Finansiering av offentlig konst

Finansiering av offentlig konst kan se ut på många olika sätt. Konsten som idag finns i våra gemensamma rum har finansierats av kyrkan och kungahusen, av borgerskapet och arbetarrörelsen, av stiftelser och donatorer – och av Sveriges medborgare genom offentliga investeringar på kommunal, regional och statlig nivå.

Kommunerna, regionerna och staten är viktiga beställare av offentlig konst, och därmed viktiga uppdragsgivare till konstnärer. När den vanligaste finansieringsprincipen för offentlig konst – enprocentsregeln – infördes i Sverige på 1930-talet var några av anledningarna att göra konsten tillgänglig för fler och att stärka konstnärernas livsvillkor. Sverige följde då efter liknande satsningar som gjorts i Belgien, Frankrike, Tyskland, USA och Österrike, och enprocentsregeln har förblivit den vanligaste finansieringsformen av offentlig konst även internationellt.

Här till vänster kan du läsa mer om hur enprocentsregeln historiskt har tillämpats inom staten, och hur den idag tillämpas inom kommuner och regioner.

Den här sidan kommer under hösten 2020 att kompletteras med exempel på hur kommuner som arbetat tillsammans med Statens konstråd inom regeringsuppdraget Kunskapsnav offentlig konst utvecklat också andra metoder för finansiering av offentlig konst.

Regeringssatsningen Kunskapsnav offentlig konst pågår 2018–2020 och syftar till stärkt kunskapsutveckling inom området offentlig konst som en del av samhällsplanering och byggande. Uppdraget ingår som en del av förverkligandet av politiken för gestaltad livsmiljö. Som en del av satsningen pågår ett fyrtiotal samarbetsprojekt med kommuner, regioner och konstaktörer.

Detta är de största uppdragsgivarna för offentlig konst

Vilka är de största uppdragsgivarna för offentlig konst? Bland kommunerna är svaret Gävle, Göteborg, Linköping, Stockholm, Uddevalla, Uppsala och Örebro kommuner.

Regionerna som ger flest uppdrag är Stockholm, Uppsala och Region Kalmar län.

De största statliga uppdragsgivarna är det statliga bolaget Akademiska hus och myndigheten Trafikverket, i samarbete med Statens konstråd.