Svamparna är våra vänner
”Maskinerna är våra vänner” sjöng pop-poeten Kjell Höglund redan 1986. En av stroferna i texten lyder:
Du ska inte längre slita
i ditt anletes svett
du ska ägna dig åt vetenskap och konst
har jag fel eller rätt?
Vår vänskap med maskinerna är sedan 35 år ett ämne som debatteras flitigt. Detsamma gäller onekligen vår relation till naturen. Fredrik Strids konstnärskap närmar sig naturen på ett fascinerande men samtidigt lite oväntat sätt.
– Jag har alltid förhållit mig till naturen på ett eller annat vis, säger Fredrik Strid.
– Först kanske förhållandet var mer nostalgiskt, det handlade om saker jag upplevt och som gått förlorat. Numera intresserar jag mig mer för hur vår kultur ”konsumerar” naturen.
Många konstnärer hittar inspirationen i ljuset och i naturens färgrikedom, men inte Fredrik Strid. Hans verk är ofta färglösa – om man nu kan kalla vitt och svart färglöst – och de fungerar som en slags neutral projektionsyta där vi kan möta våra minnen, tankar och fruktan för vad omvärlden har i beredskap för oss.
– Jag är inte alls intresserad av att avbilda naturen, säger Fredrik Strid.
– Jag dras mer till mänskliga aktiviteter som att samla, forska och undersöka naturen och världen omkring oss. På det sättet växer vår förståelse av vilka vi själva är.
Verket Black Box har sin upprinnelse i ett samarbete med Konstfrämjandet, som frågade Fredrik om han kunde tänka sig att arbeta med svampar. För den oinvigde är svamparna kanske inte det första ämne en konstnär skulle komma på att arbeta med, men Fredrik är övertygad om motsatsen.