Myndigheternas konstinnehav är generellt oförsäkrat. Vid totalskada är myndigheten inte skyldig att ersätta staten för den skadade konsten. Den kostnad myndigheten kan drabbas av är reparationskostnad vid delskada, där reparationskostnaden kan komma att understiga den skadade konstens ekonomiska värde.
I många fall kan riskförebyggande åtgärder främst vara prioriterade för att hantera myndighetens risker för skador och förluster av statlig konst. I överensstämmelse med förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering kan myndigheten till exempel låta stöldskyddssäkra konstverken, installera larm eller omplacera värdefulla konstverk till lokaler med låg stöld- och skaderisk. Sådana riskförebyggande åtgärder är extra viktiga på myndigheter där riskerna för betydande ekonomiska och konstnärliga förluster bedöms vara höga. Kunskap om konstverkens aktuella ekonomiska värden får myndigheten genom att anlita en förordnad värderingsman.
Om myndigheten dock bedömer att det finns skäl att försäkra sitt innehav av statlig konst vid delskada, kan myndigheten teckna en försäkring genom Kammarkollegiet. Kammarkollegiets självrisk vid skador och stölder är lägst ett basbelopp (högre självrisk kan väljas av myndigheten) och i myndighetens beslut att låta försäkra konstverken skall därför konstverkens ekonomiska värden och uppskattade kostnader för skador vägas in.