TLV:s lokaler ligger i det så kallade Trygg Hansa-huset, ritat av Anders Tengbom och Stefan Salamon, som uppfördes i mitten av 1970-talet. Huset är numera kulturmärkt av Stockholms Stadsmuseum och fortfarande finns en hel del av den ursprungliga utformningen kvar: mörka tegelväggar och pelare, innertak av rad efter rad med aluminiumprofiler, samt den öppna platsen vid entrén, där det är öppet från bottenvåningen ända upp till byggnadens tak. I den stora, rymliga entrén finns ett platsspecifikt verk, uppfört samtidigt som huset byggdes. Verket sträcker sig över flera våningsplan, nästan ända från taket och ner i första källarvåningen och det är utformat som en veckad karta eller kanske en grottvägg. Längs med väggen rinner några smala strilar vatten som droppar ner bland gröna växter i en stenlagd uppsamlingsdamm. Under arbetets gång har Magnus förhållit sig till den här väggen och dess utformning, utan att veta vem som ritat den. Det visade sig långt senare, vid researchen inför visningen av den redan hängda kollektionen, att konstverket är ritat av Leif Bolter och Björn S. Jonsson. Och just denne Björn S. Jonsson finns representerad med en målning i Magnus kollektion för TLV. Ett ganska otroligt sammanträffande då målningen var något Magnus hittat bland de konstverk som returnerats till Konstrådet tidigare under året. Vid hängningen av kollektionen hade han inte en aning om att det hade en så stark koppling till huset, ”det var som om det självmant ville dit.”
Den som besöker TLV möts direkt av den här miljön som också fortsätter upp i TLV:s entré där det första verket i kollektionen återfinns. Det är en installation av Slobodan Zivic som innefattar både ett visuellt verk men också en ljudslinga, framtagen i samarbete med Johan Karlsson, kanske bättre känd under namnet Familjen. Ljudet är ett instrumentalt stycke, som en lugn elektronisk puls. Från entrén vetter glasdörrar och ett glasparti mot TLV:s egna lokaler och en andra hall, en samlingspunkt med kaffemaskin och flera dörrar mot mötesrum. Här är lokalerna nyrenoverade i vitt, med ett mörkt grönt stengolv och fondväggar som lyfter upp olika nyanser av grön och blått.
I hallen möter Joakim Ojanens skulptur Måndag hela veckan och J-E Frisendahls målning Måltavla den som kommer in genom dörrarna. Ojanens skulptur består av flera olika keramikfigurer som visar upp ett brett register av känslor, som om den innefattar olika sidor och mående hos en enda person. Figurerna är uppställda i en trälåda, som ser ut att vara en flyttlåda för konst. Där har de alla sina egna rum, lådan är uppdelad som om det vore en dosett för mediciner, med ett känslouttryck för varje fack.
I mötesrummen i den mer offentliga delen av TLV:s lokaler har Magnus plockat upp färger och motiv som både är i direkt estetisk koppling med rummen men som också har en symbolisk koppling till läkemedelsframställning; olika typer av växter är avbildade och dess färger spelar samman med inredningen. På det temat finns också ett verk av CO Hultén som avbildar en orm: symbolen för läkekonst.
Här utanför i korridoren finns Cecilia Darles serie av fotografier som är mängder av bilder av kondensationsstrimmor som bildas på himlen där flygplan passerat. Fotografierna är placerades så att den ena strimman möter nästa vilket gör att fotona är asymmetriskt placerade, men motiven i linje med varandra.
Längre in i lokalerna i en av korridorerna återfinns också Darles installation Litet Skalv, ett verk som sträcker sig längs med korridorens väggar. Verket består av flera delar som alla följer en linje, en spricka. Sprickan sprider sig över underlaget, genom olika vardagsföremål så som en kopp och via ett papper. Darle låter oss följa henne i det linjära undersökandet av de små detaljerna, detaljer som annars kanske hade försvunnit i vardagslivets periferi.
I TLV:s bibliotek fångar Magnus upp några av myndighetens egeninköpta affischer genom att låta dem hänga samman med två konstverk av Beck & Jung. Affischerna som redan hänger i rummet är från Moderna muséets utställning om Hilma af Klint (1862-1944), en ”abstrakt pionjär” som hon beskrivs i utställningens titel. Beck & Jung i sin tur var även de pionjärer inom sitt fält, data och digitaltryck, aktiva drygt hundra år efter att Hilma af Klint föddes. I biblioteket möts de nytänkande inom konsten, de som utmanade normer och var banbrytande i sin tid.