Teckning och ord lyser upp Mellanstaden

Johanna Gustafsson Fürst har jobbat med Konst händer i Mellanstaden, Karlskrona.

Berätta om det konstnärliga förslaget!

– Det är en stor lysande teckning och ett lysande ord som ska sitta 30 meter upp i luften, på vardera sida om en så kallad gitterstolpe — vanligtvis använd för kraftledningar. Verket ska stå söder om Mellanstadens Folkets hus och parkers lokal och kommer att synliggöra platsen från långt håll. Den ena skylten, ljusteckningen, är en tolkning av en kartbild över områdets bostadshus. Den riktar sig söderut, mot infarten till området Kungsmarken och mot centrala Karlskrona. Den andra skylten, med det lysande ordet, riktar sig norrut mot det urbana landskap som leder in till Karlskrona. Ordet är ”HÄR”.

Hur föddes idén?

– Idén har växt fram i samarbete med platsen och den kärngrupp jag jobbat med och är ett svar på många och olika tankar och känslor. Gruppen bestod av Hind Abdul Wahab, Ali Al-Saqr, Leo Nedza Azirovic, Nadia Braithe, Lubna Dadoush, Laila Hammarlund, Johan Månsson och Ann-Christin Ottosson. Tillsammans fanns en bred kunskap baserad på olika erfarenheter och det har bildat basen i processen. Vi var till exempel upptagna av de vackra innergårdarna, vid att platsen har fått ett oförtjänt dåligt rykte, varför det dröjde så länge innan gatlyktor lagades och hur ljusa lägenheterna var. Många vi talade med underströk vikten av att göra något som inte kunde vandaliseras och tidigt beslöt vi att verket på något sätt skulle vara medskapande i hela den lokalitet Mellanstaden utgör.

Hur har ni arbetat?

– Jag bodde i Kungsmarken en vecka i månaden under nio månader. Jag arbetar ofta på det sättet, är på en plats under lång tid utan tidspress och ett på förhand definierat mål. Det är ett sätt att hinna lära känna platsen och göra research i ett tillstånd av öppen reflektion. Med hjälp av styrelsen för Mellanstaden folkets hus och parker, sattes en arbetsgrupp ihop som skulle arbeta under hela processen. Uppdraget var arvoderat och vi la upp arbetet på olika sätt beroende på tid, kunskap och behov. Ofta arbetade vi fram material i mindre grupper, för att sedan samlas till större möten och tänka ihop. En del av Folkets hus och parkers ambition med ansökan till Konst händer, var att få stöd att skapa en mötesplats för boende och verkande i området och på olika sätt dra in fler i den processen. Därför länkades delar av vårt arbete till det. Till exempel utforskades offentlig konst och offentligt rum tillsammans med en klass i områdets skola. Det ledde till att eleverna målade ett mönster bestående av olika symboler de designat, på parkeringen och gatan framför Panncentralen så att platsen stärktes. Med stöd av kommunen gjorde vi också ett test med trafikhinder som smalnade av gatan utanför Panncentralen. Detta drog ner hastigheten på trafiken och den potential platsen har att bli ett torg stärktes ytterligare.

Vilka var de största utmaningarna?

– En utmaning var att hantera förväntningarna på vad en process med ett offentligt verk kan åstadkomma, vad konst är och vad uppdraget innebar. I regeringens projekt Äga rum, som Konst händer är del av, finns en formulerad tanke att konsten ska bidra till att ”främja kultur- och demokratifrämjande insatser i områden med lågt valdeltagande.” Den formuleringen gör att kultur och demokrati sammanblandas och det riskerar att plana ut mening och funktion och förminska två viktiga men i grunden väldigt olika processer.

Ditt tips till andra som vill göra liknande projekt?

– Fundera kritiskt kring hur uppdraget är formulerat och vad institutionen, beställaren och du som konstnär vill ha ut av projektet. Titta på vilka möjligheter det finns att öppet reflektera kring villkor för processen tillsammans som en del av processen. Var tydlig med vad alla i projektet har för roller och ansvar och var transparent med budget.