Den som sover

Natten, drömmar och sömn står i centrum när Statens konstråd tillsammans med Kin museum för samtidskonst och Nattfestivalen i Korpilombolo producerar konst i offentliga rum. Här synliggörs Tornedalens glömda historia och här vävs drömmar om en plats som är lite mjukare, lite långsammare.

Den som sover är ett samarbetsprojekt mellan Statens konstråd, Kin museum för samtidskonst i Kiruna och Nattfestivalen i Korpilombolo där verk av åtta konstnärer visas i en gemensam utställning. Titeln är inspirerad av konstnärsduon Karin Keisu och Josse Thuressons verk från 2024; ”Vem är den sovande?” som tar avstamp i Selma Lagerlöfs bok Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

I berättelsen reser Nils Holgersson och gåsen Akka genom hela landet, men Tornedalen nämns inte. I stället skildras en dröm där Nils drömmer om hur han, tillsammans med växter och djur, tågar från södra Sverige för att strida mot den skräckinjagande Stora förstenaren i norr.

Den som sover tar sin utgångspunkt i berättelsen men knyter även på andra sätt an till Tornedalen och dess historia. Projektet lyfter också Nattfestivalens tema och intresse för natten – ett tema som är hämtat ur en berättelse om León de Greiffs litterära gestalt Gaspar av Natten, som sökte – och fann – stillhet i Korpilombolos tysta vidder.

I utställningen möts olika konstnärliga uttryck som rör sig mellan video, samskapande broderi, och installation. Men programmet bjuder också till litteratur och samtal med berättandet som en röd tråd. Viktiga beröringspunkter är natur och samhälle, drömmar och fantasi, landskap och språk – samt hur man blir synlig eller osynlig i stora och små narrativ. I Den som sover blir mörkret ett kärl som lever och lyssnar. Sömnen är ingen vila, utan en passage.

I utställningen medverkar: Karin Keisu och Josse Thuresson, Anila Rubiku, Lena Ylipää.

I projektet ingår både nya verk och förslag som utvecklas, anpassas och förändras i takt med de olika platserna och sammanhangens förutsättningar.

Förutom utställningen bjuder vi på Sitkeä, ett samtal, del av en samtalsserie, mellan Emma Pettersson Juntti, Lena Ylipää o författaren Mattias Timander, om meänkielispråkiga kulturen, och om att återvända till sina rötter. Rötter står i fokus också i Eleonora Edrevas workshop/föreläsning, där hon bjuder till en resa genom färgningstraditioner i Bulgarien, samt till att prova på att tillsammans färga med rötter.

Vem är den sovande?

Konstnärer: Karin Keisu och Josse Thoresson

I verket Vem är den sovande? vänder konstnärerna på perspektiven i en av Sveriges mest välkända berättelser: Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906–1907). Ursprungligen skriven som en geografibok för skolan, skildrar Lagerlöf Sverige genom en resa på fågelrygg. En nationalromantisk färd som sveper förbi, exotifierar eller helt utelämnar vissa platser och folk. Tornedalen och dess meänkieli-talande befolkning nämns inte.

I boken sover Nils Holgersson, och drömmer att han slåss mot ett skräckinjagande troll i norr. Filmen tar detta sovande som en utgångspunkt. I stället för att följa Nils får vi se genom trollets ögon. Varelser och landskap får agens, och tillsammans med utdrag ur The Book of Sleep (Haytham El Wardany, 2021) vävs ett kollage av natt och dag, ljus och mörker, dröm och verklighet.

Filmen spelades in under konstnärernas resa till Pajala Folkets Hus i november 2023, då Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset överlämnade sin slutrapport. Precis som Lagerlöf reste längs med järnvägen för att inspireras till sin bok, färdas konstnärerna norrut med tåg.

Vem är den sovande? är en reflektion över vems berättelser som får ta plats i den nationella självbilden, och över de kroppar och landskap som gjorts osynliga genom historien.

En fläck av skugga

Konstnärer: Karin Keisu och Josse Thoresson

I En fläck av skugga har Keisu och Thuresson kartlagt offentliga skulpturer som föreställer karaktärer ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906–1907). Boken har översatts till över 60 språk och utsågs till en av århunradets främsta böcker av Le Monde år 1999. Boken har inspirerat filmer, romaner och tv-serier. Genom denna kartläggning undersöker konstnärerna verkets arv både som en nationell symbol inom Sverige och som ett vitt spritt kulturellt fenomen – från tidigt 1900-tal till idag.

Sewn Dreams

Konstnär: Anila Rubiku

Anila Rubiku är en albansk konstnär som delar sin tid mellan Milano (IT), Toronto (CA) och Durrës (AL). Hennes verk Sewn Dreams utforskar politiska, sociala och genusrelaterade frågor och rör sig fritt mellan olika medier. Broderi och sömnad är centrala i hennes konstnärliga praktik

Sewn Dreams består av handgjorda broderier monterade i broderiram. Genom stygnen väver konstnären samman sin värld – migration, tillhörighet, poesi, kultur, minnen från det förflutna och drömmar om framtiden. Det blir en slags poetisk meditation som konstnären återupptäckte under en tid då hon var separerad från sitt hem och sin familj, särskilt från sin mor. Sömnadskonsten blir både en länk till traditionen och en slags hemkomst.

Under Nattfestivalen i Korpilombolo kommer Rubiku att samarbeta med personer från lokalsamhället för att skapa ett nytt kapitel i Sewn Dreams-serien.

Språket – Skammen – Skrattet/Kieli – Häpeä – Nauru

Konstnär: Lena Ylipää

” Varför skam? I frågan om språk och i min relation till mitt modersmål, finns många lager av skam att förhålla sig till. Skammen gömmer sig bakom frågor om makt, tillhörighet och förvaltande, om överföring och försvinnande. Jag skäms över att inte kunna tala språket eller att inte ha tagit itu med att lära mig det tidigare. Språket ligger ju där, djupt inne i kroppen. Där finns en stark längtan efter att kunna dra ett skämt på meänkieli, att få folk att skratta med i ett samtal. Där finns en önskan och vilja att känna mig fullt ut inkluderad på min plats, i min kultur. För mig har gestaltande av språk varit bokstäver och ord, meningar i text. I Språket, skammen, skrattet söker jag andra former för gestaltning av de frågor som kringgärdar mitt modersmål, och mitt försök att återta detta. Det handlar inte bara om att lära sig på nytt, det handlar också om att lära sig hur och varför jag, som så många andra i min generation, känner på samma sätt inför förlusten av sitt modersmål. Det handlar om att våga skratta åt mina tillkortakommanden i kommunikationen med andra, på mitt eget modersmål. Det handlar också om att kunna arbeta och prata om mitt arbete på det språk där mina verk utspelar sig. Språket, skammen, skrattet är min metod.”, säger konstnären Lena Ylipää om sitt verk.