Curatorstext Vájaldibme – vandring

Katarina Pirak Sikku beskriver sig själv som saktfärdig men snabb ändå. Det är bra karaktärsdrag för en konstnär som under ett kort halvår ska gå från skiss till färdigt verk. När Pirak Sikku började skissa på en konstnärlig gestaltning för campus Östersund befann hon sig på en forskningsresa i Australien där hon vandrade och studerade urbefolkningens mönstervärld. Idén om mönster och vandring tog hon med sig. Östersund är staden vid fjällen där många har vandrat, värnpliktiga såväl såsom studenter. Hennes verk Vájaldibme – vandring är en del av utbyggnaden av campus Mittuniversitet Östersund och färdigställdes 2019. Konstverket består av tre delar; Máttarmuora, Mijá luotta och Almerabda.

Samband
Vad kommer du ur? Frågan är påtaglig både i Pirak Sikkus liv och i hennes konst. Varje material i Vájaldibme – vandring har valts ut ur den frågan. Därför är virket i den stora utomhusinstallationen Máttarmuora hämtat från de områden i Älvdalen som brandhärjades under torkan sommaren 2018. När Fortifikationsverket till följd av bränderna avverkade skogen skänktes timmer till konstverket. Inne bland de rättuppstående stockarna i Máttarmuora finns sittplatser av återbrukad sten från nuvarande campusområdet, en gång i tiden Norrlands artilleriregemente A4. Inuti byggnaden (K) finns Mijá luotta som infällda tennsteg i kalkstensgolvet. De är monterade med fotsulan uppåt. Varje naken fotsula möter dagligen flera studenters skosulor på väg till och från föreläsningar. Tenn är ett traditionellt samiskt hantverksmaterial som här får en helt ny form. Fotsteg för fotsteg är tennavgjutningar av konstnärens fötter. Slutligen teckningarna Almerabda, en lång teckningssvit skapad i Årrenjarka där Pirak Sikku har utsikt över ett vidsträckt fjällandskap. Här finns landskapet som påminner henne om barndomens somrar, om viken där hennes far växte upp och vandringen som tar henne till familjens ombyggda kåta. Vájaldibme – vandring kommer ut allt detta. Men också ur det på sin tid radikala konstnärskap som hennes far Lars Pirak överlämnade till nästa generation.

Vandringen
Landskapets möte med vattnet och elden finns när en rör sig mellan Máttarmuora, Mijá luotta och Almerabda. Almerabda har sin kraft från landskapet där älven är fri och inte uppdämd. Stockarna i Máttarmuora har slickats av elden som tog det mesta i sin väg. När älven blir uppdämd tar vattnet allt i sin väg, inte så olikt hur elden drar fram. Med avstamp i både nutida händelser i naturen och Pirak Sikkus relation till det egna arvet är Vájaldibme – vandring ett nyskapande verk.