Al Madhafah

Som flykting berövas du möjligheten att vara värd. Du saknar ofta en plats dit du kan bjuda in eller bjuda tillbaka. Den analysen låg till grund för arkitekten Sandi Hilals performativa konstverk Al Madhafah/The Living Room i asylboendet i Gula huset, Prästholmen, Boden, som pågick 2018–2021.

Boden som stad har förändrats radikalt de senaste decennierna. Från att ha varit ett militärt skyddsområde, där besökare från utlandet var tvungna att söka tillstånd för att få komma in i staden, har Boden blivit en central ankomstplats för nyanlända till Sverige. Med utgångspunkt i Bodens historia har arkitekten Sandi Hilal undersökt flyktingskapet och rollen som värd och besökare. Hon belyser hur flyktingar riskerar att fastna i rollen som gäster i ett för evigt tillfälligt tillstånd, och frågar sig på vems villkor integrationen är tänkt att fungera.

Hur kan flyktingar utöva sin rätt att agera värd och vilket är vardagsrummets symboliska och faktiska roll i detta? Vardagsrummet ger möjligheten att vara värd, att bjuda in andra och att själv sätta agendan. Finns det i vardagsrummet en möjlighet att förändra ett samhälle?

På Prästholmen i Boden bor asylsökande i ett gult flerfamiljshus omgärdat av gräsmattor, kallat Gula huset. På 1960-talet fanns flera identiska byggnader runt omkring, som nu har rivits. I samarbete med Bodenbo, Havremagasinet, Försvarsmuseum Boden och Statens konstråd har Sandi Hilal gjort om en av lägenheterna i Gula huset till ett lokalt semipublikt vardagsrum: Al Madhafah/The Living Room.

Al Madhafah/The Living Room i Boden

Användningen av vardagsrummet bygger på ett tydligt värdskap, där en eller flera personer agerar värdar och bjuder in andra till händelser, som gemensamma middagar, musikaftnar eller lekstunder. På så sätt aktiveras ett värdskap som inte har funnits tidigare där nyanlända kan bjuda in på egna villkor, och möjliggöra ett utrymme för kunskap, utbyte och social mobilisering. Vardagsrummets potential blev tydlig för Sandi Hilal i ett möte med de nyinflyttade bodensarna Yasmeen Mahmoud och Ibrahim Muhammad Haj Abdullah. I avsaknad av ett socialt sammanhang hade de öppnat upp sitt hem och bjöd regelbundet in gäster – en aktivitet som kräver ett vardagsrum, vilket många nyanlända saknar. Genom bjudningarna bröt de upp den dynamik som råder i relationen mellan en nyinflyttad och en ortsbo. Yasmeen Mahmoud och Ibrahim Muhammad Haj Abdullah hade en central roll i genomförandet av Al Madhafah/The Living Room. De har varit med och utvecklat verket och var två av de centrala värdarna i Boden som aktiverade verket genom att använda och organisera program för vardagsrummet i Gula huset.

Al Madhafah/The Living Room fortsätter

Arbetet med Al Madhafah/The Living Room i Boden har lett till att Sandi Hilal har organiserat flera vardagsrum över världen med fokus på flyktingens rätt att agera värd. Bland annat har det uppförts vardagsrum i Stockholm, Eindhoven och på Västbanken. 2021 köpte Moderna Museet in konstverket till sin samling.

Om Sandi Hilal

Sandi Hilal är arkitekt och forskare. Hon är meddirektör för DAAR, en arkitekturbyrå och ett konstnärligt residensprogram som kombinerar konceptuella spekulationer och arkitektoniska interventioner (www. decolonizing.ps). Förutom forskning och praktik är Hilal engagerad i kritisk pedagogik. Hon är en av grundarna av det experimentella utbildningsprogrammet Campus in Camps i flyktinglägret Dheisheh i Betlehem (www. campusincamps.ps). Hilal var från 2008 till 2014 chef för FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingars projekt för att förbättra infrastrukturen och lägren på Västbanken.

Om Prästholmen

Strax öster om centrala Boden ligger Prästholmen. I ett flerfamiljshus hyr Migrationsverket in sig och erbjuder lägenheter till asylsökande. Det gör att integrationsfrågor står högt upp på agendan och resan in i samhället. I dag har Boden invånare med ursprung från totalt 98 länder.

Ett 30-tal flerfamiljshus med varierande arkitektur byggdes under början av 1970-talet på Prästholmen. I början av 2000-talet stod många lägenheter tomma. Ett tiotal hus revs. Markytor står nu öde på platsen.

Konstnären har ordet

Sandi Hilal om Prästholmen.

Berätta om verket!
– Under mitt första möte med flyktingarna i Boden kände jag att de riskerade att fastna i rollen som gäster, ett för evigt tillfälligt tillstånd. Många hade svårt för Sveriges strikt kodade offentliga rum, där pressen av att bli uttittade i sina försök att bete sig som goda besökare fick många att dra sig undan. Konstverket är ett publikt vardagsrum och en alternativ allmän plats, där flyktingar kan utöva sin rätt att agera värd och återta sin subjektivitet. Utrymmet aktiveras av dem själva. Genom bjudningarna kan de bryta upp den dynamik som råder i relationen mellan en nyinflyttad och en ortsbo. Projektet är inspirerat av konceptet Al Madhafah som i arabisk tradition syftar på ett rum tillägnat gästfriheten, ett utrymme mellan det privata och det offentliga.

Hur föddes idén?
– När jag påbörjade Bodenprojektet hade jag just flyttat till Sverige. Jag frågade mig vad ett liv här innebar, vad det betydde att vara utlänning. När jag sen besökte “Gula huset” drabbades jag av en stark hopplöshetskänsla. Många flyktingar sa till mig: “Det här var inte det Sverige jag hoppades på” och de väntade bara på en möjlighet att få lämna Boden. De hade gett upp hoppet om ett aktivt liv där. Sedan mötte Ibrahim och Yasmeen, jag bjöds in i deras hem i centrala stan och fick träffa deras familj. De använde sitt vardagsrum på samma sätt som de hade gjort när de levde i Syrien. Genom värdskapet fick de tillgång till sin individuella och kollektiva historia, på det sättet kunde de kombinera livet som de lämnat bakom sig I Syrien med sitt nya liv i Sverige. De visade mig att värdskapet kan vara kärnan i vad som gör människor till ett subjekt i ett samhälle.

Hur har ni jobbat?
– Vi började med tre huvudaktörer; konstgalleriet Havremagasinet, Försvarsmuseum Boden och bostadsbolaget Bodenbo. Med deras hjälp besökte jag Boden flera gånger och gjorde mig bekant med staden och dess historia. Under processens gång träffade jag Ibrahim och Yasmeen och började samarbeta med dem. Som jag nämnde har de till skillnad från många andra valt att bo kvar i Boden, och inte flytta till Stockholm, Göteborg eller Malmö efter att asylprocessen blivit färdig.

Vad har varit de största utmaningarna?
– Hittills har projektet gått över förväntan. Hade någon sagt för ett år sedan att vi skulle ha kommit så här långt i dag, så hade jag inte trott det var sant. De verkliga utmaningarna kommer nu, när projektet aktiveras. Vi måste ta beslut om hur vardagsrummet ska skötas, vem som ska ha nycklarna till dörren, hur skiftet mellan rollen som värd och som gäst kan hanteras. Det är viktiga frågor att besvara om projektet ska fungera i framtiden.

Har du några råd till någon som vill göra ett liknande projekt?
– Mitt enda råd är; ge aldrig några råd. Det finns inget sådant som två likadana projekt. Varje projekt har sin unika process och den kan inte enkelt bestämmas på förhand. Jag tror mer på vikten av att inspirera andra och själv låta sig inspireras än på att ge eller få råd. I ett projekt som det här handlar en lärandeprocess om vardagliga saker, om förhandlingar, konflikter och om att skapa möjligheter. En sådan process låter sig inte generaliseras.