Hur går det till?

Arbetsprocessen för att skapa ett tillfälligt konstverk utgår oftast från konstnärens egen praktik, men den kan också ta avstamp i ett specifikt tema.

Konstnärens process

Konstnären presenterar ett förslag på gestaltning efter att ha gjort en närmare undersökning av hela situationen, eller så utgår konstnären från en idé som sedan påverkar valet av plats. Alla delar i verket diskuteras med curatorn eller initiativtagaren till projektet.

Konstverken har olika förhållningssätt. De kan vara en spegling av en situation, en fysisk förändring av rummet, en poetisk upplevelse eller en interaktiv process.

I arbetet med att ta fram en film kan processen till exempel ske i samarbete med boende på platsen. Konstnären tar del av deras berättelser om en situation eller hur de upplever platsen och skriver sedan ett filmmanus utifrån samtalen. Konstnären ansvarar för filminspelningen men utbyter idéer med deltagarna även under klipparbetet. Verket blir i det här fallet relevant genom att ge de boende en röst, en möjlighet att bli hörda.

Vid ett annat tillfälle kanske konstnären föreslår en installation av ett skulpturalt verk, där en specialskriven text installeras på en offentlig plats med syfte att skapa en diskussion om lokala samhällsfrågor identifierade av konstnären. Eller så anser konstnären att ett mer konfrontativt uttryck är mer relevant, som att regissera oväntade möten med människor som rör sig på platsen för att få igång en dialog, en reaktion om de aktuella frågorna.

Att curatera tillfällig konst

Eftersom att de offentliga rummen är under ständig förändring är sammanhanget för att curatera tillfällig konst aldrig givet. Det måste skapas på nytt varje gång.

Att curatera i det offentliga rummet är att kliva upp på scenen och bryta det normala rörelsemönstret på platsen. Curatorn måste arbeta med förhållandet mellan konstverket och platsen, det som uppstår i mötet med publiken. Samtidigt krävs samarbeten med olika aktörer för att förankra projekten lokalt.

När curatorer inom tillfällig konst inleder en produktion tvingas de ständigt sätta sig in i nya kunskapsområden. Det kan handla om att förhandla med teaterregissörer eller fastighetsägare, att förstå komplicerade juridiska regelverk eller att ansöka om olika tillstånd från olika samhällsorgan. Varje projekt är unikt.

Arbetsprocessen kräver en närmast gränslös passion för problemlösning. Och en stor portion av lyhördhet. Det är grunden för förståelsen av inte bara konsten, utan av hela situationen. Egenskapen att kunna lyssna går hand i hand med ännu en färdighet – curatorn ska kunna hålla en klar linje i den konstnärliga idén och samtidigt snabbt kunna ändra riktning om det dyker upp hinder på vägen.

Utanför utställningsrummen relaterar samtidskonsten ofta till platsens specifika situation. Varje produktion av tillfällig konst innebär en möjlighet att bidra med nya perspektiv i angelägna frågor.

Beställ Curating Context