Hösten 2015 invigs nya entrén för KTH-Campus med Jacob Dahlgrens verk Utan titel (2001), som tidigare var placerad i Institutionen för Byggkonstruktion på KTH.
Placering av verket utan titel 2001
Vid ljusknappen, precis innanför dörrarna till entréhallen för Institutionen för Byggkonstruktion vid KTH, sitter en liten blå fyrkant i trä. Den är en signal, eller ledtråd, till Jacob Dahlgrens polykroma väggrelief som är placerad i ett udda läge och på en viss distans från den som träder in. Hallen är ett öppet rum i två våningar; på entréplanet samlas studerande vid olika bord för diskussioner, studier eller möten, på plan två löper fönsterrader samt en bred balkong med några ytterligare sittplatser och ingång till datorrum. Färgskalan är neutral. Det är först när man efter några steg vänder sig om och lyfter blicken i rummet som den sprakande reliefen blir synlig vid hörnet på balkongens kortsida. Om entréhallen kan ses som en konstruktion av upprepade regelbundna enheter är reliefens kompositionella byggstenar en formal och rytmisk föreställning som häver sig i ett mångtydigt kontrastspel av färger, linjer och nivåplan. Här syns inget uppenbart mönster i mosaiken av olikstora, utskjutande träklossar. De geometriska, reducerade formerna ger bilden en rörelse som både verkar slumpvis och noga formulerad i varje enskild del i förhållande till helheten. Reliefens pulserande rytm tycks sprida sig i rummet – rent faktiskt finns här också ytterligare tre små träklossar placerade inom lokalen; den blå vid entrén, en grön och en gul längre bort på balkongen. Inte utan humor är de placerade i komposition med andra geometriska former som har betydelse för rummets funktioner; som ljusknapp och diverse serviceluckor. Funktion och konkret komposition.
Varje färg har sin vokal, sitt ljud, sin musik.
Gestaltningen av vår moderna miljö har i mycket influerats av den konkreta konsten och idag är det svårt att se reduktionen och det konstruktiva utförandet utan likheter med de figurativa uttryck som omger oss. Där Piet Mondrian drömde om en bildvärld som var ren andlig gestaltning, rena relationer utan mimetiska former, ser vi nu bilder som öppnar sig mot andra tolkningsinnehåll. Är Jacob Dahlgrens väggrelief ett storstadslandskap, en utomjordisk bosättning i dystopins efterföljd, ett mikrokosmos från ett datorchip? Eller är det ett språkligt chiffer, ett till teorier om korrespondenser relaterat verk likt Arthur Rimbauds poem Vokaler? Varje färg har sin vokal, sitt ljud, sin musik.
För Institutionen för Byggkonstruktion är detta, i sitt slag konstruktiva verk, även en hänvisning till analogier mellan konstnärliga teoribildningar och de faktiska uttryck de tagit och tar sig i dagens offentliga miljö.
Isabella Nilssoz
Hitta till konstverket
Kungliga Tekniska Högskolan, 2015
Brinellvägen 8, 114 28 Stockholm, Sverige
