten mun. Men när kolonialismen och moderniseringen svepte fram över landet under början av 1900-talet började traditionella, könsöverskridande skönhetsideal ersättas med nya binära skönhetsnormer. Traditionen har dock levt kvar i språket.