Plats för tänkare och Landskap från Havets mitt (Verktyg för att se)

För Linnéuniversitetet i Kalmar har konstnär Pia Sandström skapat Plats för tänkare och Landskap från Havets mitt (Verktyg för att se) med inspiration av staden och havet. Genom de två konstverken lyfter Sandström platsens geologi, särdrag och historia.

I Plats för tänkare inspirerades Pia Sandström av den antika teatern och vardagens drama. Konstverket består av bokstäver och tecken i relief som bildar både allvarliga och roliga meningar, och finns inne i och utanför byggnaden som kallas Radix. Här kan studenterna kan sitta mitt i konsten.

Med Landskap från Havets mitt (Verktyg för att se) tar Pia Sandström ett helhetsgrepp på hela Universitetsplatsen. Konstverket består av rutmönster sågat i betong, dammar och relief som hänvisar till Kalmarsund och det historiska Kalmar. Betongen berättar också om ett skeppsvrak från 1600-talet som ligger under marken. Genom havsvattendammarna mitt i rutmönstret pumpas havsvatten upp på torget och blir en del av platsen.

Curator Kristina Möster Nilsson om konstverken

Linnéuniversitetet i Kalmar är omgärdat av en väv av kulturhistoriska miljöer. Landskap och arkitektur skapar stadens unika rytm. I en cirkel runt det nybyggda universitetet ligger Kalmar Slott, konstmuseet, stadsmuren, hamnen med Byteatern och Kalmarsund med Öland i fjärran. I centrum av universitetet finns Kalmars nya torg kallat Universitetsplatsen. Med konstens hjälp har torget blivit ett verktyg för att navigera genom universitetet och läsa av staden.

Konst i två akter

Konstnär Pia Sandström har haft ett övergripande gestaltningsuppdrag under byggnationen av den nya stadsdelen som Linnéuniversitetet utgör. Konsten av Sandström kan upplevas i två akter. Akt ett är Plats för tänkare i byggnaden kallad Radix. Akt två är Universitetsplatsen med Landskap från Havets mitt (Verktyg för att se). I Plats för tänkare sträcker sig bokstäver och tecken i relief genom en gradäng, både inne i byggnaden och utomhus. Studenterna kan sitta ner mitt i konsten. De taktila tecknen bildar betydelser som både är allvarliga och mycket humoristiska. I denna mindre akt kan var och en närma sig språket i det dramatiska berättandet; deus-ex-machina, klagokören, paus (lucka) – och om så önskas vara en vardagens skådespelare. Alternativt går det lika bra att bara försjunka i egna tankar eller sitta ner med studierna. Här har idén om den antika teatern och vardagens drama legat till grund för utvecklingen av Plats för tänkare. Akt två tog en helt annan väg.

Akt två är Landskap från Havets mitt (Verktyg för att se), ett torg format av betong, teckning och havsvattendammar. Den konstnärliga gestaltningen har kommit till i process med universitetet som plats. Sandström etablerade samarbeten under det tidiga skissarbetet inom landskapsarkitektur, historia, sjöfart, akvatisk ekologi och inte minst med forskare på universitetets laboratorium. På Linnéuniversitetet bedrivs spetsforskning inom bland annat havens fortlevnad. Ur denna process lyfte Sandström fram platsens geologi tillsammans med platsens unika särdrag och historik. Landskapsarkitektur och material utvecklades i nära samverkan mellan Skanska, Tengbom och konstnär.

Rörelser över torget

Universitetsplatsens relation till staden och havet la grunden till ett system av rutmönster sågat i betong. Rutmönstret löper över hela torget i väderstreckens riktningar. Om en så vill blir sträckorna över torget en rörelse över latitud och longitud. Torgsystemet skapar förståelse för staden, siktlinjer och öppna ytor stödjer läsningen. Havsvattendammarna likaså. Havsvattendammarna är formade som håligheter där kvadratiska block har lyfts ur betongen. Där upplyfta kvadrater lämnat tomrum samlas vatten mot sinnligt vågformad betong. Koreografin skapas både av människor i rörelse över torget och av vatten i rörelse över och under mark.

Genom havsvattendammarna strömmar havet i ett omlopp. Centrum för torgets vattenomlopp är universitetets laboratorium. Från en punkt i Kalmarsund går en ledning med kallt vatten för forskningssyfte in från sundet till laboratoriet. Därifrån släpps havsvattnet ut på torget för att sedan slussas tillbaka ner i Kalmarsund. Det är en nydanande metod att få vatten att cirkulera och gagna stadsarkitekturen utan att slita på de lokala vattenresurserna. Östra Smålands kust präglas av perioder av torka och låg grundvattennivå. I en tidig önskan från beställarna om att ha vatten som en del av torgarkitekturen fann Sandström lösningen i sitt intresse för den havsvattenforskning som görs inne i laboratoriet. Vattenomloppet är en konstnärligt innovativ lösning som både kan ge en helhetsbild av vad ett universitet kan vara, men även ge ett perspektiv på hur arkitektoniska livsmiljöer kan skapas i samklang med vetenskap och naturens resurser.

Tid och tecken på torget

Skissarbetet och utvecklingen av den konstnärliga gestaltningen bestod av ett omfattande tecknande. Pia Sandström beskriver den delen av arbetet såhär: ”Genom att rita upptäcker jag omvärlden, ett sätt att utforska den. Jag gör bild i språket.” Tecknandet kom ut i permanens genom skicklig blästring. Över torget sveper tecken och linjer. I de blästrade tecknen framträder betongens ballast med taktil skrovlig yta. Tecknen berättar något om vad som sker under mark. I området för ”farkost” ligger ett faktiskt skeppsvrak från 1600-talet under betongen. Tiden pendlar upp och ner och i sidled över torget (den som vill veta mer om de sänkta skeppen, se Kalmar läns museum).

Under dagtid upplevs torgets karga betongtoner, rutnätet med tecknen och vattnet. I mörkret ändrar platsen skepnad. Av belysningen lyfter blocken och de ser ut att sväva där ute i hamnen. Mönstret i dammarna svartnar och ljusnar. Platsen får en allt häftigare och dramatisk rytm.

En väv av stadshistoria

Universitetsplatsen bildar tillsammans med Stortorget, kvarteret Valnöten och flera andra betydelsefulla platser en väv av kalmaritisk stadshistoria genom sekler. Pia Sandström var en viktig konstnär att bjuda in för permanent konstnärlig gestaltning i detta sammanhang av konstnärligt och kulturhistoriskt värdefulla områden. Sandström hade sedan tidigare återvänt ett flertal gånger till både Öland och Kalmar i konstnärliga skildringar, med tiden har hon skapat ett unikt konstnärligt arkiv ur både teoretisk och konstnärlig praktik. Landskap från havets mitt (Verktyg för att se) utgör den senaste kuggen i ett långsiktigt byggande av livsmiljöer i Kalmar. Den erfarenhet som finns idag i Kalmar kring nutida konstnärligt skapande i samverkan med tvärvetenskapliga värden är exceptionell i ett nationellt perspektiv.

Kristina Möster Nilsson

Om Pia Sandström

Pia Sandström är född 1969 i Stockholm, där hon också är bosatt och verksam. Hon är utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, Bildkonstakademin i Helsingfors och Kunstakademiet i Trondheim. Sandström står med sitt konstnärskap dels i flera litterära genrer och dels i 1900-talets konsthistoria, där hon både tar utgångspunkter för nytt skapande och utvecklar det egna konstnärliga språket. Hon har sedan tidigt 2000-tal arbetat genom varierade konstnärliga tekniker som textila installationer, konst i bokform och ljudverk.

I ett flertal projekt har hon återvänt till Öland och Kalmar, med åren har Sandström hunnit bygga ett eget unikt konstnärligt arkiv som innehåller historiska fakta, poesi och konstnärlig erfarenhet från Kalmarsund. Landskap och plats har blivit en konstnärlig metod för Sandström, oavsett om konsten är i gallerirummet eller ingår som en del av landskapet. Sandströms projekt har visats i utställningar på bland annat GIBCA, Moderna Museet, Kalmar Konstmuseum och Arkitekturbiennalen i Venedig. Landskap från Havets mitt (Verktyg för att se) tillsammans med Plats för tänkare är Pia Sandströms mest omfattande permanenta gestaltning.