En staty i mitten av en gräsyta.

Ljus spårare

Som en gåva från Sverige till Finland rör sig Olof Marsjas skulptur Ljus spårare / Čuovgga guorri över gränser – mellan språk, kulturer och tid. Ett blomväsen på skidor blickar mot horisonten, sammanfogad av material som bär spår av handens arbete, av det organiska, det funna och det formade. I mötet mellan det samiska och svenska, det traditionella och samtida, träder en berättelse fram om identitet i rörelse.

Olof Marsjas skulptur i brons, Ljus spårare eller på nordsamiska čuovgga guorri, är Sveriges gåva till Finland med anledning av kulturcentret Hanaholmens 50-årsjubileum 2025.

Verket föreställer ett blomväsen på skidor, med blicken fäst mot horisonten och riktad mot framtiden. En hybrid varelse som rör sig fritt över de nationella och kulturella gränser som historien skapat. På nära håll syns tydligt spåren av de ursprungliga materialen: trä, plywood, gips, renhorn, textil, plast och andra funna objekt. Sammanfogningarna – med skruvar, snören och träpluggar – är medvetet synliga och öppet redovisade.

Dessa övergångar och skärningspunkter är centrala i Marsjas konstnärskap, där han återkommande undersöker frågor om identitet, tillhörighet och att befinna sig mellan världar – med en fot i både den samiska och svenska kulturen. I Ljus spårare möts det handgjorda och organiska med det industriellt tillverkade. Funna material, mångskiftande tekniker och tillvägagångssätt bildar tillsammans en kropp som speglar hur vi människor inte utgör en homogen helhet, utan bärs upp av en väv av minnen, berättelser och kulturer i ständig förvandling.

Handens avtryck är återkommande i Marsjas arbete. Det står som en symbol för värme, närvaro och det mellanmänskliga – i kontrast till en värld som rör sig mot det friktionsfria, digitala.

Konstnärsbiografi Olof Marsja

Olof Marsja (f. 1986, Sverige) är utbildad på Konstfack i Stockholm, Bildkonstakademin Helsingfors och Samiskt utbildningscentrum i Jokkmokk. I hans skulpturala bildspråk förenas traditionellt hantverk med samtida materialitet. Genom kombinationer av material och tekniker skapar han hybrida entiteter som aktiverar frågor om identitet, kulturarv och kroppens närvaro i ett skulpturalt landskap som rör sig mellan det personliga och det kollektiva. Hans verk har visats bland annat Göteborgs Konsthall, Bonniers Konsthall och Röhsska museet. 2019 var han mottagare av Maria Bonnier Dahlin-stipendiet samt Sten A. Olssons kulturstipendium 2023.

Hör mer om verket i vår audioguide

I Statens konstråds audioguide kan du lyssna på konstens berättelser. Appen släpper in lyssnaren bakom kulisserna och blir en kollektiv förmedlande röst för verken, där curatorer, publik och konstnärer hörs.