Tio argument för offentlig konst

Varför behövs offentlig konst i våra gemensamma rum? Här följer tio argument som svarar på varför offentlig konst är viktig i samhället: 

Tillgång till konst – en mänsklig rättighet
Att få njuta av konst är en mänsklig rättighet. FN framhåller i artikel 27 i sin allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna att ”Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.”

Offentlig konst – en demokratisk rättighet
Konst är en demokratisk rättighet. Detta framgår tydligt av de kulturpolitiska mål för Sverige som har antagits av riksdagen. De framhåller att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. För att uppnå de kulturpolitiska målen ska det offentliga bland annat främja kvalitet och konstnärlig förnyelse. Vårt kulturarv ska också bevaras, användas och utvecklas.
Mer om de kulturpolitiska målen finns att läsa här

Gestaltad livsmiljö – ett politiskt mål
”Väl gestaltade och funktionella livsmiljöer, med framträdande estetiska och konstnärliga värden och beständiga material, ökar trivseln och därmed människors livskvalitet. Livsmiljön har en grundläggande betydelse för människors hälsa och välbefinnande. En gestaltning av hög kvalitet är en investering i alla hållbarhetens dimensioner. Om kortsiktiga ekonomiska aspekter överordnas andra hänsyn riskeras grundläggande värden i människors liv.” Så skriver regeringen om gestaltad livsmiljö, ett nytt politikområde som 2018 antogs enhälligt av Sveriges riksdag. Här tas ett helhetsgrepp kring hur offentliga rum bör utformas för att kunna hålla länge, både fysiskt och socialt. I propositionen understryks särskilt att konst, arkitektur, form, design och kulturarv måste samverka för att detta ska kunna uppnås. Gestaltad livsmiljö är styrande för statliga aktörer och vägledande för kommuner och regioner.
Hela propositionen finns att läsa här
En kortare sammanfattning finns här

Offentlig konst – en tradition att värna om
Konst av hög kvalitet ska finnas i alla människors vardag. Det var ett självklart mål redan när det svenska välfärdssamhället växte fram. När nya bostäder och livsmiljöer skapades, skulle också konsten ingå: ”Den moderna demokratiska staten har att inträda i de funktioner som utövades av furstar, aristokrater och kyrkan i de gamla tiderna”, skriver museimannen Axel Romdahl i en tidningsartikel 1933. I texten väcker han för första gången idén om enprocentsregeln som metod för att göra detta möjligt och skriver att: ”Samhället skall hjälpa konstnärerna att finna vägen ut till folket (folket taget ej i bemärkelsen blott av kroppsarbetarna utan av alla medborgarklasser)”. När riksdagen fyra år senare (1937) antog en finansieringsprincip baserad på den uppfattningen skrev kulturministern (då ecklesiastikminister) Arthur Engberg: ”Konsten är på väg att bliva allas egendom. Såväl i offentliga byggnader och samlingslokaler som på arbetsplatserna, i fabrikerna och på kontoren”. På 1930-talet tog sig samhället alltså råd att göra omfattande satsningar på offentlig konst för att bidra till ökad livskvalitet för befolkningen. Den allmänna uppfattningen var att ett samhälle utan konst helt enkelt är ett fattigare samhälle.

Konsten tillför det unika
Konst bidrar till att göra en plats unik. Det är en stor kvalitet, oavsett om det handlar om storskaliga boendemiljöer eller om detaljer, som till exempel en konstnärlig utformning av ett dörrhandtag till en förskola. Konsten kan ta vara på både platsens historia, dess utveckling och de värden och styrkor som finns där idag. När konsten integreras i människors närmiljö skapar den möjlighet till meningsfulla upplevelser i vardagen vilket kan bidra till ökad livskvalitet. Konsten har genom historien ofta varit ett sätt att markera värde, att visa på betydelsen av en plats. Detta gäller också idag.

Konstprocessen bidrar till innovationskraft
Arbetet med offentlig konst bidrar till samhällsutvecklingen redan genom själva konstprocessen – också då den kanske inte leder till ett konstverk eller till någonting helt annat än vad som från början var tänkt. Konst och konstnärliga processer är viktiga för att stimulera ett kreativt innovationsklimat, vilket är en av anledningarna till att många forskare och produktutvecklare idag arbetar med konstnärer som partners. På samma sätt bidrar konstnärliga perspektiv och arbetsprocesser till innovation i det framtidsprojekt som ett samhällsbygge är. De konstnärliga metoderna kan både skapa lokalt engagemang och synliggöra frågor och kvaliteter på en plats. De kan också lyfta fram möjligheter som andra inte ser.

Konstprocessen tillför nya perspektiv
Det finns en stor och viktig skillnad mellan konstnärers och andra yrkesgruppers roller i arbetet med offentlig konst, oavsett om det handlar om konst i stadsutveckling, permanent konst eller tillfälliga verk. Konstnärer värnar den konstnärliga friheten och sätter den främst, även när de är betalda av en uppdragsgivare. Konstnärer kan därför på andra sätt tänja uppdragets gränser och tillföra alternativa perspektiv. På så sätt ökar möjligheten att hitta innovativa lösningar i processen, även för andra. Det konstnärliga arbetssättet tillför möjligheter som annars ofta förbises och som kan stärka våra gemensamma livsmiljöer över hela landet.

Offentlig konst skapar möten och sammanhang
Till den offentliga konstens största kvaliteter hör att den kan tilltala oss ordlöst och direkt. Det går också att säga att konst talar genom tid och rum. Det gör att vi idag, på 2000-talet, omedelbart kan känna och leva oss in i våra förfäders liv då vi till exempel ser en 40 000 år gammal grottmålning. Konsten är intimt förknippad med vad det innebär att vara människa. Den spelar en viktig roll för hur vi förstår vår tillvaro och historia, och hjälper oss att reflektera kring hur människor tänkt före oss. Ny konst tillför möjligheter att möta oss själva och varandra här och nu, och kommer i framtiden att berätta något om vår samtid för framtida generationer. De samtal som konsten bidrar till kan öka vår förståelse för varandra, och vår respekt för andras åsikter. Den offentliga konsten är därför en hörnpelare i ett demokratiskt samhälle.

Konst bidrar till att göra fler röster hörda
Många politiker och planerare vill veta vad invånare önskar och vill, när de planerar förändring av miljöer runt om i landet. Men hur kan frågor ställas som gör att många röster får höras? Vems röst ska sedan lyssnas på? Många konstnärer har de senaste åren engagerat sig för att stärka invånarperspektiven och skapat processer för att invånarnas röster ska kunna påverka utveckling och kvalitet i plan- och byggprocesser. Konstnärliga metoder kan bidra till att lokala perspektiv och människors specifika kunskaper om sin närmiljö vägs in. Genom att bredda möjligheterna att kunna lyssna till fler, på olika sätt, kan konsten bidra till att skapa en känsla av delaktighet och tillhörighet.

Konsten erbjuder en arena för konflikt och debatt
Konst och konstprocesser kan skapa utrymme för att konflikter och meningsskiljaktigheter som behöver komma upp till ytan får göra det. De kan skapa en arena där konflikterna kan tas om hand, där olika åsikter respekteras och får komma till uttryck. Genom att ta sig friheten att pröva gränserna för vad som anses möjligt lyfter både konstnärerna och de konstnärliga verken de stora frågorna. Frågor som kan rubba hela tillvaron och ifrågasätta grundvalarna för vår existens, de viktiga tankar som vi inte hinner med i vardagen, när vi är upptagna av alla praktiska saker och måsten. Om inte konsten finns där och påminner oss, kan vi lätt glömma att reflektera kring frågor som varför vi finns här och varför vi gör det vi gör. Meningsskapande och sammanhangssökande frågor som gör oss till människor.

"Ekonomi är ett medel och kultur är ett mål"

“Tillväxt och ökade resurser är aldrig mål i sig, utan enbart medel för att uppnå något annat. Och detta andra handlar om möjligheter att leva liv som kan vara solidariska, innehållsrika, bekväma, kärleksfulla och meningsfulla. Ekonomi och tillväxt skapar ingenting annat än medel för att möjliggöra sådana liv. Detta kan uttryckas som att ekonomi är ett medel och kultur är ett mål.”

Lars Strannegård, professor i företagsekonomi och rektor för Handelshögskolan i Stockholm

Satsningar på offentlig konst från 1930-talet och framåt

Offentlig konst är en tradition att värna om. Redan på 1930-talet började Sverige satsa på offentlig konst. Ett exempel på det är doprummet på Karolinska sjukhuset i Stockholm, gestaltat av Alf Munthe. Det är också Statens konstråds första konstprojekt.

Ljusbrytning, Alf Munthe

Konst kan tilltala oss ordlöst och direkt

Genom ny konst kan vi möta oss själva och varandra här och nu. I bostadsområdet Gärdeåsen i Ljusdal mötte vi boende i området för att prata om mirakel i samband med invigningen av verket Mirakel av Santiago Mostyn. Konsten kan bidra till att starta samtal som kan öka vår förståelse för varandra.

Konst kan bidra till en känsla av delaktighet och tillhörighet

Kan ett vardagsrum påverka den roll asylsökande ges i vårt samhälle? Det har konstnären Sandi Hilal, tillsammans med Yasmeen Mahmoud och Ibrahim Muhammad Haj Abdullah undersökt genom att skapa ett publikt vardagsrum i miljonprogramsområdet Prästholmen i Boden.

> Läs om Al Madhafah/The Living Room av Sandi Hilal