Arbeta med offentlig konst tillsammans med barn och unga

Konstnärliga processer kan uppmuntra och möjliggöra lek, fria tankar och delaktighet i en utsträckning som inte alltid ryms inom samhällets övriga strukturer. Barns och ungas rättigheter att både få ta del av och delta i konsten och kulturens uttryck har hög prioritet i Sverige. Inte minst sedan FN:s Barnkonvention blev svensk lag 2020.

Av Barnkonventionen framgår tydligt att barnets bästa ska komma i första rummet. Barn har rätt till lek, vila, och fritid och att få uttrycka sin uppfattning. I Boverkets vägledning om barns och ungas utemiljö, Gör plats för barn och unga!, konstateras att barns och ungas livsvillkor ”påverkas av hur vi planerar, utformar och förvaltar den byggda miljön”, och vikten av att barn ska kunna påverka utformningen. I de nationella, kulturpolitiska målen för Sverige framhålls att barns och ungas rätt till kultur särskilt ska uppmärksammas. Enligt skollagen ska skolan förbereda eleverna för ett aktivt deltagande i samhället. Detta handlar även om att utveckla kritiska perspektiv och förhållningssätt.

Konstnärens praktik möjliggör ifrågasättande av givna normer

Barn har rätt till lek, att pröva den fria tanken och att utveckla sin kreativitet. Det kan ske genom eget skapande eller genom medskapandeprocesser i dialog med en eller flera vuxna, i sammanhang där det inte nödvändigtvis finns bestämda mål uppsatta från början. Dessa får i stället växa fram under gemensamt arbete. Det kan till exempel handla om att gestalta en miljö utifrån barnets perspektiv, där barns sakkunskap tas till vara, eller om att bedriva ett utforskande arbete i relation till särskilda intresseområden.

Konstnärliga processer innehåller ofta den där oförutsägbarheten som leken rymmer, inte minst kan situationer som uppstår i ögonblicket tas till vara på. Det kan öppna för möjligheter att omförhandla själva ramarna för ett uppdrag/projekt. I mötet med en konstnär ges möjligheten att röra sig friare i relation till direkt uppsatta mål och vardagliga rutiner. En konstnärs praktik bygger till stor del på att flytta perspektiv, utmana och synliggöra invanda mönster – att visa på alternativa verkligheter – och på sätt utvidga utrymmet för den fria tanken.

En skola för utvidgat lärande

Att röra sig mellan olika kunskapsfält, material och metoder är ofta en självklarhet inom en konstnärlig praktik. I läroplanerna för grund- och gymnasieskolan finns också förutsättningar för ämnesövergripande undervisning. Medverkan i en konstnärlig process är inte nödvändigtvis samma sak som ett pedagogiskt arbete, men det medför ett lärandeperspektiv där andra erfarenheter görs. Processen bygger ofta på konstnärens förmåga att lyssna in, tolka och formulera en berättelse som inte begränsas till att vara ett svar på en specifik situation och de medverkandes röster. Den måste också svara mot en konstnärlig vision och ambition. Processen följer, så att säga, konstens inre logik, och resultat kan endast mätas mot hur väl projektet svarar mot den konstnärliga ambitionen och visionen. Konstnären behöver mandat att agera och ta beslut om till exempel arbetsmetoder och material, annars finns risk för att projektets konstnärliga kvaliteter går förlorade.

Skolverket framhåller i sin läroplan för grundskolan att undervisningen i ämnet bild ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt. Detta understryker vikten av att skapa utrymme för att barn och unga får möjlighet att möta en konstnärlig praktik. Att estetiska ämnen på senare år blivit ett tillval och inte längre är obligatoriskt på gymnasiet, gör det särskilt viktigt att skapa möjlighet för barn och unga att möta en konstnärlig praktik på andra sätt. Om konstnärer tillsammans med pedagoger lyckas formulera betydelsen av alternativa sätt till lärande som konsten kan tillföra, skulle fler än bara eleverna göra nya erfarenheter. Något som i sin tur berikar skolan som helhet.

Möta barn och unga på deras villkor

Skolan är bara en plats där möten med konst och konstnärliga processer kan äga rum. Förskolan eller den förlängda skolgården, som fritidsgården eller annan ungdomsverksamhet kan vara, är också en plats där möten med konst kan ske. Uppdrag till konstnärer kan ibland vinna på att inte vara direkt knutna till lärandemiljöer, så att det blir möjligt att nå ungdomar utifrån deras intressen och på platser där de möts på eget initiativ. Det finns även miljöer som är slutna för allmänheten, och som inte nödvändigtvis omfattar de offentliga rummen, där unga befinner sig under svårare omständigheter – till exempel vårdmiljöer. Dessa miljöer är minst lika viktiga att komma ihåg.

Kvantitet eller kvalitet – tid är en avgörande faktor

I allt arbete är det viktigt att fundera över begrepp som kvantitet i relation till kvalitet. När konstnärer anlitas framhålls ofta särskilt mängden barn som skall nås. Men en konstnärs medverkan kan också med fördel på ett fördjupat plan även involvera färre barn över längre tid. Där dialogen spelar en central roll i processen är tid en viktig faktor för att nå ett kvalitativt resultat. Om ett verkligt och bestående utbyte ska äga rum, krävs återkommande möten över tid. Det handlar inte nödvändigtvis om längre tid, men att den är uppdelad över en längre period. Detta gäller barn i alla åldrar. Det är så stolthet och känslan av ägandeskap kan byggas.

Att tänka på

  • Fastställ en tydlig budget för projektet
  • Se till att projektet får tillräckligt med personella resurser
  • Låt konstnärer och pedagoger formulera projektets ramar tillsammans
  • Avsätt tillräckligt med tid så att arbetet kan utföras med kvalitet
  • Förankra processen med alla inblandade parter
  • Lita på barns, ungas och unga vuxnas expertis om deras egna behov, önskemål och definitioner av vilka frågor som är viktigast
  • Lita på konstnärens förmåga att lyssna och leda
  • Håll öppet för det oförutsedda
  • Se till att pedagogerna som ska driva projektet delar viljan att främja barns arbete tillsammans med konstnärer och själva har ett engagemang – att detta inte är ett önskemål som endast kommer från ledningen.